Gud har skapat EU lika mycket som Sverige

Gud har skapat Sverige, låt oss därför vara nationalister! Ungefär så lyder ett vanligt argument bland kristna som stödjer Sverigedemokraterna eller annan nationalism. Tydligast finns argumentet hos Lars Enarsson, men det dyker upp som tankefigur lite här och där.

Det är förrädiskt eftersom det bygger på en falsk ekvivalens. Ofta säger vi så här till varandra i den kristna gemenskapen: Gud har skapat dig, därför har du ett oändligt värde. Och det är sant, men det är skillnad på hur Gud skapar människor och hur Gud skapar nationer. Människor är aldrig medel för något annat. Vi är mål i oss själva. Den relation vi erbjuds med Gud och de relationer vi har med varandra utgör livets mening. Statsbildningar i Bibeln däremot finns av många olika slag, och Gud beskrivs ibland som att han styr deras uppkomst och fall, för att ha dem som verktyg.

Nu menar ingen att nationer ska förstås på ett så simplistiskt sätt. Tvärtom tänker man sig snarare att det är en gudomlig ordning att det ska finnas nationalstater. Så vantolkas Apg 17:26, även om versen omöjligtvis kan ligga till grund för en sådan lära när den förstås enligt god exeges. I detta inlägg ska jag titta på hur andra bibelord missbrukas för att komma fram till samma felaktiga slutsats.

I detta inlägg kommer jag inte nödvändigtvis ägna mig åt god exeges. Jag kommer att acceptera somliga premisser som används av de som tolkar Bibeln nationalistiskt och visa att inte ens utifrån deras eget sätt att tolka Bibeln håller resonemanget ihop. Det blir självmotsägande.

Den tankefigur jag ska undersöka är oftare underförstådd än uttalad. Den ser ut så här:

  1. Gud skapar nationer, ger dem områden, olika slags inflytande och kan också förminska dem eller utplåna dem.
  2. De nationer Gud skapar är nationalstater.
  3. Gud har på detta sätt skapat Sverige och gjort vårt land till en nationalstat. (Tolkat som det med lite god vilja. Främst ignoreras tiden före 1800-talet och unionstiden.)
  4. Eftersom Gud skapat Sverige som nationalstat ska vi vara nationalistiska.
  5. Multi-etniska och multi-kulturella riken uppstår som trots emot Gud. De går emot Guds ordningar. De kommer att mynna ut i antikrists stora rike.
  6. Överstatlighet är därför av ondo. Det är som kristen möjligt att likställa den politiska agitation som använder begreppet globalism, med denna påstådda bibliska syn på världen.
  7. Därför är det lämpligt att stödja Sverigedemokraterna.

Till skillnad från andra håller jag mig på min blogg till ett eller några få argument eller ett ämnen åt gången. Andra skäl för eller emot SD är just nu ovidkommande. Läs kommentarsreglerna innan du skriver något.

Läs mer

Jesus flydde inte till närmsta land

Jimmie Åkesson menade att hela asylrätten, som han i och för sig ansåg vara föråldrad, bygger på att man som flykting söker sig till närmaste land.
– Det gjorde även Jesus, han flydde till närmaste land, slängde SD-ledaren in då han argumenterade med en pastor.

Dagen, 2018-08-23

Det kom ett par dagar efter att Åkesson varit hos Runar Sögaard. Kanske hade Åkesson hört det förut, men Sögaard har i alla fall kört med samma retorik.

Men han åkte inte till USA eller Finland, utan till det närmast liggande landet.

Dagen 2018-08-14

Så här brukar det låta när kristna SD-anhängare försöker legitimera sin hållning utifrån Bibeln. Ibland blir det än värre:

Jesus hade ju äkta asylskäl! Han kom inte till Egypten för att föra in ny tro, kultur och tradition. Den fick komma senare – frivilligt!

Lisbeth Holmblad i en kommentar på Hela Pingsten

Ett tredje spår som dyker upp ibland är att kristna inte borde fly, utan vara beredda att dö för sin tro. Inte ens konvertiter ska ju få stanna enligt SD. Så hur rimmar allt detta med vad Bibeln faktiskt säger?

Svaret är inte alls. Bibeln är inte ens i närheten av att säga något sådant. Låt oss ta det steg för steg.

Flykten till Egypten. josef och Maria så säkert mer orientaliska ut i dragen. Efter gåvorna av guld rökelse och myrra lär de haft råd att köpa en åsna.
Läs mer

Hur syndar den som röstar fel?

Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad.

Gal 6:1

Förhandstips! Denna artikel kan också läsas som ett bibelstudium om synd, helighet och nåd.

För drygt fyra år sedan var jag en av 380 pastorer som skrev under ett upprop för generös flyktingpolitik och i det tog vi också avstånd från Sverigedemokraternas människosyn. Denna sommar har Joakim Lundqvist tydligt i en predikan tagit avstånd från Sverigedemokraternas ideologi, vilket jag valde att kommentera i en egen predikan. Jag är övertygad om att Sverigedemokraterna representerar tankegods, attityder och politiska förslag som är så långt ifrån hur en efterföljare av Kristus bör tänka och agera att det är en synd att stödja och rösta på dem. Ju mer jag har studerat deras historia, ideologi, utspel och retorik, desto mer har jag stärkts i den övertygelsen.

Om jag har rätt i detta, på vilket vis är det en synd inför Gud att stödja eller att rösta på Sverigedemokraterna? Det är ämnet för denna artikel. Jag kommer alltså inte här argumentera för att det är en synd, det kommer i senare artiklar. Men jag har efter den artikel vi 380 skrev så ofta mött motargumentet att vi stänger ute människor från våra församlingar eller påstår att kristna Sverigedemokrater omöjligen kan vara frälsta, så jag börjar i den änden.

Skärmdump: Jimmie Åkesson firar Gustav II Adolfs dödsdag i Göteborg 1996.
Skärmdump från en film som just nu delas ganska flitigt om Jimmie Åkessons lögner om att han inte såg några nazister när han gick med i partiet.

Av erfarenhet vet jag att detta ämne resulterar i svar som är långt ifrån mina kommentarsregler. Vill du kommentera det jag skriver, läs dem och läs hela inlägget, och håll dig till dess ämne. Min inledning är bred, men själva artikeln kommer att ha ett smalt fokus. Vill du kommentera något annat får du ge dig till tåls till dess att jag fört det på tal.

Min predikan berörde också Birger Skoglunds budskap, som jag i stor detalj redogjort för flera artiklar här på bloggen. Jag börjar tala om Lundqvists predikan efter 30 minuter. (Det var en lång predikan.)

Jag hoppas hinna skriva några fördjupande artiklar om Sverigedemokraterna fram till valdagen. Jag tänker mig att du som läser och jag som skriver delar några övertygelser:

  • Det finns ett friutrymme för kristna att följa sina övertygelser och samveten som gör att vi i normala fall inte bör säga att det är synd (moraliskt fel) att rösta på ett visst parti. Vi bör som kristna ge varandra möjlighet att rösta och engagera oss politiskt så som vi tror är bäst.
  • Det finns dock vissa partier som är utanför detta friutrymme. Partier som öppet stödjer totalitär ideologier, som Nordiska Motståndsrörelsen eller Kommunistiska partiet är uppenbara exempel. Det är alltså principiellt möjligt att synda också genom hur man röstar.
  • Den som följer Jesus har Bibeln som rättesnöre för lära och liv, ser det som sitt livsmål att växa i lydnad mot det dubbla kärleksbudet och vill att Gud ska äras och människor nå sitt skapelsegivna mål genom att så många som möjligt kommer till tro och får en egen personlig relation till Gud på grundval av Jesu död och uppståndelse.

Om du inte delar dessa tre premisser kan du faktiskt sluta läsa här. Då är denna artikel inte riktad till dig.

Läs mer

Pröva profetiska budskap, inte budbäraren

Prövning av Birger Skoglunds profetia, efterskrift.

När man prövar profetiska budskap måste man skilja på sak och person. När jag nu gått igenom innehållet i Birger Skoglunds profetia från Smålandskonferensen vill jag stanna upp och förtydliga den principen i än större detalj, även om jag kom in på den redan i första inlägget. Jag skriver denna artikel så att den kan vägleda också dig som inte har en koppling till den aktuella diskussionen. Jag använder min diskussion från sommaren 2018 som utgångspunkt och exemplifiering av principer för prövning av profetia som kommer att vara aktuella också för alla andra budskap.

När jag tar del av den efterföljande diskussionen om Skoglunds profetia, ser jag att det inte alls är ovanligt att hänvisa till hans goda karaktär som försvar för budskapets innehåll, eller rent av att vilja undvika diskussion helt, med hänvisning till att en så god broder som Skoglund inte bör ifrågasättas.

Jag läste exempelvis nedanstående kommentar på Facebook. Till ett inlägg av Peter Ljunggren har Tommy Dalman ställt en fråga. Dalman tycker nämligen att det råder en onödig ängslighet kring att offentligt diskutera Skoglunds budskap. En av de apostroferade, Göran Duveskog, svarar.

Peter Ljunggren, från den nämnda videon

Jag har infogat bokstäver i parenteser med punkter som jag tänker kommentera längre fram.

I våra predikningar och profetiska tilltal så färgas det vi säger av vår personlighet. Det gudomliga och det mänskliga. Det är väl därför Paulus säger ”pröva allt och behåll vad gott är”. (a)

Detta gäller även min vän Birger Skoglund. Det var med kärlek och nöd i sitt hjärta han bar fram budskapet på lördag kvällen. (b)

Det var ett varningens ord till Sverige och svensk kristenhet. Jag tror att han hade fått detta budskap från Gud. (c)

Jag tror inte varje formulering var ofelbar. (d)

Var och en har rätt att pröva det som sas. Bibeln säger också, ”förakta inte profetiskt tal”. Jag tycker dock inte att predikanter skall mästra varandra på Facebook. En Herrens tjänare skall inte vara stridslysten. (e)

Det som också är avgörande när en Herrens tjänare bedöms, är ”vilka motiv drivs han av, finns det bitterhet och självhävdelse etc. ”. Drivs han av kärlek och ett rent uppsåt. (f)

De flesta människor som besöker mötena har den förmågan att känna in detta. Och skall varje ord och mening kritiskt nagelfaras så får vi nog alla problem, även Tommy och Peter. (g)

Ha det gott broder. Jag har inget mer att tillägga I detta. Både du och Peter kan ju själva prata med Birger. Han är inte längre bort än ett telefon-samtal och han är er broder. (h)

Här ser vi alltså dels att Duveskog tänker sig att prövningen av budskapet ska ske i tysthet. Deltagarna i mötet kan ”känna in” vad som är gott och inte (g), och det som de ska känna in är just karaktären på den som frambär budskapet (f). Allt därutöver beskrivs i detta inlägg som ”kritiskt nagelfarande” och att vilja ha ett samtal kring profetians budskap misstänkliggörs som att ”mästra varandra” och att vara ”stridslysten” (e).

Duveskogs sätt att undvika diskussion i sakfrågan är inget annat än ett förtäckt personangrepp. Ljunggren, Dalman med flera, och implicit också jag – Duveskog har nog inte hört talas om mig – misstänkliggörs som mästrande och stridslystna, trots att ingen av oss har ifrågasatt Skoglund som person, hans motiv eller ärlighet.

Jag ifrågasätter inte heller att Duveskog har en ärlig vilja att göra det rätta när han skriver som han gör, men på denna punkt ifrågasätter jag hans råd och hans omdöme. Detta är en mycket farlig attityd, vilket jag tänker argumentera för nedan.

Läs mer

Gud har inget förbund med Sverige

En prövning av Birger Skoglunds profetia del 3, och något om 7:14-rörelsen. Dessutom övergripande reflektioner kring vad det innebär att vara trogen bibelordet. Jag kommer att driva följande teser:

  1. Birger Skoglunds profetia utgår från att Sverige och vårt lands ledare har en förbundsliknande relation till Gud som gör oss som kollektiv straffbart när våra ledare som ytterst ansvariga inte följer Guds vilja på ett antal punkter. Det är fel. Någon sådan förbundsrelation till Sverige har inte Gud.
  2. Bibelord som syftar på det judiska folket inom det gamla förbundets ramverk tillämpas ofta utan någon rimlig tolkning (hermeneutik) på nutida länder eller församlingen. Att åberopa 1 Krön 7:14 rakt upp och ner för att be för vårt land är ett exempel på sådan dålig hermeneutik.
  3. Alla vi som vill vara trogna bibelordet och som bekänner oss till en hög bibelsyn måste följa upp denna bekännelse med noggrann exeges. Det innebär bland annat att våga ifrågasätta invanda tolkningar och gå på djupet med texternas historiska kontext, grammatik och tolkningshistoria.

När profeterna i Gamla Testamentet uttalade domar var det inte godtyckligt. Folket hade brutit förbundet och profeterna manade dem att att återvända till trohet mot det. När nutida förmodat profetiska ord uttalas med hot om dom eller löften om välsignelse över nationer tycks det mig som att profeten förutsätter att ett liknande förbund också gäller nationer idag. Det mest häpnadsväckande är hur de helt utan möda placerar den egna nationen på det judiska folkets plats, samtidigt som de i andra sammanhang är väldigt tydliga med att ta avstånd från ersättningsteologi. Jag får inte ihop det.

Medeltida man i kort skägg och turban, med en medaljliknande orden runt halsen.
Maimonides (1138—1204) är en av de främsta och mest betydelsefulla judiska rabbinerna. Hans tänkande inspirerade såväl muslimer som kristna teologer. Han föddes i vad som idag är Spanien, men flydde och blev personlig läkare till Saladin. Jag kommer nedan argumentera för att vi idag också bör lära av rabbinerna i vår syn på hur Gud förhåller sig till andra än det judiska folket.

Ett mycket ofta citerat bibelord för att mana till bön för en nation, inklusive USA och Sverige, är 2 Krön 7:14:

och om då mitt folk, som mitt namn är utropat över, ödmjukar sig och ber och söker sig till mig och lämnar sina onda vägar, då skall jag höra det i himlen och förlåta dem deras synd och bota deras land.

Det illustrerar problemet. Kan det sägas om Sverige eller USA, eller något annat land, att

  • Gud kallar folket sitt eget, ”mitt folk”?
  • Herrens namn är utropat över dess folk?

Trots att det är en uppenbar ersättningsteologi att tillämpa denna vers på någon annan nation än den judiska så görs det ofta. Lite spydigt kan jag konstatera att nästföljande verser inte brukar tas med:

Ja, jag skall öppna mina ögon och öron och höra de böner de ber på denna plats. Ja, jag har utvalt detta hus och gjort det till en helig plats, där mitt namn skall vara för evigt. Mina ögon och mitt hjärta skall alltid vara vända dit. (2 krön 7:15f, min kursivering)

Sammanhanget är tempelinvigningen. Salomo har bett Gud speciellt uppmärksamma det som sker på just platsen för templet. Av alla löften som finns i Bibeln om bönesvar, är inte just detta ett av de mest svåranvända?

Nu kanske någon invänder att det inte handlar om att Sverige eller något annat land läses in i versen, utan att det är de kristna i Sverige som tilltalas. Och då svarar jag:

  1. På vad vis är inte det ersättningsteologi?
  2. Hur får ni ihop exegesen med allt som står runt omkring?

Svaret på den andra frågan är att det inte finns något exeges värd namnet. Det brukar bli att stapla några andra lika lösryckta bibelord i en hög och säga att ”skrift förklarar skrift”. Det är en god princip, men den måste genomföras på ett icke-godtyckligt sätt! De verser som väljs ut behöver också exeges och sedan behöver de tolkas inom ramen för den övergripande uppenbarelsen som möter oss i Bibeln.

Läs mer

Pröva profetiska budskaps bild av Gud

En prövning av Birger Skoglunds budskap, del 2.

Jesus är han utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen enligt Hebreerbrevet 1:3. Eller som NIV uttrycker det, the exact representation of his being, dvs. sådan som Jesus är, sådan är Gud. Bara genom Jesus får vi en fullkomlig bild av hurdan Gud är. Och det visar Jesus främst genom sin död på korset. Den som läser en god kommentar över 1 Korinthierbrevet ser hur Paulus argumenterar i varje fråga, oavsett om det gäller sexualmoral eller Andens gåvor, utifrån filtret den korsfäste Jesus Kristus. Detta är också det primära filtret vi bör använda när vi prövar profetiska budskap.

The Son is the radiance of God's glory and the exact representation of his being

Jag tänker nu fortsätta min prövning av Birger Skoglunds budskap på Smålandskonferensen, såsom det rapporterats i Världen Idag. Jag har redan sagt vad jag dragit för slutsats, nämligen att Skoglund profeterat utifrån sin egen entusiasm, snarare än inspirerad av Guds Ande. Min prövning av innehållets objektiva fakta visade att de inte höll måttet. I detta inlägg vill jag visa på att budskapets gudsbild är problematisk.

Jag är inte den förste att påpeka detta. Är det en god och kärleksfull Gud som möter oss i Skoglunds profetia, frågar exempelvis Peter Ljunggren. Den vanligaste motinvändningen har, vad jag sett, varit att säga hur kritikernas gudsbild överbetonar förlåtelsen och nåden. I sämsta fall har den motinvändning skett genom etikettering. Det är hyper grace, därför har du fel. Men i min värld (och kommentarfältet på min blogg) är argument genom etikettering enbart uttryck för förbjuden intellektuell lathet. På samma sätt vägrar jag att avfärda Skoglund som falsk profet eller domedagsförkunnare. Etiketter är bra på syltburkar. De behövs ibland i samtal för att skapa intellektuell reda. Men de är inga argument!

Läs mer

En prövning av Birger Skoglunds budskap, del 1

I mitt förra inlägg skrev jag att den verksamma ingrediensen i profetiska budskap är uppenbarelse från Guds Ande, men att denna uppenbarelse alltid kommer att blandas samman med våra egen person och dess begränsningar. Konsekvensen är att nytestamentlig profetia aldrig ska accepteras rakt av och att en prövning av budskapet inte är detsamma som att underkänna den person som framfört budskapet.

Som profeter får två eller tre tala, och de övriga skall pröva vad som sägs. Första Korinthierbrevet 14:29 enligt Bibel 2000.

I detta inlägg tänker jag göra just en sådan prövning av det budskap Birger Skoglund framförde på Smålandskonferensen. Jag har ingen anledning att tro att Skoglund hade annat än ärliga motiv eller att han inte skulle vara brukad av Gud för övrigt.

Nu har det framgått att det inte alls varit ovanligt de senaste veckorna att se också saklig kritik av innehållet i Skoglunds budskap som ett personangrepp. Inte sällan har det kompletterats med just personangrepp åt andra hållet. Vem är du som ifrågasätter en så ödmjuk/överlåten/andesmord Herrens tjänare?

Detta är en extremt farlig väg att slå in på! De kristna ledare som försvarar Skoglunds budskap på det här sättet förväntar sig i praktiken att vi ska ta till oss profetiska budskap rakt upp och ner, utan att bearbeta innehållet. Så skapas inga mogna kristna. I bästa fall formas de som lyssnar till dem på ett ytligt plan hängivna efterföljare, en hängivenhet som ofta förväxlas med sann andlig mognad. I värsta fall leds människor käpprätt åt skogen.

Den som vill tysta prövningen av budskapet utifrån sådana här överväganden diskvalificerar sig från att vara en andlig ledare, i min mening.

Däremot kan vi självklart ha avvikande åsikter om sakinnehållet. Och just genom att utbyta tankar kring profetiska budskap hjälps vi att nå slutmålet för prövningen, att ta vara på det goda. Samtalet gynnar detta slutmål. Det är inte farligt, så länge som det förs med värdighet och respekt.

Uppmaningar att sluta diskutera, som om en saklig diskussion bara förbryllar, är överandliga och kan ignoreras.

Läs mer

Man blir inte en falsk profet av att ha fel

Denna sommar, 2018, har några tänkbara profetiska budskap spridits och diskuterats av människor i min närhet. De har diskuterats på sociala media, de har resulterat i debattartiklar i såväl Dagen som Världen Idag. De budskap som jag tänker på är främst följande:

  1. Peter Halldorf hade två debattartiklar i tidningen Dagen, Svenska migrationsdebatten närmar sig avgrunden (2018-07-13) och Oansvarig livsstil är en synd (2018-07-20).
  2. Birger Skoglund menade att han hade ett profetiskt ord till ledarna och de kristna i Sverige i sin avslutningspredikan på Smålandskonferensen. Allvarligt budskap till Sverige i profetia, var rubriken i Världen Idag. (2018-07-18)
  3. Joakim Lundqvist tog politisk ställning i predikan under Europakonferensen, bland annat ansåg han att vi behöver en ny regering och att kristna inte bör rösta på Sverigedemokraterna. (Länkarnas datum 2018-07-28)

Peter Halldorf använder inte ordet profetia som benämning för sina artiklar, men flera inlägg jag sett hänvisar till dem som vore de just profetiska ord. Birger Skoglund beskrev tillkomsten av sitt budskap som just profetisk inspiration, en alldeles exceptionell sådan enligt hans egen beskrivning. Några av de som i sociala media var frikostiga med att kalla Halldorfs budskap profetiskt var lika snabba med att kalla Skoglund för en falsk profet.

Birger Skoglund porträttbild
Birger Skoglund (bilden lånad från Pingstkyrkan, Örebro)

Jag tror att såväl det ena som det andra är fel. Jag är överens med Halldorf om innehållet i hans båda artiklar. De är verkligen läsvärda. Det är en skarp samtidsanalys utifrån bibliska kriterier. Men det är inte profetia, så som ordet används i Bibeln. Att benämna dem som profetia är emellertid ett ganska harmlöst misstag. Att kalla Birger Skoglund en falsk profet är däremot ett gigantiskt misstag. Båda grundar sig på samma felkälla, undermåligt eller rent utav helt uteblivet studium av vad Bibeln faktiskt säger om den profetiska gåvan och falska profeter.

Med risk att låta kaxig, men jag har studerat detta i mer detalj än någon annan jag känner, så tänker jag reda ut begreppen. Dessutom tänker jag skriva en serie artiklar inför valet om Sverigedemokraterna, och varför Joakim Lundqvist har rätt om dem.

(Eftersom jag nämnt Sverigedemokraterna vid namn förväntar jag mig en sedvanlig ansamling av kommentarer. Innan du skriver något, läs mina kommentarsregler!)

Läs mer

Lite resurser om att höra Gud

Vill du höra Guds tilltal? Hur går det till? Vill du förstå varför somliga som faktiskt hör Gud ändå hamnar helt fel i sina profetiska budskap? Vill du att Guds tilltal in i ditt liv ska hjälpa dig att mogna och växa som kristen? Kan man söka tilltal på ett sött som känns stimulerande men i längden göder andlig omognad? (Ja, vet du hur?)

Jag har praktiserat och studerat det profetiska i drygt 30 år nu. Jag har gjort min beskärda del av misstag. Jag har fått fantastiskt värdefulla tilltal från Gud. Jag vågar tro att jag brukats till nytta på det här området.

Och jag vågar tro att jag med min bredd på det jag studerat är ganska unik. Jag har studerat dem (oss) som hör från Gud, i nutid och genom kyrkohistorien. Jag har grävt på detaljerad exegetisk nivå ihop och lyssnat till de främsta exegeternas lärdomar i ämnet. Jag har läst allt ifrån små häften och artiklar till tjocka böcker från olika traditioner i ämnet.

Jag tror det här är min uppgift, att vara en som gräver djupt, forskar brett och ger förståelse.

I det här inlägget vill jag dela några resurser i ämnet.

(Detta inlägg kommer att uppdateras fortlöpande.) Läs mer

Usla kreationistiska argument, del 4, Tjocka släkten avslutning

När jag inledde min granskning av traktaten Tjocka släkten sa jag att den skulle behandla felaktigheter av rent förfärande art. I del 2 gick jag igenom traktatens mittdel, som var usel, men inte lika dålig som avslutningen. Nu är det dags för den.

Ett ord till den läsare som är kreationist och gillar traktatens övergripande mål, dvs. att utmåla evolutionsteorin som felaktig och den kristna tron som bättre: Även om detta är ett syfte du sympatiserar med, så bör du å det bestämdaste ta avstånd från innehållet i denna traktat. Det som nu följer är så vansinnigt, så löjeväckande och så kontraproduktivt, att just den sak du kämpar för skadas.

Jag som icke-kreationist vädjar också till alla kristna att sluta använda denna traktat. Vi får ett löjets skimmer över oss. Människor hindras från att komma till tro. Den som växer upp i kristna miljöer där den här sortens argument framförs riskerar att tappa hela sin tro så fort hon eller han får den minsta lilla kontakt med äkta forskning.

Det enda sättet att klara av detta, utan att drabbas av tvivel, är att göra som min klasskamrat på gymnasiet, att låta bli att tänka på vad som står och sätta det i relation till vad som sägs på lektionerna i skolan. Att låta sig luras av serieformen, av teckningarna där professorn tvingas vika ner sig och till sist kapitulerar. Att stanna där är inte vägen till en mogen tro.

Traktatens vändning

Efter att till synes ha plattat till sin lärare på alla punkter är det dags för eleven att gå på offensiven. Han gör det med sämsta möjliga God of the Gaps-argument.

Studenten: Magistern, vad är det som binder samman atomerna? Läraren: Det är gluoner. Tänker: Där åkte du dit. Studenten: FEL. Gluoner är någonting påhittat. Ingen har någonsin sett eller mätt upp dem. De är en desperat teori för att bortförklara sanningen. Vi vet att atomens elektroner snurrar runt kärnan flera miljarder gånger varje miljondels sekund. Vi vet också att atomkärnan innehåller partiklar som kallas neutroner och protoner. Neutronerna har ingen elektrisk laddning och är därför neutrala - MEN

 Protonerna har positiv laddning. En lag inom elektriciteten säger att lika laddningar stöter bort varandra. När alla protoner i kärnan är positivt laddade , borde de egentligen stöta bort varandra och skingras ut i rymden. Vad håller dem då samman? Läraren, svettig och uppgiven: Jag vet inte. Studenten: Ursäkta magistern, men jag hörde inte. Läraren: Jag sa - att jag vet inte. Säg det du.

Dessa båda paneler kunde ha undertiteln finn fem fel.

Jag hittar sju fel:

  1. Lärarens svar om vad som binder samman atomerna är fel, eller snarare så inkomplett att det blir missvisande.
  2. Men gluoner finns. De är inte påhittade. De har observerats och deras fysiska egenskaper är uppmätta.
  3. Det finns inget desperat över teorin. Den är inte framtagen för att utgöra en bortförklaring.
  4. Elektroner snurrar inte runt kärnan. Och elektronerna behöver i sammanhanget inte nämnas.
  5. Elevens utläggning är snurrig. Somliga saker vet vi (elevens ord) genom vetenskapen. Andra saker har tydligen vetenskapen ingen aning om.
  6. Läraren viker ner sig för världshistoriens sämsta argument och accepterar i nästa panel obegripligt usel bibelutläggning.
  7. Ordet någonting är felstavat.

Jag tänker gå igenom punkt 1 till 4 utförligt. Dessutom tänker jag göra följande poänger utifrån det som sägs i dessa båda paneler och den följande:

  1. God of the gaps-argument är dåliga. (Hör ihop med punkt 6.)
  2. Detta fungerar inte ens som ett sådant.
  3. Det korrekta svaret på elevens fråga, stark växelverkan, är en viktig beståndsdel i ett av de bästa argumenten som finns för att tro på Gud som skapare, finjusteringsargumentet. Att underkänna vad fysikerna har kommit fram till på denna punkt är ett praktfullt självmål.
  4. Utifrån kreationistisk vetenskapssyn, som Kent Hovind i vanliga fall ansluter sig till, fungerar inte argumentet. Det saknar därför inre logik. Det motsäger vad Hovind säger på annat håll. (Denna punkt hör ihop med punkt 5.)
  5. Jack Chick, Kent Hovind och den som återanvänder denna traktat har förlorat all trovärdighet. I alla frågor.

Sämre än så här kan inte ett försvar av skapelsetro formuleras!

Men innan jag går igenom dessa punkter, låt oss titta på traktatens avslutning. En ytterligare punkt är nämligen en retorisk analys av traktaten. Läs mer