Om Jesus gjorde under på riktigt vore han bara en slags Harry Potter – eller? (Några tankar i all hast.)

Argumentet användes redan av Jonas Gardell i Jesusdebatten i Svenska Dagbladet 2003. Jag har sett det användas sedan dess av och till, senast som en kritik mot den konferens vi hade om mirakler och vetenskap förra helgen.

Argumentet bygger på två delar, förlöjligande och trivialisering. En undergörande Jesus i dåtid och karismatiskt liv i nutid anses dra ner den ”högstående” sanna kristna tron till underhållning för obildade. Det som ekar är en nutida version av 1800-talets liberalteologi, en anpassning av kristendomen till småborgerliga preferenser. Egentligen är det inte ens ett sakligt argument. Dess verkan ligger i den tänkta bilden av Jesus som en slags underhållande magiker, för barn.

Jag har flera saker att säga om detta. Först ut, har de som gör jämförelsen ens läst (eller sett) Harry Potter? I så fall torde de veta att magi i dessa böcker främst av allt tjänar ett syfte i kampen mellan ont och gott. Harry och hans vänner tränar sig i magi inte för att underhålla, utan för att överleva och slutligen övervinna den onde Voldemort. Och för det krävs till sist att Harry likt Jesus låter sig dödas. Enbart så kan Voldemort förgöras.
Rawlings modellerade sin hjälte efter Jesus, med avsikt. Jämförelsen är inte alls dum!