Usla kreationistiska argument, del 4, Tjocka släkten avslutning

När jag inledde min granskning av traktaten Tjocka släkten sa jag att den skulle behandla felaktigheter av rent förfärande art. I del 2 gick jag igenom traktatens mittdel, som var usel, men inte lika dålig som avslutningen. Nu är det dags för den.

Ett ord till den läsare som är kreationist och gillar traktatens övergripande mål, dvs. att utmåla evolutionsteorin som felaktig och den kristna tron som bättre: Även om detta är ett syfte du sympatiserar med, så bör du å det bestämdaste ta avstånd från innehållet i denna traktat. Det som nu följer är så vansinnigt, så löjeväckande och så kontraproduktivt, att just den sak du kämpar för skadas.

Jag som icke-kreationist vädjar också till alla kristna att sluta använda denna traktat. Vi får ett löjets skimmer över oss. Människor hindras från att komma till tro. Den som växer upp i kristna miljöer där den här sortens argument framförs riskerar att tappa hela sin tro så fort hon eller han får den minsta lilla kontakt med äkta forskning.

Det enda sättet att klara av detta, utan att drabbas av tvivel, är att göra som min klasskamrat på gymnasiet, att låta bli att tänka på vad som står och sätta det i relation till vad som sägs på lektionerna i skolan. Att låta sig luras av serieformen, av teckningarna där professorn tvingas vika ner sig och till sist kapitulerar. Att stanna där är inte vägen till en mogen tro.

Traktatens vändning

Efter att till synes ha plattat till sin lärare på alla punkter är det dags för eleven att gå på offensiven. Han gör det med sämsta möjliga God of the Gaps-argument.

Studenten: Magistern, vad är det som binder samman atomerna? Läraren: Det är gluoner. Tänker: Där åkte du dit. Studenten: FEL. Gluoner är någonting påhittat. Ingen har någonsin sett eller mätt upp dem. De är en desperat teori för att bortförklara sanningen. Vi vet att atomens elektroner snurrar runt kärnan flera miljarder gånger varje miljondels sekund. Vi vet också att atomkärnan innehåller partiklar som kallas neutroner och protoner. Neutronerna har ingen elektrisk laddning och är därför neutrala - MEN

 Protonerna har positiv laddning. En lag inom elektriciteten säger att lika laddningar stöter bort varandra. När alla protoner i kärnan är positivt laddade , borde de egentligen stöta bort varandra och skingras ut i rymden. Vad håller dem då samman? Läraren, svettig och uppgiven: Jag vet inte. Studenten: Ursäkta magistern, men jag hörde inte. Läraren: Jag sa - att jag vet inte. Säg det du.

Dessa båda paneler kunde ha undertiteln finn fem fel.

Jag hittar sju fel:

  1. Lärarens svar om vad som binder samman atomerna är fel, eller snarare så inkomplett att det blir missvisande.
  2. Men gluoner finns. De är inte påhittade. De har observerats och deras fysiska egenskaper är uppmätta.
  3. Det finns inget desperat över teorin. Den är inte framtagen för att utgöra en bortförklaring.
  4. Elektroner snurrar inte runt kärnan. Och elektronerna behöver i sammanhanget inte nämnas.
  5. Elevens utläggning är snurrig. Somliga saker vet vi (elevens ord) genom vetenskapen. Andra saker har tydligen vetenskapen ingen aning om.
  6. Läraren viker ner sig för världshistoriens sämsta argument och accepterar i nästa panel obegripligt usel bibelutläggning.
  7. Ordet någonting är felstavat.

Jag tänker gå igenom punkt 1 till 4 utförligt. Dessutom tänker jag göra följande poänger utifrån det som sägs i dessa båda paneler och den följande:

  1. God of the gaps-argument är dåliga. (Hör ihop med punkt 6.)
  2. Detta fungerar inte ens som ett sådant.
  3. Det korrekta svaret på elevens fråga, stark växelverkan, är en viktig beståndsdel i ett av de bästa argumenten som finns för att tro på Gud som skapare, finjusteringsargumentet. Att underkänna vad fysikerna har kommit fram till på denna punkt är ett praktfullt självmål.
  4. Utifrån kreationistisk vetenskapssyn, som Kent Hovind i vanliga fall ansluter sig till, fungerar inte argumentet. Det saknar därför inre logik. Det motsäger vad Hovind säger på annat håll. (Denna punkt hör ihop med punkt 5.)
  5. Jack Chick, Kent Hovind och den som återanvänder denna traktat har förlorat all trovärdighet. I alla frågor.

Sämre än så här kan inte ett försvar av skapelsetro formuleras!

Men innan jag går igenom dessa punkter, låt oss titta på traktatens avslutning. En ytterligare punkt är nämligen en retorisk analys av traktaten.

Den totala triumfens feel good-faktor

Studenten: Får jag citera Bibeln? Klassen entusiastiskt: Ja, ja, ja! Studenten: Den säger att Kristus, Skaparen är till före allt annat och alltsammans hålls samman av Honom (Kol 1:17). Den säger också: Genom Honom har allt blivit till och utan Honom har intet blivit till som är till Joh 1:3 Klassen: Säger du att Han är Skaparen? Studenten: Ja, Han (Jesus) var i världen och genom Honom hade världen blivit till men världen ville inte veta av Honom (Joh 1:10). Nästa ruta. Läraren går ut med en tavla av en apa under armen: De förstår säkert varför jag slutar. De är ju intelligenta, logiska och förstående kolleger. Allt kommer att ordna sig. Jag talar bara om för dem att jag inte kan lära ut detta längre.

Bild på skolbyggnaden utifrån. Läraren: Jag är ledsen, men jag kan inte fortsätta att undervisa om utvecklingsläran. Den kan inte vara sann. Kollegorna: Va!! Är du tokig. Lämna omedelbart universitetet!! När du bett om ursäkt för din okunnighet och dåliga bildning låter vi dig kanske komma in igen.

Klasskamrat: Då dödade människan sin skapare - om Jesus var Gud i människogestalt Studenten: Javisst, det var därför han kom till jorden, för att dö på korset för dig och låta sitt blod flyta för dina synder skulle tas bort och för att du skulle få evigt liv. Annan klasskamrat: Då har vi inte utvecklats!! Samhället har matat oss med den stora lögnen? Tredje klasskamrat: Men om jag inte tror på detta och dör - vad händer då? Studenten: Då kommer du att gå evigt förlorad, enligt Bibeln. Fjärde klasskamrat: Vad ska vi göra för att komma till himlen? Studenten: Ångra era synder - ändra på ert sätt att leva - låt Jesus ta hand om era liv. Erkänn att Han dog för era synder och älska Honom över allt annat. Då blir ni nya skapelser och kommer också till himlen.

I Jack Chicks värld handlar frälsning alltid om att komma till himlen. Jag tror på ett evigt liv med Gud, men denna snäva syn på frälsningen är usel teologi. Den frågan kommer jag dock att lämna utanför min kritik av denna traktat.

Den som tilltalats av den tror jag gör det utifrån avslutningens totala känsla av triumf. Som kristen önskar man ibland att man kunde vinna en diskussion så att alla som lyssnar blir vidöppna för evangeliet. Men det är inte den nya människan som längtar efter att platta till andra på det här viset. Det är den gamla människan, för att använda Paulus ord. Ett djupt rotat behov av att få känna trygghet i den egna åsiktens överlägsenhet i en värld där alla möjliga åsikter ständigt framförs. Och det behovet är mänskligt, inte kristet.

Det verkar som att behovet av att läsa eller titta på något som ger en känsla av seger fyller en starkt terapeutisk funktion. Jag tror inte att något av exemplen i bilden nedan någonsin har vunnit över en person från den andra sidan. Och YouTube överflödar av dem.

Videklipp på Youtube där någon påstås vara en lipsill, bli tillplattad, förödmjukad, krossad av argument, etc.

Som synes finns behovet hos såväl vänster som höger, troende som ateister. För mig är det ett tecken på svag tro på den egna positionen att vilja titta på den här sortens filmer. Den som är trygg i sin egen övertygelse behöver inte sådan här terapi.

Jag har sett den här sortens filmer postas på sociala media som debattinlägg. Den som gör det verkar tro att meningsmotståndaren ska bli lika starkt berörd som man själv är. När det inte händer – duh! – används den uteblivna reaktionen för att ännu mer förstärka den egna känslan av överlägsenhet. Detta är ur varje aspekt ett illavarslande beteende.

Som människa bör du låta bli den här sortens filmer. De skapar bara avstånd mellan oss.

Som kristen bör du låta bli dem. De främjar inte din mognad. Den kick du får av dem är själslig, inte andlig.

Och det hjälper inte om delningen sker i form av en traktat. Gör det bara inte!

Faktafel 1. Vad binder samman atomer?

Gluoner, utropar läraren i triumf. Lika ihålig som lärarens triumf på den punkten framställs i traktaten, lika ihålig är i själva verket traktatens triumf över utvecklingsläran. Här görs nämligen en halmgubbe. Så skulle ingen lärare i naturvetenskapliga ämnen svara.

Så vad är det då? Svar: Stark växelverkan. Ibland också kallad den starka kärnkraften.

Vi får dock pausa kritiken av traktaten. Först behöver nog några av mina läsare lite bakgrundsinformation.

Naturvetenskapen har identifierat fyra fundamentala krafter:

  1. Gravitationen, tyngdkraften.
  2. Den elektromagnetiska kraften.
  3. Svag växelverkan.
  4. Stark växelverkan.

Gravitationen beskrevs först av Newton, vidareutvecklades av Einstein och häromåret kunde gravitationsvågor upptäckas med LIGO-experimentet, i enlighet med Einstens teori. Detta till trots är den ännu mycket av en gåta för oss.

De andra tre krafterna är i detalj kartlagda av fysikerna, med teoribildning, som experimentellt bekräftats. Kraften förmedlas genom kraftbärande partiklar, bosoner. Materia består av den kategori partiklar vi kallar fermioner (utom i extrema, men underhållande undantagsfall). Fermioner kan kombineras till sammansatta partiklar. Protoner och neutroner i atomers kärnor är partiklar som är sammansatta av kvarkar.

Två uppkvarkar (u) och en nedkvark (d, down) hålls samman av stark växelverkan och bildar tillsammans en proton. Bild från Wikipedia.

Alla upptäckta partiklar finns uppställda i standardmodellen. Bilden nedan kommer från Wikipedia och har inte med den ännu så länge hypotetiska gravitonen. Bosonerna är de fem till höger. Fyra av dem fungerar om kraftöverförande, den femte ger andra massa (vikt, som mäts i gram). Den sista att experimentellt bekräftas var denna svårfunna partikel, Higgsbosonen.

Standardmodellen myntades som begrepp 1975 och har sedan dess fungerat anmärkningsvärt bra på att förklara experiment efter experiment. Så till den milda grad att fysiker numera hoppas på att hitta ett resultat som bryter mot den, så att de får något nytt spännande att jobba med. Jag har hört en och annan röst klaga på att fysiken nästan blivit tråkig. Nuvarande förklaringsmodell står sig så bra att inga nya genombrott tycks kunna göras.

Protoner och neutroner hålls alltså samman av stark växelverkan, vilket är en kraft som på denna nivå förmedlas av gluoner.

Det är riktigt att alla atomkärnor, utom för väte, innehåller två eller fler positivt laddade protoner. Dessa laddningar stöter bort varandra med en ofattbart stark kraft. Den elektromagnetiska kraften ökar nämligen ju närmre avståndet blir. Halverat avstånd ger fyrdubblad kraft. Och de avstånd som gäller i en atomkärna mäts i enheten fm, femtometer. En femtometer är 0,000000000000001 meter, 10-15. På denna nivå är dock stark växelverkan mer än 100 gånger starkare än elektromagnetismen.

Den kraftförmedlande partikeln för stark växelverkan mellan protoner och neutroner är pimesoner, också kallade pioner. Detta är sammansatta partiklar. De består av en kvark och en anti-kvark, som i sin tur hålls samman av gluoner.

Åter till traktaten: Ett mer korrekt svar för läraren hade alltså varit att kort och gott säga stark växelverkan, vars förbindelsepartiklar är gluoner och pi mesoner.

Som efterskrift till denna artikel lägger jag till några seriösa Youtubeklipp (det finns sådana också) som förklarar stark växelverkan mer i detalj.

2. Gluoner finns

I traktaten påstår eleven att gluoner är påhittade, att ingen sett dem eller mätt upp dem.

Nu skulle jag som kristen vara väldigt försiktig med det argumentet, eftersom Bibeln lär och kristnas erfarenhet bekräftar att ingen sett Gud och att Gud är totalt omöjlig att mäta!

Frågan i båda fallen är vad för slags spår vi kan hitta som vittnar om Guds, respektive gluoners existens. Men sedan denna frågeställning gjorts kommer kunskapsvägarna att se mycket olika ut. Att se spår av skaparen är inte något man gör enligt samma metoder som vi undersöker det skapade.

Det är dock så att vi inte kan se gluoner. Vi kan inte heller se kvarkar eller någon annan elementarpartiklar. Men vi kan se spår av dem i laboratorier. Det som sedan händer ställs i relation till uppsatta hypoteser, vilka kan omkullkastas eller tills vidare fortsätta att anses giltiga.

De flesta partiklarna i standardmodellen togs först fram inom den teoretiska fysiken och de har sedan bekräftats genom praktiska experiment, där partiklarna växelverkar med varandra. Sådan växelverkan beskrivs i abstrakt form genom Feynmandiagram.

I detta diagram krockar en elektron med en positron (antimateria) och en foton bildas (den blå sinuskurvan, bokstaven gamma). Den övergår till en kvark och en antikvark. Antikvarken ger ifrån sig en gluon.

För att göra dessa experiment använder fysikerna partikelacceleratorer, där spåren av partiklarna sedan detekteras med alltmer förfinade instrument. Vi har kommit bra mycket längre än de bubbelkammare jag använde i fysiken på gymnasiet.

Linjer och kurvor skapade av partiklar

Elektromagnetisk partikelskur som visar flera elektron-positron-par, skapade av fotoner med gammastrålning som skapats när neutriner kolliderat. Källa.

Spår av gluoner upptäcktes först vid DESY, Deutsches Elektronen-Synchrotron, i Hamburg, 1979. En av pionjärerna som tog fram modellen för ett falsifierbart test för gluoner var britten Graham Ross. Så här beskriver han experimenten i DESY, med min betoning:

This was subsequently looked for at DESY, and indeed they found unambigous evidence that they found a new particle beyond the quarks which had the properties of a gluon. that discovery was really fundamental to our understanding of the strong interaction.

Hör honom berätta själv:

25 år efter upptäckten hölls ett specialsymposium i DESY. I öppningsanförandet sa den tyske forsknings- och utbildningsminister detta:

The discovery of the gluon at PETRA here at DESY marks a truly epochal point in the history of physics – mirroring the pivotal role of the gluon in the realm of physics comparable to the other exchange particles, the photon and the W and Z bosons.

Den artikel jag länkade till återberättar stora delar av hur upptäckten gjordes.

Matematiken som beskriver stark interaktion och gluoner är över min nivå, men den finns. Gluoners egenskaper är alltså beskrivna med matematisk presentation.

Avancerad matematisk formel

Denna formel beskriver stark växelverkan i bland annat pi mesoner.

Poängen kontra traktaten är att forskarna har observerat gluoner. Deras existens är observerad och deras egenskaper har mätts upp. En traktat som påstås vara uppdaterad med de senaste rönen när den skrevs om till en ny upplaga, mer än 25 år efter den experimentella upptäckten av gluoner, och som påstår att ingen sett dem, är som sagt löjeväckande.

(På ett enda sätt skulle man kanske kunna rädda påståendet att gluoner inte finns. En partikel är, enligt fysikprofessor Ulf Danielsson, den punkt i vilken en kraft blir synlig. De är inte att jämföra med små, små gruskorn. Partiklar är ordet för mätbara punkter av växelverkan. De är därför vetenskapens abstrakta begrepp för att förklara tillvaron, snarare än något som finns i enkel mening. Men detta gäller alla partiklar. Också elektroner, neutroner och protoner, som traktaten inte ifrågasätter. Så som ordet finns används i dagligt tal, finns gluoner.)

3. Teorin om stark växelverkan, inklusive gluoner, är inte desperat

Genom att kalla tanken på gluoner desperat framställer traktaten det som att vetenskapen från början till slut har en agenda mot den kristna tron. Detta är flerfaldigt fel.

För det första är ju listan av vetenskapliga pionjärer som hade en kristen tro hur lång som helst. Räknar vi sedan in judisk tro blir den än längre. Inom just partikelfysiken samarbetade troende forskare som Heisenberg och Polkinghorne utan problem med icke-troende forskare som Schrödinger och Feynman.

För det andra har denna forskning om naturens minsta beståndsdelar helt enkelt följt vanlig vetenskaplig metod, där en mängd forskare har samarbetat, ofta ifrågasatt, vridit och vänt på såväl teoretiska som experimentella resultat. Att troende och icke-troende kan samarbeta utan problem runt detta visar att forskningen om elementarpartiklarna är utan religiös agenda. Den är varken pro- eller anti- skapelsetro.

För det tredje finns det gott om vetenskapliga biografier och historieskrivningar runt utvecklingen av 1900-talets fysik. Den påstådda desperationen lyser med sin frånvaro i dessa skildringar.

För det fjärde delas inte åsikten att gluoner skulle vara ett desperat försök att hålla Gud borta som förklaring ens av andra kreationister. Kent Hovind står verkligen i en klass för sig, när det gäller att desinformera.

The official Dr Dino Web site, med bild på Hovind och en T rex

Kent Hovind, källan till traktatens alla dumheter.

4. Elektroner snurrar inte runt kärnan

Jag tar den här punkten snabbt, för den används inte för att göra en poäng i traktaten.

Elektroner snurrar inte runt atomkärnor som om de vore planeter runt solen. De är snarast att beskriva som vågrörelser inom vilka elektronen kan befinna sig. Sannolikheten att hitta en elektron på en viss plats varierar och kan beskrivas matematiskt. Vi kallar detta orbitaler. Om denna matematik visualiseras ser det exempelvis ut så här:

Fyra tredimensionella ovaler, med 109,5 graders vinkel emellan

SP3-orbital, som finns bland annat i metan.

Orbitalernas utformning spelar avgörande roll inom kemin. Man kunde ju hoppats att en påstådd expert på utvecklingslärans fel och brister hade lite grundkunskaper i kemi. Hur ska han annars kunna tala om DNA?

8. Kunskapsluckornas Gud

Bibeln lär att allt hålls samman i Kristus, enligt Kolosserbrevet 1:17, som citeras i traktaten. Jag brukar också hänvisa till Hebreerbrevet 1:3:

Och han, som är utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen och som bär upp allt med kraften i sitt ord, har renat oss från synden och sitter på Majestätets högra sida i höjden.

Det finns många sådana här bibelord, som beskriver hur Gud verkar i och genom alla de mekanismer vi idag kallar naturlagar. Kreationismen däremot, liksom tyvärr också stora delar av den pingst-karismatiska rörelsen, gör en bodelning. Antingen sker något övernaturligt, och då är det Gud, eller så är inte Gud med alls. Karismatiker som tackar Gud för helandets gåva, men inte för Alvedon, gör detta misstag.

(Liberalteologi som tror att Gud är begränsad till de naturliga förloppen kan lära oss se Guds hand just i dem, men gör omvänt misstag. Det ordinära och det mirakulösa är båda av Gud, enligt Bibeln.)

I traktaten sägs att det inte finns någon vetenskaplig förklaring av hur atomerna hålls samman, och därför blir Kolosserbrevet 1:17 applicerbart, som om den versen vore en vetenskaplig förklaring. Gud gör det! Detta är ett övertydligt exempel på God of the gaps, Gud som den som finns i våra kunskapsluckor.

Detta är naturligtvis urusel exeges av Paulus ord. Men det är också sämsta tänkbara metod att argumentera för tron på Gud. Av flera skäl. För det första blir vetenskap och ökad kunskap per definition en fiende till tron. Det blir omöjligt att upprätthålla en positiv syn på vetenskapen om dess väsen är att krympa de luckor i kunskapen i vilka vi placerat Gud.

För det andra imponerar denna slags argumentation inte på någon som tänker ett varv till. I själva verket blir det lätt att extrapolera fram en dag då så mycket av tillvaron är förklarad att Gud blir onödig. Ateism blir slutstationen, inte tro. Och eftersom på tok för många ateister redan idag tänker sig att Giambattista Vicos förklaring av religionens uppkomst, att den uppstod för att människan behövde förklara sin tillvaro, är korrekt – det är den inte – så spelar vi dem i händerna, med den här sortens argument.

För det tredje är detta, som jag skrev ovan, usel teologi.

9. Detta är inte en kunskapslucka

Även om kunskapsluckor vore ett argument för att tro på Gud som skapare, så fungerar inte traktaten. För, som jag visat ovan, detta är ingen kunskapslucka! Ett sämre exempel är svårt att tänka sig.

10. Finjusteringsargumentet och stark växelverkan

Det bör vid det här laget vara vetenskapligt bevisat att ingen människa är kapabel att avgöra frågan om det finns en skapande Gud eller inte i ett slags objektivt, teoretiskt vakuum. Frågan påverkar vår självbild, vår livsinriktning, våra värderingar och vårt sociala samspel med omgivningen. Att hitta ett argument som oavvisligen tvingar ateisten att tro eller den gudstroende att överge sin tro finns inte. (Vad än alla missvisande rubriker säger på YouTube.) Men ett argument som åtminstone är svårt för ärliga ateister att avvisa är finjusteringsargumentet. Det visar sig inte minst i att det finns flera olika svar från ateister, svar som inbördes motsäger varandra.

För den som inte är bekant med argumentet följer här en snabb sammanfattninga av William Lane Craigs version:

Den starka kärnkraften nämns som det femte exemplet i denna video. Över huvud taget bygger argumentet på att man accepterar all nutida partikelfysik (liksom Big Bang-kosmologin). Att underkänna existensen av stark växelverkan och gluoner är alltså detsamma som att underkänna premissen för ett av de starkaste skälen vi som troende kan uppvisa för att tro på en skapande Gud. Det är ett praktfullt självmål!

11. Till och med kreationistisk vetenskapssyn erkänner experimentella resultat

Till kreationismen hör att använda sig av vetenskap för att försöka motbevisa evolutionsteorin. Sedan den moderna kreationismen uppfanns för drygt hundra år sedan av George McCready Price, har detta tillvägagångssätt varit det viktigaste. Gång efter annan görs försök att påvisa att creation science är fullgod vetenskap och liksom i traktaten menar man att det finns vetenskapliga skäl, som står på egna ben, som bekräftar en literalistisk tolkning av Bibelns skapelseberättelse. Real scientific evidence supports the Word of God, skriver Hovind på sin webbplats.

Kreationister värjer sig alltså med kraft mot anklagelsen att de skulle vara anti-vetenskap. I normalfallet är de noga med att de accepterar experimentell vetenskap, av kreationister också kallad operativ vetenskap. Men vad de gör är att de skiljer denna från historisk vetenskap. Evolutionära förlopp över lång tid kan ju inte observeras i laboratorium. De kan inte falsifieras med den sorts experiment som används inom fysiken. Därför är detta inte äkta vetenskap, enligt kreationismen.

Jag lämnar min invändning mot denna konstlade tudelning till ett senare inlägg. Det jag här vill påpeka är att traktaten också underkänner experimentell vetenskap. Den underkänner just den slags vetenskap som kreationister, inklusive Hovind, på andra ställen så högljutt säger sig acceptera. Det är en rejäl självmotsägelse.

12. Så här grova fel förstör all trovärdighet

Traktaten har alltså exceptionellt grova sakfel och saknar intern konsekvens. Det måste anses som en bedrift att stapla så många usla argument på så lite plats. Vad säger det om dess upphovsmän, Jack Chick och Kent Hovind?

Jag kan inte se någon annan konsekvens än att de saknar trovärdighet i varje tänkbar fråga. Tänk dig att någon inleder ett föredrag om Karl XII så här:

Karl XII kom från planeten Neptunus. Han växte upp i det kejserliga hovet i Kina och var rådgivare till Alexander den Store. På sin fritid födde han upp enhörningar. Nu ska jag berätta för er om kalabaliken i Bender. Den inträffade 1713 när Karl XII var gäst hos ottomanerna.

Skulle du fortsätta lyssna? Av något annat skäl än att få ett gott skratt?

Men, kanske någon invänder, den sista meningen är ju korrekt. Allt är inte fel. Något kan vi väl lära?

Jag tror knappast att någon tänker sig att den lilla korrekta biten av information på slutet räddar trovärdigheten. Jag har självklart tagit löjliga exempel, men för varje person som är någorlunda insatt i vetenskap är Chicks traktat på den nivån. Trovärdigheten är skadad bortom all räddning.

P.S. 1: Kan ateismen slå sig för bröstet?

Jag vet inte hur många gånger jag hört ateister använda den sortens dumheter som står i traktaten för att dra slutsatsen att religion är fördummande. Men nu är inte ateism ett vaccin mot dumhet. Låt mig bara få ta ett exempel på en dumhet som är minst lika påtaglig, och jag hämtar den ironiskt nog från parodi-traktaten.

Key sentences: You want him writhing in agony on the cross forever. If Jesus even existed, there is no extra-biblical proof that Jesus ever existed

Här görs två påståenden som är minst lika vansinniga som de som görs i originalet.

  1. Kristna vill att Jesus ska fortsätta plågas på korset varje ögonblick i all evighet! Vad säger man om det? Not even wrong!. Som väl är en ytterst sällsynt anklagelse. Men fullt i klass med påståendet att experterna är ense om att Lucy var en schimpans.
  2. Jesus har kanske inte ens funnits! Detta påstående är vanligare, och trots att det strider mot all sund historievetenskap, blev en stor grupp ateister arga på historieprofessorn Dick Harrison bara för att han skrev om det som är konsensus bland seriösa historiker. Jesus fanns, predikade, avrättades.

Så här skriver Dick Harrisson om reaktionen:

Jag konstaterade bara att han med all sannolikhet hade funnits. Detta var fullt tillräckligt för att resultera i en flodvåg av ilska från mängder av ateister, som menade att jag kränkte deras livsåskådning, att jag förrådde vetenskapen, antagligen på grund av feghet. Ingen brydde sig om att ta mina argument på allvar, än mindre sättet på vilket jag nådde fram till resultaten.

Vill man se mer av detta i aktion är det bara att läsa kommentarerna på humanistbloggen. Motviljan till kristen tro får all historievetenskaplig metod att flyga och fara.

Men säger någon, detta är ju kommentarfältet. Det vet ju alla att där frodas sällan sanningen. Men varför gav föreningen Humanisterna Hedeniuspriset till Lena Andersson med denna självmotsägande motivering:

Lena Andersson får priset för sin envetna sanningslidelse. — I sommar blev Lena Andersson mycket uppmärksammad för sitt sommarprogram i P1 om Jesus. Hon förde de kristna moralfrågorna rakt in i hjärtat av den svenska debatten under några heta sommarveckor.

Vad är problemet? Jo, att sommarprogrammet i fråga var ett fritt fabulerande om en Jesusbild som inte byggde på historievetenskap, inte på någon rimlig hermeneutisk metod, och med ett försök att skapa en receptionshistoria utan minsta lilla skugga av evidens. Det var i alla stycken raka motsatsen till sanningslidelse och vetenskap.

Jag kritiserar nu inte Humanisterna för att de inte accepterar evangeliernas i tro och lydnad. Jag kritiserar dem för att bryta mot sin egen bekännelse till vetenskapen som en metod att finna sanning. När de gav Lena Andersson priset för hennes fabulerande om Jesus var de inte ett dugg bättre än de kreationister de själva kritiserar.

Att ignorera fakta och omtolka det uppenbara för att passa den egna åsikten är inte typiskt religiöst, det är typiskt mänskligt.

(Och eventuella ateister som retar sig på detta bör veta att på min blogg krävs en betydligt bättre stringens i argumenten än på humanistbloggen.)

P.S. 2: Mer om stark växelverkan och gluoner, samt finjusteringsargumentet

Det krävs mycket förkunskaper för att förstå artiklar om stark växelverkan och andra delar av modern fysik. För den som vill förkovra sig något mer i ämnet kommer några videoklipp som jag rekommenderar.

Khan Academy förklarar de fyra krafterna:

Fermilab ger en kort introduktion till stark växelverkan, utan att bli alltför tekniska:

SciShow förklarar i större detalj och har med gluonerna:

Det finns väldigt mycket mer att säga om finjusteringsargumentet. En hyfsat neutral bok i ämnet är A Fortunate Universe. Boken är skriven av två författare, varav den ene lutar åt att det finns en gudomlig design bakom vårt universum och den andre att vi lever i en datorsimulering. Båda är framstående forskare. Detta är deras presentation av finjusteringen:

Författarna driver också bloggen Letters to Nature, där de går igenom i minutiös detalj hur finjusteringsargumentet framställs och används av olika personer.

This entry was posted in skapelsen and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *