Jag är bra på att tänka

Det är en kaxig rubrik. På vår tonårssamling i fredags pratade jag om hur vi kan vara bra på olika saker och att ingen behöver ha någon speciell förmåga för att få vara med. Inspirationen kom naturligtvis från 1 Kor 12. Jag berättade att jag inte var bra på sång och musik och inte den mest vältränade, men var lika välkommen i alla fall till ungdomsgruppen i kyrkan där jag växte upp. En av tonåringarna frågade vad jag är bra på, och då svarade jag att jag är bra på att tänka.

Texten var inte barn till förståndet, nej, var barn i fråga om allt ont och fullvuxna till förståndet. (1 Kor 14:20) framför bilden av en hjärna.
Bilden på hjärnan är CC BY-SA från användaren _DJ_ på Flickr.

Det händer nu och då att olika personer hör av sig till mig och frågar mig om råd. Det kan handla om att bedöma påstådda nyheter, kristna rörelser eller påstådda profetgestalter som verkar lite udda eller teologiska och apologetiska frågor. Hur svarar jag på… Så hur kaxigt det än låter, det är nog min uppgift att vara någon som tänker ett par varv extra, som har koll.

Låt mig vara tydlig innan jag fortsätter. Det finns många som är bra på att tänka, som imponerar på mig, och som jag har som förebilder. Jag har under årens lopp tänkt galet många gånger. Det gör jag nog fortfarande ibland. En av de saker jag föresatt mig är att känna igen goda argument och ta intryck av dem, även om jag måste backa från något jag påstått offentligt.

Jag tänker i några inlägg dela med mig något av det jag lärt mig om att tänka klart. Det kommer att bli en salig blandning av teologisk metod, vetenskapsfilosofi, källkritik, hermeneutik, argumentationsanalys, factfulness, logik och annat. Ett första tips är en intervju som tidningen Hemmets vän gjorde med mig om just den här sortens frågor.


”Fejknyheter skapas för att ge en falsk världsbild”

Journalisten Eva Gustafsson och jag talades vid en lång stund och jag sa mycket mer än vad som fått plats i tidningen. Hon har gjort ett utmärkt jobb att kondensera ner det till en artikel. Jag citerar några delar av texten. Läs gärna hela!

Vågar vi utmana vår världsbild? Eller låter vi fejknyheter forma en egen bild av samtiden? Och hur påverkar det i så fall vår tro? Inför valet talade Hemmets Vän med pastor Lars Gunther om fake news, desinformation och hur man tänker kritiskt på sociala medier.

Eva fångar min huvudpoäng i rubriken och ingressen. Det som sker i alltför hög utsträckning idag är inte främst att vi riskerar tro på enstaka felaktiga faktauppgifter, utan att vår bild av världen blir skev.

Vi talar om vikten av källkritik men Lars Gunther stryker under att även om det är viktigt är det inte den enda formen av kritik som behövs: ”Du kan ljuga med sanningen genom ett ensidigt urval”, fortsätter han.

– Därför behövs också en annan sorts kritik som inte bara är källkritik utan som också säger: Vad är det för berättelse eller med ett fint ord, diskurs, som ges? Vad är det för ramverk, vilken tanke är det vi försöker förmedla och hur kan man ifrågasätta den? Då behöver vi titta på andra saker, som Hans Rosling och Faktfulnessapproachen visar oss. Men vi behöver också ta en stund för att analysera: Vad är det för slags retorik? Vad är det de säger och vart vill de komma? Och är det en bra slutsats att dra eller inte?

Bibeln förbjuder oss inte att använda förståndet

Är inte allt detta väldigt oandligt? Räcker det inte med Guds Andes ledning och uppenbarelse över Bibelordet? På båda de frågorna svarar jag tydligt nej. Det är en överandlig hållning. Bibeln uppmanar oss att tänka, att använda förståndet. Ibland används Ordspråksboken 3:5 för att motsäga den tanken. Där står det:

Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och lita inte till ditt eget förstånd.

Lägg märke till att det står ditt eget förstånd. Ordet eget finns inte i grundtexten, men sammanhanget gör det tydligt, och det läggs till i nästan alla översättningar. Detta är den närliggande kontexten:

1Min son, glöm inte vad jag har lärt dig,
bevara mina bud i ditt hjärta.
2Hög ålder och ett långt liv,
frid och välgång skall de ge dig.
3Låt godhet och sanning förbli hos dig.
Bind dem kring din hals,
skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4Då blir du uppskattad för din klokhet
av både Gud och människor.
5Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta
och lita inte till ditt eget förstånd.
6Tänk på honom var du än går,
så skall han jämna vägen för dig.
7Tyck inte att du själv är vis,
frukta Herren och fly det onda.
8Det ger hälsa åt din kropp,
kraft åt alla dess ben.

Ords 3:1-7

Sammanhanget är att söka vishet, att bli allt klokare. Ordspråksboken gör klart att äkta vishet inte kan sökas vid sidan av det goda. När jag frågar om något utgör en diskurs som är god, så är det lite finare ord, men ett sätt att tänka som är i linje med det som står i Bibeln. Ordspråksboken gör klart att sann vishet ges av Gud, men när denna vishet kommer till oss given blir vi blivit klokare. Gud aktiverar vårt förstånd att fungera så bra som möjligt, han avaktiverar det inte. Processen är kognitiv, inte intuitiv.

Mitt förstånd utan Gud kan leda vilse, eller rent av bli en avgud. Motsatsen är inte att vara slarvig med sin tanke, eller att göra det till en dygd att vara irrationell. Ibland kan Gud ge oss direktiv som övergår vår egen förmåga att tänka ut vad som är klokast, men det innebär inte att vi dessemellan ska göra oss medvetet dumma.

Dårskap är inte det ideal som Ordspråksboken 3:5 uppmanar oss till.

Korsets vishet

Andra texter i Bibeln som används för att kritisera den som använder noggrann exegetik, strävar efter giltiga argument eller sätter sig in i relevanta fakta på djupet finns i 1 Korinthierbrevet. Jag citerar hela sammanhanget och inte bara några lösryckta verser, men lägger till några betoningar som är tolkningsnycklar.

Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. Det står skrivet: Jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna. Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna.

När jag kom till er, bröder, var det inte med förkrossande vältalighet och vishet jag förkunnade Guds hemlighet för er. Det enda jag ville veta av när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus. Jag var svag och rädd och full av ängslan när jag uppträdde inför er. Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet utan bevisade med ande och kraft; er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft.

Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.

Vishet förkunnar vi för de andligt fullvuxna, men inte en vishet som hör till denna världen eller denna världens förgängliga makter. Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet. Den kände ingen av denna världens makter till – om de hade känt till den skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre. Vi förkunnar, som det står i skriften, vad inget öga sett och inget öra hört och ingen människa anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom. Och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud.

Vem utom anden i människan vet vad som finns i människan? Ingen utom Guds ande vet heller vad som finns i Gud. Och vi har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud, för att vi skall veta vilka gåvor Gud har gett oss. Därför talar vi heller inte om dessa ting med ord som mänsklig vishet har lärt oss utan med ord som Anden har lärt oss – vi tolkar andliga ting med Andens hjälp. Den oandlige tar inte emot vad Guds ande säger, det är dårskap för honom, och han kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. Den som är andlig däremot kan bedöma allt, men själv kan han inte bedömas av någon.Vem känner Herrens tankar så att han kan upplysa honom? Men vi tänker Kristi tankar.

1 Kor 1:18-2:16

Här kan det verka vid en slarvig läsning som att Gud ger sin vishet helt och hållet vid sidan av våra mänskliga förståndsgåvor. Men det är inte textens budskap.

För det första kan vi konstatera att hela brevet innehåller argument och uppvisar i samtiden kända retoriska moment. Paulus talar till korinthiernas förstånd. Han bemöter invändningar och ger egna sakskäl i olika frågor. Det är knappast rimligt att Paulus i brevet i övrigt motsäger sig själv.

Vad handlar då texten om? Jag har markerat några fraser som tydligt visar att den beskriver vishet i betydelsen kunskap som ger frälsning, som leder oss till Gud och som hjälper oss att leva våra liv enligt korsets princip.

Världens vishet är att den starke vinner. Roms makt var det yttersta uttrycket för detta. Guds vishet är att den som ger sitt liv vinner.

Världens vishet är att anseende och rikedom är vägen till lycka och biljetten att få höra till de fina gemenskaperna. Guds vishet är att utvälja dem som världen föraktar och upphöja dem.

Jesus på korset
Korsgfästelse var en avrättningsmetod som var gjord för att förnedra och demoralisera, utöver att vara plågsam, och därmed vara den yttersta demonstrationen av Roms överlägsna makt. Det fanns inte på kartan att någon på egen hand skulle lista ut att detta var Guds yttersta uppenbarelse av sin kärlek och Guds seger över det onda.

Denna vishet kommer man inte fram till genom att fundera i de banor som världens makter har lärt oss. Den uppstår inte i ett sinne som styrs av syndens makt. Guds vishet ges oss som gåva.

Inte sällan är det människor med starka influenser från trosrörelsen som använder den här texten för att nedvärdera förståndet som sådant. Ironiskt nog brukar trosförkunnelse inte leda till att korset som livsprincip upphöjs, trots förkärleken till dessa verser. Den troende ska dominera i makt, inte tjäna underifrån.

En annan sak att notera är att vishet i detta sammanhang inte syftar på att tänka klart och noggrant i största allmänhet, utan syftar på de grekiska vishetslärorna. Dessa var heltäckande system som täckte in synen på det gudomliga, hur livets skulle levas och vad det gick ut på. De var alternativa frälsningsläror. Sådan vishet är självklart motsatsen till evangeliet.

Utanför 1 Kor använder Paulus ordet vishet ytterst sparsamt. Det tyder på att han tagit ett begrepp från korinthierna och vänder på det utifrån korset. Paulus adresserar ett specifikt problem i församlingen, hur de fortfarande påverkas av dessa tankesystem. Hans syfte är inte att tala om hur vi ska använda våra förståndsgåvor i största allmänhet.

I andra Korinthierbrevet finns ordet vishet en enda gång. Men också där illustreras hur dessa vishetsläror står i kontrast till korsets frälsande nåd, och att denna nåd är en kraft som påverkar vår livsföring.

Detta är vår stolthet: att vårt samvete kan vittna om att vi inte har styrts av världslig vishet utan av Guds nåd; vi har här i världen och särskilt mot er uppträtt med den heliga renhet som kommer från Gud.

2 Kor 1:12, min betoning

Undersök noga!

Vid tre tillfällen uppmanas det i lagen att undersöka noga vad som är sant och inte. Jag lämnar uppmaningarnas sammanhang åt sidan för att fokusera på just dessa uppmaningar.

[Då] skall du noga undersöka detta, göra efterforskningar och anställa förhör. Om det verkligen är sant…

… om detta kommer till dina öron, då skall du noga undersöka saken. Om det verkligen är sant…

Domarna skall noga undersöka saken, och om vittnet är en lögnare som har vittnat falskt mot sin broder…

5 Mos 13:14; 17:4; 19:18

Det jag vill att du ska lägga märke till är hur anklagelser skulle utredas. Här finns ingen lottkastning, inga profetiska budskap, inga gudsdomar. (Under medeltiden skulle gudsdomar bli en del av kyrkans rättsskipning, men det berodde på att den anammade detta från germanska bruk, inte från Bibeln.) Femte Mosebok talar i dessa verser snarare om akribi!

Varken över- eller underandlighet

Jag har i sommar försvarat definitionen av den profetiska gåvan som tal baserat på uppenbarelse från Guds Ande, tal ingivet av Anden. Att likt Patrik Hagman se den profetiska gåvan som att tala sant om verkligheten gör inte den bibliska beskrivningen av gåvan rättvisa. Det är en tolkning som bygger på ett onödigt avståndstagande från missbruk. Barnet kastas ut med badvattnet.

Men karismatiker som jag har ofta gjort motsatt misstag. Där har Hagman en poäng. Vi har relegerat Gud till det som vi kallar övernaturligt. Så att om Gud inte skapar med direkt skapelse är det inte Gud som skapar. Så att om Gud inte botar övernaturligt är det inte Gud som botar. Så att om vishet inte kommer som en ingivelse utan via träning och fostran är det inte Gud som ger den. Detta är överandligt. Inte för mycket av Guds Ande, utan för lite människa. Och det är obibliskt. Gud verkar både i det ordinära och det spektakulära.

När den profetiska gåvan definieras rätt behöver vi inte vara rädda för tanken på att Gud ger insikt också på andra sätt. Det gäller också kunskapen om Gud. Lägg märke till hur uppenbarelse och mänsklig aktivitet samverkar i dessa verser:

Det var denna räddning som profeterna sökte och forskade efter när de profeterade om den nåd som ni skulle få. De ville utröna vilken och vad slags tid som Kristi ande i dem syftade på när den förutsade de lidanden Messias måste utstå och den härlighet som skulle följa. Det uppenbarades för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Detta har nu kungjorts för er av dem som i helig ande, sänd från himlen, kommit till er med evangeliet, detta som änglarna längtar efter att få blicka in i.

1 Pet 1:10-12, mina betoningar

Det ord i grundtexten som översatts med forskade efter är ἐξερευνάω (exeraunaó). Det kan översättas att undersöka mycket noggrant. På samma sätt som judarna gjorde i Beroia:

Judarna där var mera vidsynta än de i Thessalonike. De tog emot ordet med stor beredvillighet och forskade dagligen i skrifterna för att se om allt detta stämde.

Apg 17:11

Ordet som här översatts med forskade är grekiskans ἀνακρίνω (anakrinó). Så här beskrivs ordet i Thayers grekiska lexikon:

ἀνακρίνω; 1 aorist ἀνέκρινα; passive (present ἀνακρίνομαι); 1 aorist ἀνεκρίθην; (frequent in Greek writings, especially Attic); properly, ”by looking through a series (ἀνά) of objects or particulars to distinguish (κρίνω) or search after.

Hence, a. to investigate, examine, inquire into, scrutinize, sift, question”: Acts 17:11 (τάς γραφάς); 1 Corinthians 10:25, 27 (not anxiously questioning, namely, whether the meat set before you be the residue from heathen sacrifices). Specifically, in a forensic sense (often also in Greek writings) of a judge, to hold an investigation; to interrogate, examine, the accused or the witnesses; absolutely: Luke 23:14; Acts 24:8. τινα, Acts 12:19; Acts 28:18; passive, Acts 4:9. Paul has in mind this judicial use (as his preceding term ἀπολογία shows) when in 1 Corinthians 9:3 he speaks of τοῖς ἐμέ ἀνακρίνουσί, investigating me, whether I am a true apostle.

Via Biblehub. Min betoning.

Bibeln uppmanar oss helt enkelt på alla plan att vara ytterst noggranna med sanningen och att söka efter den metodiskt och med hjälp av vårt gudagivna förstånd.

Den som bemöter sakliga och goda argument med det överandliga svaret det enda vi behöver är Andens hjälp gör sig själv en otjänst och – om det är en förkunnare – bör vi pröva dennes ord med än större noggrannhet. Attityden är ett recept för katastrof, om jag tillåts låna det ordspråket från engelskan. Guds Ande bistår vårt förstånd. Ibland går det Gud säger utöver vårt förstånd. Under inga omständigheter ersätter Andens uppenbarelse förståndet.

This entry was posted in filosofi, teologi and tagged , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.