Måste en teologiskt konservativ kristen också vara politiskt konservativ? Och måste teologisk liberalism gå hand i hand med politisk vänster och ”gröna/alternativa/libertarianska” värden (vara GAL, på GAL-TAN-skalan)? Numera kan man lätt förledas att tro att så är fallet, men bland det mest fascinerande jag upptäckt när jag studerar fundamentalism, evangelikalism och liberalteologi är att det inte är fallet. Backar vi 150 år är förhållandet snarare det motsatta. 1800-talets liberalteologi (den egentliga liberalteologin) var ”höger”. Den var socialt icke-progressiv. Den ville bevara ”samhällets ordning” och stödde exempelvis kejsarmakten i Tyskland. Förtryckande strukturer påtalades aldrig av den. Samhällsutveckling skulle ske genom att individer levde mer moraliskt. Den hade alltså ett renodlat fokus på individens ansvar för sina handlingar.

Liberalteologin tillkom bland de socialt välbeställda och den utformades för att inte stöta sig med deras sensibilitet, varken teologiskt eller politiskt. Fundamentalismen var från början åtminstone delvis företrädd av socialt progressiva ledare. Den väckelsekristna miljö i vilken den föddes hade ett stort socialt patos. I denna artikel tänker jag gå igenom något om hur dessa poler inom kristenheten sett ut historiskt och hur deras politiska orientering har omkastats.