Känner du igen detta resonemang? Guds ord står över alla mänskliga försök att tolka tillvaron. När forskningen drar en slutsats som strider mot vad som står i bibelordet, då har forskningen fel. Bibeln är felfri och ofelbar, i allt den lär och allt den säger (all that it teaches and all that it touches).
Vad säger då Bibeln, enligt dem som resonerar som ovan? Det Bibeln säger framgår av en enkel läsning. Bibeln är tydlig och begriplig i alla dess delar. Det är läran om dess perspikuitet från den protestantiska ortodoxins era som dyker upp i sin överdrivna fundamentalistiska tappning. Innebörden av en bibeltext anses vara uppenbar.
Detta är utgångsläget för kreationismen. Och det faller samman som ett korthus. Jag tänker gå igenom tre tillfällen i bibeltolkningens historia då dess förmodat uppenbara mening förändrats av naturvetenskapliga upptäckter. De två första omtolkningarna accepteras av ungjordskreationister utan omsvep, den tredje gäller bara dem. De är:
- Avskaffandet av himlavalvet som en kupol runt jorden.
- Heliocentrismen ersätter geocentrismen.
- Uppkomsten av skapade slag av djur i stället för att Gud skapat alla arter direkt.
Min poäng är denna. Alla dessa tre förändringar i bibeltolkningen har gjorts helt och hållet genom extern evidens. Det är inte nya upptäckter i bibeltexterna i sig själva som åstadkommit dessa omtolkningar.
Jag kommer att föreslå en annan väg framåt än att omtolka bibeltexten punkt för punkt allteftersom nya vetenskapliga rön görs. Jag tror att det är mer fruktbart att revidera vår bibeltolkning på ett övergripande plan. (Och för den som genast blir rädd. Jag förordar inte liberalteologi! Det finns fler möjligheter.)
Jag kommer att dela upp detta i tre inlägg. Här behandlar jag punkt 1 och 2. I nästa (i denna serie) punkt 3 och i det sista inlägget funderar jag över vilka slutsatser vi bör dra av det vi lärt oss.
