Serie: Hur den fundamentalistiska hermeneutiken fungerar, del 2.
Påminnelse: Denna serie riktar jag till såväl fundamentalister som deras kritiker. För kritikerna fattar sällan vad de kritiserar och anhängarna hjälper dem sällan på vägen eftersom de påfallande ofta inte lyckas förklara vad de egentligen menar.
Bokstavlig bibeltolkning kräver väl ingen förklaring? Är det inte världens enklaste sak att beskriva? Man läser ju bara ”som det står”. Det kan man tro, men det är bara att titta på hur påstått bokstavlig tolkning skiljer sig från den ene fundamentalisten till den andre och från den ena generationen till den andra, för att se att det inte räcker. I detta inlägg tänker jag reda ut vad som egentligen döljer sig bakom dessa fraser innan jag i nästa konstruerar en bättre beskrivning av denna hermeneutik än hur den normalt beskrivs.
Så har du någonsin använt eller hört fraser som ”Bibeln ska läsas rättframt”, ”Bibeln ska läsas naturligt”, ”Bibeln behöver inte tolkas, man ska läsa som det står” eller liknande så är detta inlägg för dig!
Kreationisters hermeneutik
För många är kreationism kontaktytan med den fundamentalistiska tolkningen. Jag kommer därför att koncentrera mig på just kreationismen.
Det största problemet för denna fråga är att kreationisterna sällan klarar av att korrekt beskriva sin egen hermeneutik på en tillräckligt detaljerad nivå för att diskussionen ska fungera. Inte sällan hörs fraser som att man inte alls ska ”tolka” Bibeln utan ”läsa som det står”. Som det ofta sagts, en fundamentalist är någon som (i värsta fall) inte tror sig ens ha en hermeneutik. Jag tar därför några återkommande fraser som jag hört och förtydligar dem. De är till stor del överlappande, men jag renodlar dem i min behandling av dem.
Denna serie riktar jag speciellt till såväl fundamentalister som deras kritiker. För kritikerna fattar sällan vad de kritiserar och anhängarna hjälper dem sällan på vägen eftersom de påfallande ofta inte lyckas förklara vad de egentligen menar.
Det som gör fundamentalism till vad den är skulle man kunna tro är dess syn på Bibelns inspiration, men det är inte sant. Den blir vad den är genom tron att inspirationen enbart kan göras rättvisa med en specifik tolkningsmetod (hermeneutik). Så hur ser en fundamentalistisk hermeneutik ut? Svaret är att det varierar mer än vad folk i allmänhet tror. Rörelsen i dess olika historiska och nutida tappningar rymmer variationer och grader av trohet mot den hermeneutik man själv säger sig stå för. Detta gäller i allra högsta grad fundamentalismen i nutida tappning med sin starka betoning på ungjordskreationism.
Jämfört med fundamentalismen för 100 år sedan har problemet med godtyckliga tolkningar blivit värre!
Som vanligt är det ett kolossalt bekymmer att ordet fundamentalism används så svepande. Det kan inkludera hyperkarismatiska trumpprofeter, vars hermeneutik gör alla äkta fundamentalister helt förfärade. Det används ofta som benämning också på vanliga evangelikaler, som Billy Graham, trots att de äkta fundamentalisterna starkt ogillade hans ekumeniska och teologiska initiativ. Thomas Kidd skriver på The Gospel Coalitions webbplats att benämna någon fundamentalist hjälper föga i diskussioner. Likväl finns det de som har en sådan hermeneutik och beskriver den på just de sätt som jag ska gå igenom i denna serie.
Det finns alltså en äkta fundamentalism också idag, men dess verkningar inom kyrkorna är oftast partiell, snarare än konsekvent genomförd. I dessa inlägg kommer jag att koncentrera mig på hur den påverkat skapelsefrågan och tolkningen av urhistorien (1 Mos 1-11). Det är en i allra högsta grad korrekt benämning av den kreationistiska bibeltolkningen att kalla den för just fundamentalism. Försök dock tänka bort ordets negativa klang. Mitt syfte är inte att argumentera genom att använda ord som ger negativa känslomässiga associationer Jag kommer också kort att titta på den andra typen av texter där skillnaden mellan evangelikal tolkningsmetod och fundamentalism blir som allra tydligast, nämligen de apokalyptiska texterna.
En av poängerna med kreationism sägs vara att den förhindrar att teologin blir dålig. Att acceptera biologisk evolution (motsägs av all kreationism) eller hög ålder för skapelsen (motsägs av ungjordskreationism, YEC) sägs införa ett ”sluttande plan” (”slippery slope”) som gör att snart är all bibeltolkning förstörd. Själv finner jag gång efter annan att kreationisters bibeltolkning och teologi är riktigt dålig. En mycket stor del av alla kreationister i världen är cessationister, dvs. de tror inte att Gud verkar genom andliga gåvor som helande, under och profetia idag. Den svenske kreationisten Anders Gärdeborn tror sig ha kunnat räkna ut vilket årtal Jesus ska komma tillbaka (2036). Ken Ham, ledaren för världens största kreationistiska organisation, Answers in Genesis (AiG), sammanfattar Bibelns budskap i sju punkter. Jag tar en titt på den bibelteologin och fortsätter sedan med att titta på en annan ledande kreationists exeges.
Här är Hams sju punkter:
Creation – världens skapelse, 1 Mos 1 – 2.
Corruption – fallet, 1 Mos 3.
Catastrophe – floden, 1 Mos 6 – 9.
Confusion – Babels torn, 1 Mos 11.
Christ – beskriven med många ord om Adam, inte
så mycket om hans undervisning och inget om Guds rike
Cross – främst tolkat utifrån Paulus ord om
första och sista Adam
Consummation – fullkomningen av skapelsen,
beskriven som kontrast till vad den blev på grund av Adams synd
Är det någon som ser problem med att summera Guds plan genom
historien i dessa sju punkter?
Vad hände med Abraham? Moses? Josua? Löfteslandet? Lagen? Sabbaten? Domarna? Kungarna? Davids ätt? Templet? Profeterna? Exilen? Hela gamla testamentet från 1 Mos kapitel 12 till och med Malaki är borta från denna summering.
Vändpunkten i illustrationen är inte ens korset, utan Babels torn!
I vilken värld är detta god teologi?
Ken Ham och de som han omger sig med är så enkelspårigt fixerade vid skapelsedebatten att den har blivit deras ingång till bibeltolkning och dogmatik, från början till slut.
Att med berått mod godkänna att kristna utvisas till platser där de troligen kommer att förföljas, rent av till döds, hur kan någon som själv kallar sig kristen göra det?
Men Martin Kroon skrev en debattartikel i tidningen Dagen med just den tanken. Vad han hävdade var att den som konverterat efter att hon eller han ankom till Sverige inte ska kunna åberopa det som asylskäl. Detta är fullkomligt i strid med allt vad såväl lagstiftning som medmänsklighet säger. Det argumenterar andra för bättre än jag. Låt mig komplettera med ett påpekande av den dubbelmoral som detta innebär kontra den egna bibeltolkningen.
Dop av en våra flyktingar, som kom till tro här i Sverige.
Ofta i flyktingdebatten hänvisar vi som vill ha en mer generös – och för den delen lagenlig – bedömning av asylskäl till Matteus 25:40.
’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’
Att vi ska måna om de utsatta är den enkla läsningen av texten. Vi läser den ganska fundamentalistiskt, om man så vill kalla det. Och det är inte helt rätt.
En prövning av Birger Skoglunds profetia del 3, och något om 7:14-rörelsen. Dessutom övergripande reflektioner kring vad det innebär att vara trogen bibelordet. Jag kommer att driva följande teser:
Birger Skoglunds profetia utgår från att Sverige och vårt lands ledare har en förbundsliknande relation till Gud som gör oss som kollektiv straffbart när våra ledare som ytterst ansvariga inte följer Guds vilja på ett antal punkter. Det är fel. Någon sådan förbundsrelation till Sverige har inte Gud.
Bibelord som syftar på det judiska folket inom det gamla förbundets ramverk tillämpas ofta utan någon rimlig tolkning (hermeneutik) på nutida länder eller församlingen. Att åberopa 1 Krön 7:14 rakt upp och ner för att be för vårt land är ett exempel på sådan dålig hermeneutik.
Alla vi som vill vara trogna bibelordet och som bekänner oss till en hög bibelsyn måste följa upp denna bekännelse med noggrann exeges. Det innebär bland annat att våga ifrågasätta invanda tolkningar och gå på djupet med texternas historiska kontext, grammatik och tolkningshistoria.
När profeterna i Gamla Testamentet uttalade domar var det inte godtyckligt. Folket hade brutit förbundet och profeterna manade dem att att återvända till trohet mot det. När nutida förmodat profetiska ord uttalas med hot om dom eller löften om välsignelse över nationer tycks det mig som att profeten förutsätter att ett liknande förbund också gäller nationer idag. Det mest häpnadsväckande är hur de helt utan möda placerar den egna nationen på det judiska folkets plats, samtidigt som de i andra sammanhang är väldigt tydliga med att ta avstånd från ersättningsteologi. Jag får inte ihop det.
Maimonides (1138—1204) är en av de främsta och mest betydelsefulla judiska rabbinerna. Hans tänkande inspirerade såväl muslimer som kristna teologer. Han föddes i vad som idag är Spanien, men flydde och blev personlig läkare till Saladin. Jag kommer nedan argumentera för att vi idag också bör lära av rabbinerna i vår syn på hur Gud förhåller sig till andra än det judiska folket.
Ett mycket ofta citerat bibelord för att mana till bön för en nation, inklusive USA och Sverige, är 2 Krön 7:14:
och om då mitt folk, som mitt namn är utropat över, ödmjukar sig och ber och söker sig till mig och lämnar sina onda vägar, då skall jag höra det i himlen och förlåta dem deras synd och bota deras land.
Det illustrerar problemet. Kan det sägas om Sverige eller USA, eller något annat land, att
Gud kallar folket sitt eget, ”mitt folk”?
Herrens namn är utropat över dess folk?
Trots att det är en uppenbar ersättningsteologi att tillämpa denna vers på någon annan nation än den judiska så görs det ofta. Lite spydigt kan jag konstatera att nästföljande verser inte brukar tas med:
Ja, jag skall öppna mina ögon och öron och höra de böner de ber på denna plats. Ja, jag har utvalt detta hus och gjort det till en helig plats, där mitt namn skall vara för evigt. Mina ögon och mitt hjärta skall alltid vara vända dit. (2 krön 7:15f, min kursivering)
Sammanhanget är tempelinvigningen. Salomo har bett Gud speciellt uppmärksamma det som sker på just platsen för templet. Av alla löften som finns i Bibeln om bönesvar, är inte just detta ett av de mest svåranvända?
Nu kanske någon invänder att det inte handlar om att Sverige eller något annat land läses in i versen, utan att det är de kristna i Sverige som tilltalas. Och då svarar jag:
På vad vis är inte det ersättningsteologi?
Hur får ni ihop exegesen med allt som står runt omkring?
Svaret på den andra frågan är att det inte finns något exeges värd namnet. Det brukar bli att stapla några andra lika lösryckta bibelord i en hög och säga att ”skrift förklarar skrift”. Det är en god princip, men den måste genomföras på ett icke-godtyckligt sätt! De verser som väljs ut behöver också exeges och sedan behöver de tolkas inom ramen för den övergripande uppenbarelsen som möter oss i Bibeln.
Hur kommer det sig att en förkunnare eller en rörelse som vissa upplever som förmedlare av positiva livsförvandlande gudsmöten av andra upplevs som osunda eller i värsta fall en del av den yttersta tidens stora avfall? Jag tror det beror på en utbredd missuppfattning om hur Guds Ande verkar, eller i alla fall på en i praktiken missad biblisk poäng, även om många bekänner sig till den i teorin. Andens kraft ges av nåd.Den villkoras inte av sund teologi eller av god karaktär. Anden kan bli bedrövad, men Han är som Jesus, en vän av syndare och inte snarstucken. Detta är extremt goda nyheter, men det är också det som gör karismatiken så svårförståelig och i värsta fall farlig. Bara för att helande, profetia och underverk sker så behöver inte teologin där detta sker vara sund. Och omvänt, bara för att teologin är osund så behöver inte underverken vara falska eller fejkade. Detsamma gäller relationen mellan karismatiska fenomen och andlig mognad.
Min tes i denna artikel är att dessa tre saker, Andens kraft, sund lära (kunskap) och mognad (karaktär), förhåller sig på ett ortogonalt sätt till varandra, men att alla tre är absolut nödvändiga och att de kompletteras av en fjärde ortogonal dimension, naturlig skicklighet (kunnande).
Bli inte rädd för ordet!
Ordet ortogonal betyder i 90 graders vinkel mot, dvs. inte motsatt riktning, utan en hel annan riktning. Min poäng är att vi betraktar fenomen som sammanhängande, när de inte är det enligt Bibelns undervisning. Det här är av yttersta vikt för att vi ska förstå problemen i den diskussion som förs om olika förkunnare och rörelser.
För att inte förvirra med avancerad matematik så ritar jag bara upp de tre första dimensionerna:
Boken Jesus var också flykting av Stefan Swärd och Micael Grenholm har gjort att diskussionen mellan Sverigedemokratiska kristna och vad jag kallar SD-artade kristna och oss övriga har gått ännu ett varv. Men en sak är sig lik. Ständigt återkommer Apostlagärningarna 17:26 i diskussionen. Bland dem som använt versen finns Julia Kronlid, Gunilla Gomér, Daniel Forslund, Mattias Karlsson och Pelle Poluha. I versen står det så här:
Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. (Bibel 2000)
Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. (Folkbibeln 2014)
Vanligtvis hänvisas till versen utan någon som helst form av försök till exegetik. (Undantaget är Pelle Poluha, men även där är exegesen klen.) Inte heller hänvisar man till någon erkänd exeget för att få stöd för sin uppfattning. Det är inte förvånande. De enda teologer som tolkat versen på samma sätt som dessa är förespråkarna för Apartheid i Sydafrika och de som drivit liknande förtryckande idéer i USA.
Jag har därför ägnat ganska mycket tid under de senaste månaderna för att göra ett noggrant exegetiskt studium av versen ifråga, och det innebär naturligtvis att man måste gräva ner sig i texten som helhet.
Många tjocka böcker blir det att läsa när man går till botten med något
Micael Grenholm har bemött den nationalistiska användningen av Apg 17:26 mer än en gång. Jag har ännu inte sett hans kritiker komma med ett enda sakligt motargument till det han skrivit, utan de försöker vinna debatten med personangrepp, inte minst genom att använda olika etiketter för att beskriva honom. Troligen kommer jag nu avfärdas på samma sätt. Jag är ju akademiskt skolad, ett säkert tecken på att jag är en del av det förhatliga etablissemanget! Men jag gör trots det ett försök. Fortsätt läsa →
