Flyktingrestriktiv bibeltolkning slår alltid fel

Att med berått mod godkänna att kristna utvisas till platser där de troligen kommer att förföljas, rent av till döds, hur kan någon som själv kallar sig kristen göra det?

Men Martin Kroon skrev en debattartikel i tidningen Dagen med just den tanken. Vad han hävdade var att den som konverterat efter att hon eller han ankom till Sverige inte ska kunna åberopa det som asylskäl. Detta är fullkomligt i strid med allt vad såväl lagstiftning som medmänsklighet säger. Det argumenterar andra för bättre än jag. Låt mig komplettera med ett påpekande av den dubbelmoral som detta innebär kontra den egna bibeltolkningen.

Dopbild
Dop av en våra flyktingar, som kom till tro här i Sverige.

Ofta i flyktingdebatten hänvisar vi som vill ha en mer generös – och för den delen lagenlig – bedömning av asylskäl till Matteus 25:40.

’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’

Att vi ska måna om de utsatta är den enkla läsningen av texten. Vi läser den ganska fundamentalistiskt, om man så vill kalla det. Och det är inte helt rätt.

Historisk och grammatisk kontext

Då blir ofta de kristna som vill ha mycket restriktiva bedömningar av asylskäl (eller värre) otroligt noga med att läsa texten i sin grammatiska och historiska kontext. (Som de inte gör med Apg 17…) Frasen ”dessa minsta” syftar nämligen inte på alla människor, överallt och alltid, utan i Matteus verkar den närmast vara något av en teknisk term för den som gjort sig liten som ett barn och följer Jesus. Se exempelvis Matt 10:42, och notera likheten som finns mellan kontexten där och kontexten i Matt 25.

Den som ger bara så mycket som en bägare friskt vatten åt en av dessa små därför att det är en lärjunge – sannerligen, han skall inte gå miste om sin lön.

Det är inte bara min egen specialteori, utan framstående exegeter som George Eldon Ladd har dragit denna slutsats. (Rättare sagt, jag lärde mig den av honom.)

Här ger jag de främlingsfientliga en poäng. Matt 25:40 syftar primärt på den inbördes omsorgen i den troende gemenskapen. En omsorg som bör vara så självklar och integrerad i vårt väsen att vi inte ens tänker på att vi utför den. Samhörigheten i Guds församling gör att vi tar hand om varandra, på ren instinkt. Det är vad Matteus tycks säga. Därav förvåningen hos dem som hör de berömmande orden. Så långt stämmer det alltså att just denna bibeltext inte är en direkt uppmaning att ta hand om alla.

Men låt oss fortsätta att titta på ordvalörer och historiskt sammanhang. Matteus kontext är i allra högsta grad omsorg om de som förföljs för sin tro, därav exemplet med att besöka de fängslade. Tillämpat på konvertiter är detta i allra högsta grad en uppmaning att kämpa för deras möjligheter att stanna. Och att fly är något vi uppmanas att göra.

Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. Om man förföljer er i den ena staden, så fly till nästa. Sannerligen, ni hinner inte till alla städer i Israel förrän Människosonen kommer.

Matt 10:22-23

Se också Matt 25:15ff. Som kristna förväntas vi fly när det blir förföljelse. Och vi förväntas uppleva en så stor samhörighet med varandra att vi tar hand om varandra när detta sker.

Den kristna instinkten upphävd

I Martin Kroons fall tycks denna instinkt alltså vara helt upphävd. Det som Jesus utmålade som så självklart säger Martin Kroon uttryckligen emot. En helt annan vers kommer för mig.

Broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet.

Matt 10:21

Det är vad som händer när man låter mata sitt sinne med ett annat sätt att tänka än det som hör Guds rike till. Rom 12:2 bör nämnas i sammanhanget.

Anpassa er inte efter denna världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt.

Kroon är ett extremfall, men påfallande många har klickat för att de håller med honom. Nu kanske inte alla dessa är personligt kristna, utan snarare tillhör den skara som kämpar för vad de själva tror är kristna värden. Liberalteologin frodas ju i dessa läger.

Om Kroon själv hänvisat till Matt 25 för att legitimera en restriktiv flyktingpolitik vet jag inte, men det är inte helt ovanligt. För den som brukar använda Matt 25 så, men nu håller med Kroon angående konvertiterna, blir naturligtvis hyckleriet uppenbart, eftersom det egna sättet att tolka texten sätts åt sidan för att tjäna en flyktingrestriktiv agenda.

Inte en begränsningsregel

Låt oss nu fullborda den kontextuella läsningen av Matt 25. Texten handlar alltså om solidaritet mellan förföljda kristna. Innebär det att icke-förföljda välmående kristna i Sverige med den texten som utgångspunkt ska verka för att ingen annan ska få nytta av vårt välstånd?

Lägg märke till att jag inte föreslår att gränser ska upphävas eller att vi ska ta emot hundratusentals flyktingar varje år. Det finns mellanlägen!

Återigen måste såväl det som står rent grammatiskt som kontexten vägleda oss. Att denna text skulle förbjuda oss från att hjälpa andra, utanför trons gemenskap, är en grotesk vantolkning av dess innebörd. Här formuleras ingen begränsning av vår omsorg. Texten motsäger inte att vi hjälper fler.

Den instinktiva viljan att hjälpa som liknelsen uttrycker kan naturligtvis inte stängas av hur som helst. Att ett sådant liv leder till vidare omsorg torde vara självklart. Här finns en attityd av just do it! En empati som inte är beräknande. Fåren i liknelsen vet ju inte ens om att de hjälpt sin Herre.

Den begränsning som fanns bland evangeliets ursprungliga åhörare var pålagd utifrån. Det är inte lätt att hjälpa dem som förföljer. Ibland är det enda som vi kan göra att be för dem. Men den som tar nedanstående verser på allvar, som står i samma bibelbok som liknelsen om fåren och getterna, hon eller han kommer aldrig att tro att liknelsen kan tolkas som att vi ska begränsa vår omsorg om andra, utanför våra egna led.

Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.

Matt 6:43-48

Sådan kärlek kanske inte alltid kan omsättas i politiska förslag, men den som vill låta sitt liv formas av efterföljelsen av Jesus Kristus kommer aldrig att plädera för förment kristna värden som grundval för samhället, när de går helt och hållet på tvären med Jesu Kristi egna ord.

This entry was posted in exegetik, nationalism and tagged , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.