Jag har ägnat mycket tid och möda åt att granska profetiska budskap, påstådda profettjänster, karismatiska rörelser och olika läror. Gång efter annan får jag frågan om inte en viss person bör kallas falsk profet. Eller så får jag uppmaningar att i princip göra listor över falska profeter eller andra olämpliga ledare. Nästan varje gång svarar jag att jag inte kommer att kalla någon är en falsk profet (Kirill är ett undantag) och jag kommer inte heller att göra någon sådan lista. Det finns flera anledningar.

För det första hjälper det inte någon att växa andligen om vi ledare svartlistar eller vitlistar förkunnare. Det som är vår främsta uppgift är att hjälpa människor fungera i urskillning själva och att skapa en kollektiv kompetens i våra församlingar på det här området. Det ska fungera även om vi inte är på plats. Det ska fungera även om ett nytt namn dyker upp i talarstolarna, som jag ännu inte hunnit granska.

Jag vill tala om falska profeter på ett sådant sätt att den som tar till sig min undervisning växer i omdöme och vågar ta egna beslut om vad som ska följas och inte.

För det andra bör vi inse att verop av den art som jag har publicerat över Kirill ska kunna tillämpas på den vi kallar en falsk profet. Allvaret, sorgen och vreden som finns i dessa ord av ve får vi aldrig ta lättvindigt på. Att falskt beskylla någon för att vara en falsk profet är oerhört allvarligt. En falsk profet har ett bortbränt samvete. En falsk profet är så övad ogudaktighet att hon eller han inte längre kan omvända sig. En falsk profet lever under en icke-reversibel dom. En falsk profet är bortom räddning.

Det är inte populärt att säga. Det finns många som inte ens har med en sådan möjlighet till förhärdelse i sin teologi. Men detta är vad Bibeln säger.

Ett exempel på hur någon godtyckligt och lättvindigt utnämnts till falsk profet är Ulf Ekman. Ingen annan svensk förkunnare har kallats falsk profet så ofta som han. Men vad hände? Svaret är ju att han idag inte lär samma lära som på 80- och 90-talen. Han har på många sätt tänkt om. Hade han varit en falsk profet så skulle det inte ha hänt. Och den stora poängen nu är inte om du sympatiserar med hans konvertering till katolsk tro, den stora poängen är att varje omsvängning av så genomgripande art är omöjlig för den som verkligen är en falsk profet.

Det finns en uppsjö så kallade ”discernment ministries” och väktarbloggar. De gör mer skada än nytta. Oftast letar de fel. De är utgör till stor del sin egen filterbubbla, där material cirkulerar runt utan att kontrolleras med ursprungliga källor och där påstått komprometterande citat används utan hänsyn till kontext och utan att vägas samman med andra saker som sagts av den som för stunden kritiseras. Idag med YouTube, Facebook, Twitter, Instagram och Tik-Tok är detta problem mångfaldigat.

På tok för många kallas falska profeter på felaktiga och lösa grunder. Att säga i det offentliga rummet att någon är en falsk profet eller en falsk apostel är ett oerhört ansvar. Argumenten bakom måste vara överväldigande och anledningen mycket god. Så menar jag att det är med Kirill. Den frukt han bär är så usel att ingen tvekan längre kan råda. Den skada han gör är så stor att inget annat duger. Sannolikheten att han skulle lyssna på vädjanden och ta intryck i en dialog är av allt att döma obefintlig. Han har den falske tjänarens avgörande karaktärsdrag – förhärdelse.

Är jag överdrivet försiktig i vanliga fall?

I vanliga fall brukar diskussionen om falska profeter inte kliva in i de ekumeniska finrummen. De brukar handla om amerikanska och afrikanska fristående pingstkarismatiker av förmodat tveksam art. De kan kallas falska utan att det kostar så mycket.

Det vanligaste argumentet jag får höra om varför någon bör benämnas falsk profet är att vi måste varna för osunda läror, osund karismatik eller opålitliga ledare. Jag svarar nästan alltid att det finns många sätt att vara olämplig, många vars ord behöver vägas extra noggrant när vi lyssnar till dem. Förkunnare och rörelser finns inte i en svartvit värld, där man antingen är rekommenderad eller falsk. Det finns många mellanlägen.

Varför jag gör ett undantag för Kirill

Jag har lagt märke till att ingen av de som annars uppmanar mig att vara mer frikostig med benämningen falsk profet verkar efterlysa att begreppet används om Kirill. Åtminstone saknas sådana röster i min skara vänner intill mig och på sociala medier. Varför dessa ombytta roller?

Svaret är trefaldigt. För det första vill jag komma till rätta med den inre sekularisering som visar sig genom när nuvarande och tidigare högste ledare för Sveriges största kyrkosamfund hotar människor som Kirill och Putin med Haag och eftervärldens dom. Som jag skrev i tidningen Dagen, de borde tala på Guds vägnar och påpeka att de ska stå inför Kristi domstol.

Det andra jag vill komma till rätta med är vår skeva föreställning om vilka som är tänkbara kandidater att vara en falsk profet. Benämningen dyker i princip alltid upp i samtal som handlar om amerikanska eller numera också afrikanska pingstkarismatiska predikanter med yvig livsstil och dåliga inslag i sin förkunnelse. Om det bara är sådana som du misstänker för att vara falska profeter tänker jag att din urskillning inte är så värst andeledd. Den tycks sammanfalla med kulturella normer, mer än något annat. (Därmed inte sagt att en yvig pingstkarismatisk predikant inte skulle kunna vara en falsk profet också.)

Det tredje skälet är Sofia Camnerins bok Stå ut med de andra. I den boken har hon ett kapitel om diskussionen om Rysk-ortodoxa kyrkan och oss som menade att dess ledares stöd för Putins anfallskrig borde leda till omvärderade ekumeniska relationer.

I boken kör Sofia Camnerin med en halmgubbe av våra argument (”varför kastar ni inte bara ut dem”, sa ingen av oss). Långt ifrån steelmanning!

Det hon själv önskade var att noga ge akt på Kyrkornas Världsråds (KV) agerande och följa det så nära som möjligt. Det tycks ha ett egenvärde för henne. Nu visade det sig dock snart att KV:s representanter som samtalade med Kirill agerade med en häpnadsväckande feghet och naivitet. De rapporterade från samtalen med Kirill att han verkade lyssna och kände sig missförstådd. De inbillar sig att dialogen var fruktbar och att sådan dialog måste hållas vid liv.

Var i Bibeln står det att vi ska ha dialog med falska profeter?

Någonstans behöver det finnas någon som motsäger denna obibliska galenskap. Det får alltså bli här, på min webbplats.

Men Kirill är ju utsedd till ledare enligt kyrkans ordning…

Det tycks finnas en väldig tveksamhet att kalla någon för en falsk apostel eller profet om den personen inte är självutnämnd. De amerikaner och afrikaner som oftast diskuteras har sällan utsetts till apostel eller profet genom en demokratisk process inom ett äldre kyrkosamfund eller genom de kanoniska ordningar som finns inom den katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna. Eftersom speciellt vi inom Equmeniakyrkan lägger så stor vikt vid demokrati och beslutsprocesser så riktas vår misstänksamhet mot de som verkar stå utanför sådana problem. Och när vi ser problem på annat håll så ropar vi efter kyrkliga ordningar – officiella utbildningsvägar, ordination och episkopal tillsyn ska rädda oss undan de olämpliga ledarna. Tror vi.

Visst kan det finnas saker att göra av just den arten, men vi behöver inse att detta inte är ett bibliskt kriterium. Tvärtom förväntas de falska profeterna stiga fram ur våra egna led. Kirill är lång ifrån den förste att vara så olämplig för ledarskap inom kyrkan att det är en kristens plikt att vägra följa honom. Påvar och patriarker, biskopar, präster och pastorer i mängd delar den skammen med honom.

Ingenstans i Nya Testamentet uppmanas vi att respektera ämbeten, även om innehavaren är olämplig. Inte någonstans!

Att vara utsedd i vederbörlig ordning är helt enkelt inte ett kriterium för att avgöra om någon är falsk eller inte, så som Bibeln talar i ämnet. Frukten avgör – inget annat! Men frågan kan ibland vara vad frukten beror på. Individens omgivning spelar stor roll.

Diskussionen om ordningar och tillsyn kom ordentligt i förgrunden när den senaste vågens diskussioner om Knutby tog fart. Men om vi jämför med Birgitta Birgersdotter, kanoniserat helgon av för mig obegripliga skäl, så ser vi att det kan gå lika illa som det gjorde med Åsa Waldau i Knutby, alla ordningar till trots. Birgitta hade en biktfar som prövade alla hennes påstådda budskap innan de spreds vidare. Det hindrade inte henne att predika korståg, ljuga om kungen eller instifta ett klosterväsende utformat på ett rent vidrigt vis med kadaverdisciplin och bokstavligen inlåsta och svältfödda nunnor. Var hon en falsk profet? I vart fall var hennes profetism djupt osund och inga kyrkliga ordningar i världen stoppade den från att få inflytande.

Till Birgittas försvar kan sägas att hon var ett barn av sin tid. Hon samspelade med sin omgivning på dess villkor. Det är alltså inte så att Birgitta stack ut genom att vara unikt dålig i sitt sammanhang. Hela sammanhanget hade problem! Men hon var inte heller unikt bra jämfört med det. Och det hade behövts för att hon skulle imponera på mig.

Vill du ha ett exempel på en medeltida predikant som imponerade på mig? Ingen gör det mer än Pierre Valdes (cirka 1140 – cirka 1218). Och han och hans vänner blev förföljda, med en brutalitet som var fullständigt förfärande, av män som verkade enligt kyrkans ordningar.

Vad händer när sammanhanget ändras?

Ett illustrativt exempel på sammanhangets betydelse är Jeremiah Johnson. Före presidentvalet 2020 var han en av de som påstod sig ha hört från Gud att Trump skulle vinna valet och omedelbart efter Trumps valförlust stod han på sig. Så många profeter kan inte alla ha fel, hävdade han. Och de orden avslöjar väldigt mycket i sig. Problemet är just att så många som menar sig vara profeter i själva verket har skapat en kultur i sina organisationer och sina nätverk där de förstärker det sämsta hos varandra och gör det enkelt att uppfatta något som en uppenbarelse från Gud trots att det man känner av bara är stämningarna inom gruppen.

De har fått stora skaror av följare. De är inte bara påverkade av det som de får höra i kyrkorna, utan de är fullproppade med ”nyheter” från Fox News, OAN och NewsMax, och de har Rush Limbaugh inspirerade radiopratare i öronen när de kör till och från jobbet.

Så länge som Jeremiah Johnson profeterade med så som det förväntades i detta sammanhang kunde han vara en ledare inom det. Men de som på andra sidan inte gillade vad han sa kallade honom titt som tätt just för falsk profet. Några veckor efter valet backade han dock från sina tidigare uttalanden. Han insåg att han dragits med och att de ord han påstått vara profetiska inte var det. Han insåg att Biden vunnit valet.

Och han mötte en stormflod av hat och hot!

Han tappade anhängare i drivor. Avbokades som talare. Fick inte längre medverka i de sammanhang där han tidigare välkomnats med öppna armar.

För Jeremiah Johnson beskrev blev detta en ögonöppnare. Vad är det för monster till rörelse vi skapat, undrade han, där människor deltar i karismatiska möten men i längden fylls av hat?

Jeremiah Johnson fick ett slag i solarplexus av verkligheten. Den kom äntligen ikapp honom. Och det visade att han inte var förhärdad i sitt hjärta och sinne. Han kunde omvända sig, han bekände och började sedan göra bot, det vill säga förändra sig och börja reparera skadorna han blivit upphov till.

Han var inte den falske profet han anklagats för att vara. Han levde i en osund miljö. Han bidrog till att skapa den miljön och det har han bekänt som den synd det var. Men hans omvändelse visar att han inte var förhärdad.

Uppdatering december 2024

Tyvärr återföll Johnson i gamla vanor. Jag vet inte om han helt enkelt inte stod ut med att sakna efterföljare och inte vara en i gänget inom NAR. Han har åter börjat förkunna Donald Trump som utvald av Gud och deltog under valrörelsen 2024 i flera av de samlingar som arrangerades för att stötta honom på premissen att allt Gud vill göra i hela världen står och faller med att Trump blir återvald till president. För att se vad slags teologiskt stöd man funnit inom NAR för den kätterska tanken kan man läsa boken God’s Chaos Code av Lance Wallnau. Wallnau har varit den främsta motorn inom NAR att återfå Trump som president, möjligen matchad av Dutch Sheets i frenesi.

Det var Johnson som först av alla kallade Trump ”Kores” med hänvisning till Jesaja 45. Wallnau plockade upp tanken, men beskrev det som om han inte hade en aning om Johnsons tidigare påstådda profetia. (Trovärdigheten är låg i deras kretsar.)

Det var dock Wallnau som blev rik på idén. Hans stjärna steg oavbrutet inom NAR och sedan också vidare ut i övrig amerikansk kristenhet. Wallnaus rörelse mångdubblade sin omsättning som ett resultat av hans stöd för Trump. Efter 6 januari 2021 gjorde de flesta profetgestalterna någon slags beklagande uttalande, men inte Wallnau. Han beskyllde stormningen av Kapitolium på vänsterrörelsen Antifa och har trots alla bevis för motsatsen hållit kvar vi den historieskrivningen. Via sina kanaler ut på Internet har Wallnau över huvud taget i en närmast extrem omfattning gett stöd till konspirationsteorier av olika slag.

Detta har som sagt lönat sig. Johnsons avbön var å andra sidan kostsam och det har visat sig att det inte var ett pris han varit beredd att betala. För att snabba på processen att på nytt bli erkänd som profet har Johnson återkommande stulit andra (påstådda) profeters budskap och fört ut dem som sitt eget. (Kan Wallnau kan väl jag…?) Den som berättat detta är Johnsons egen bror. Han har fungerat som visselblåsare.

Den djupa ironin med broderns visselblåsande är att inför år 2024 publicerade Jeremiah Johnson ett profetiskt ord för året som kommer. (Att ge profetior om kommande år är en nationalsport inom NAR.) Jeremiah Johnson sa då att detta år skulle det träda fram många visselblåsare och att det var viktigt att lyssna på dem. Men när just hans egen bror visade sig vara just en sådan profeterade han i stället (”apropå ingenting”) hur viktigt det är att inte lyssna på elakt skvaller.

När bröderna blev osams klev deras pappa in i situationen och påstod att den som går emot Jeremiah Johnson går emot Gud. Ett plumpt men ändå otäckt andligt övergrepp mot de som lyssnar på honom.

Den utmärkta podden The Remnant Radio har med detta när de gör en utvärdering av några så kallade profetiska ord för 2020.

Tänk om Kirill också omvänder sig?

Nu hör jag invändningen, men tänk om Kirill också till en ansenlig del är ett offer för sin miljö? Tänk om han skulle kunna nyktra till på samma sätt som Jeremiah Johnson?

Då har jag fel, men det är ett fel som jag kan leva med. Många domsutsagor i Bibeln har en underförstådd utväg (Jer 18:7–10). Jonas budskap till Ninive är ett exempel. Gud skulle döma staden. Invånarna omvände sig. Domen uteblev. Jona blev arg.

Skulle jag stå i motsvarande sits på domens dag och lägga märke till att Kirill omvänt sig och blivit förlåten tänker jag att det vore glädjande. Jag tror inte att jag kommer att reagera som Jona.

Nu är denna typ av villkor dock inte något som profeterna i GT eller Jesus själv ständigt flikade in som en slags asterisk. De beskrev det rådande läget och vart det skulle barka hän. Just nu går Kirill på den väg som leder till fördärvet. Mitt verop över honom står sig därför bra.

Kirill har dessutom inte bara fått en eller två tillrättavisningar. Han har fått drösvis. För honom gäller orden som Paulus skrev till Titus:

Den som vållar splittring skall du vägra att befatta dig med, efter en första och en andra tillrättavisning.

Tit 3.10