Hur syndar den som röstar fel?

Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad.

Gal 6:1

Förhandstips! Denna artikel kan också läsas som ett bibelstudium om synd, helighet och nåd.

För drygt fyra år sedan var jag en av 380 pastorer som skrev under ett upprop för generös flyktingpolitik och i det tog vi också avstånd från Sverigedemokraternas människosyn. Denna sommar har Joakim Lundqvist tydligt i en predikan tagit avstånd från Sverigedemokraternas ideologi, vilket jag valde att kommentera i en egen predikan. Jag är övertygad om att Sverigedemokraterna representerar tankegods, attityder och politiska förslag som är så långt ifrån hur en efterföljare av Kristus bör tänka och agera att det är en synd att stödja och rösta på dem. Ju mer jag har studerat deras historia, ideologi, utspel och retorik, desto mer har jag stärkts i den övertygelsen.

Om jag har rätt i detta, på vilket vis är det en synd inför Gud att stödja eller att rösta på Sverigedemokraterna? Det är ämnet för denna artikel. Jag kommer alltså inte här argumentera för att det är en synd, det kommer i senare artiklar. Men jag har efter den artikel vi 380 skrev så ofta mött motargumentet att vi stänger ute människor från våra församlingar eller påstår att kristna Sverigedemokrater omöjligen kan vara frälsta, så jag börjar i den änden.

Skärmdump: Jimmie Åkesson firar Gustav II Adolfs dödsdag i Göteborg 1996.
Skärmdump från en film som just nu delas ganska flitigt om Jimmie Åkessons lögner om att han inte såg några nazister när han gick med i partiet.

Av erfarenhet vet jag att detta ämne resulterar i svar som är långt ifrån mina kommentarsregler. Vill du kommentera det jag skriver, läs dem och läs hela inlägget, och håll dig till dess ämne. Min inledning är bred, men själva artikeln kommer att ha ett smalt fokus. Vill du kommentera något annat får du ge dig till tåls till dess att jag fört det på tal.

Min predikan berörde också Birger Skoglunds budskap, som jag i stor detalj redogjort för flera artiklar här på bloggen. Jag börjar tala om Lundqvists predikan efter 30 minuter. (Det var en lång predikan.)

Jag hoppas hinna skriva några fördjupande artiklar om Sverigedemokraterna fram till valdagen. Jag tänker mig att du som läser och jag som skriver delar några övertygelser:

  • Det finns ett friutrymme för kristna att följa sina övertygelser och samveten som gör att vi i normala fall inte bör säga att det är synd (moraliskt fel) att rösta på ett visst parti. Vi bör som kristna ge varandra möjlighet att rösta och engagera oss politiskt så som vi tror är bäst.
  • Det finns dock vissa partier som är utanför detta friutrymme. Partier som öppet stödjer totalitär ideologier, som Nordiska Motståndsrörelsen eller Kommunistiska partiet är uppenbara exempel. Det är alltså principiellt möjligt att synda också genom hur man röstar.
  • Den som följer Jesus har Bibeln som rättesnöre för lära och liv, ser det som sitt livsmål att växa i lydnad mot det dubbla kärleksbudet och vill att Gud ska äras och människor nå sitt skapelsegivna mål genom att så många som möjligt kommer till tro och får en egen personlig relation till Gud på grundval av Jesu död och uppståndelse.

Om du inte delar dessa tre premisser kan du faktiskt sluta läsa här. Då är denna artikel inte riktad till dig.

Är Sverigedemokrater välkomna?

Den ena invändningen mot de 380 pastorernas utspel var alltså att vi, genom att kalla sympati med Sverigedemokraterna en synd stängde ute människor ur våra kyrkor. Att de inte skulle få komma.

Låt mig göra några jämförelser. Jag har hittills inte mött en enda kristen SD-sympatisör som anser att vi ska låta bli att tala klarspråk i frågan om homoerotik. Om homosexuella väljer att inte komma på grund av sådan förkunnelse, är det inget skäl att sluta, enligt alla SD-sympatisörer jag stött på.

Om det faktiskt är en synd att stödja SD, bör det då inte i konsekvensens namn faktiskt vara så att vi kristna ledare som en del av vår andliga vägledning säger det?

Ska vi sluta tala om Mammon för att det hindrar mammondyrkare från att komma till våra samlingar?

Jag är tydlig med att ingen blir rättfärdig och får en äkta relation till Gud genom att följa islams lära. Det stöter kanske bort en del muslimer, men jag är inte bara intresserad av att de ska delta i våra gemenskapsaktiviter och ta del av vår diakoni. Jag vill att de ska bli frälsta. Då behöver jag också tala klarspråk om islams läror.

Pastor och nydöpt i dopgrav
Här är jag med en av de flyktingar vi döpt i vår församling, en numera före detta muslim. En person som över huvud taget aldrig fått komma till Sverige om SD fått bestämma. Jag har kört ett photoshopfilter på hans ansikte för att göra honom svår att identifiera. Det hade ett stort leende!

Invändningen från SD-sympatisörerna är alltså inte principiell. Det är helt i sin ordning att klargöra att somliga saker är synd.

I församlingens diakonala omsorg och utåtriktade aktiviteter försöker vi möta allas behov, utan att fråga efter tro eller politisk övertygelse. Vi vill möta alla med genuin omtanke och kärlek. Det gäller Sverigedemokrater, muslimer och homosexuella. Jag har aldrig hört någon bland oss SD-kritiker säga något annat. Men jag har hört SD-sympatiserande kristna säga att vi inte ska ha någon omsorg om muslimerna.

Hur som helst, jag är inte välkommen-invändningen faller på sin egen inkonsekvens.

Outtalad förkunnelse

I den församling där jag är pastor har vi varje vecka kontakt med flyktingar på flera sätt. Flera av dem har låtit döpa sig. Vi engagerar oss i deras dagliga liv och självklart också för att de ska få stanna i vårt samhälle och vårt land. Vi ber för detta i våra gudstjänster. Om Sverigedemokraterna får bestämma kommer vi inte att få bönesvar.

Vi behöver inte säga att de har fel. Hela vårt sätt att vara som kristen gemenskap går på tvären med deras politik. Den som sympatiserar med SD kommer antagligen inte trivas i vår församling. Detta handlar inte bara om att jag som pastor med ord säger att det är fel att stödja SD, detta genomsyrar allt vi gör.

Om jag som pastor tvingas välja mellan att leda min församling att vara den här sortens gemenskap eller att vara en gemenskap där SD-sympatisörer trivs, då är valet enkelt. Jag önskar att varenda SD-sympatisör i vår närhet kom och hörde mina predikningar, lät oss innesluta dem i bön och betjäna dem efter behov diakonalt. Men aldrig någonsin på bekostnad av vår trohet mot vår kallelse i övrigt.

Här följer jag logiken från Apg 17:26, versen som alla nationalister missuppfattat. Paulus vill föra atenarna till tro, men det hindrar honom inte från att tillrättavisa dem för deras felaktiga syn på sig själva som viktigare än andra folk.

Min erfarenhet av kristna SD-sympatisörer är att de sällan är aktiva i församlingsgemenskapens mitt. De möter inte våra flyktingar ansikte mot ansikte, gråter inte med dem, skrattar inte med dem, kramar inte om dem. Undersökningar visar att detta är ett mönster som finns på fler platser. De mest aktiva kristna i USA stödjer Trump i lägre utsträckning än de som kallar sig kristna, men bara går till gudstjänst någon gång ibland. (Undantagen är framgångsteologiskt präglade församlingar, hyperkarismatiker och fundamentalister.)

Principen fungerar åt båda håll. Det finns bönesamlingar dit jag inte går, där man ber för landet, med formuleringar som jag inte kan säga amen till. Ingen säger till mig att jag inte får komma. Det är mitt val.

En helgelsefråga

När jag i en tidigare artikel gick igenom vad Bibeln säger om falska profeter hade jag en utläggning om förhärdelse, den synd som gör omvändelse omöjlig och därför inte kan förlåtas. Inte för att Gud är ovillig, men för att människan är det.

Det är så självklart att det inte skulle behöva sägas, men på grund av den rådande debatten har det blivit nödvändigt. Detta är en helgelsefråga, inte en frälsningsfråga. Den som röstar på SD förverkar alltså inte per automatik sitt barnaskap hos Gud. Det är betydligt svårare än vad många tycks tro att tappa sin frälsning.

Jag illustrerar detta med vad Paulus säger till de kristna i Korinth, som fortsatt sina tidigare vanor att besöka prostituerade. Låt mig vara tydlig, jag jämför inte att stödja SD med otukten i sig. Det är inte poängen. Att Paulus resonemang är tillämpbart bygger på andra faktorer.

  • Paulus principiella förhållningssätt gäller alla slags synder.
  • Paulus sätt att urskilja vad som är synd och inte gäller alla slags synder.
  • Hur nåden verkar när en människa syndar gäller också alla slags synder.

Jag tänker göra som jag brukar, nämligen ha en kortfattad exegetisk och bibelteologisk utläggning av texten. Är det något som utmärker kristna SD-sympatisörer så är det just att de inte gör någon exeges värd namnet när de citerar bibelord.

Pelare och takrester framför ett berg
Ruinerna av Apollos tempel i Korinth.

Vi börjar i kallelsen till renhet. Här kan vi först notera att såväl B2000 som Folkbibeln låter dessa verser stå tillsammans med det föregående resonemanget, att inte dra varandra inför rätta. Jag menar att det är en korrekt bedömning. Den fråga Paulus ställer syftar främst bakåt mot vad han nyss sagt, men den blir också en övergång till nästa ämne. Inklämt mellan att Paulus förmanar korinthierna att inte suga ut varandra genom dessa rättegångar och hans förmaning om att sluta gå till prostituerade, finns ett påstående som vid en slarvig läsning kan tolkas som att de varken ägnar sig åt otukt eller utsugeri.

Har ni glömt att ingen orättfärdig skall få ärva Guds rike? Låt inte bedra er. Inga otuktiga eller avgudadyrkare eller horkarlar eller män som ligger med andra män, inga som är tjuvaktiga eller själviska, inga drinkare, ovettiga och utsugare – ingen sådan får ärva Guds rike. Så har somliga av er levt, men ni har låtit tvätta er rena, ni har helgats och gjorts rättfärdiga genom herren Jesu Kristi namn och genom vår Guds ande.

1 Kor 6:9–11, min betoning

Till synes verkar Paulus först säga att det är kört för många i Korinth. De är ju just utsugare (vers 1–8) och otuktiga horkarlar (vers 12–20). Sedan talar han till dem som att det inte alls finns några problem med detta, som att allt vore ett passerat kapitel. Så har somliga av er levt, men… Hur är det? Syndar de eller inte? Och får korinthierna ärva Guds rike eller inte? De ägnar ju sig åt utsugeri och otukt? (Och tänk att vi så sällan predikar om utsugerins synd. Och verserna verkar säga att heterosexuell otukt är lika diskvalificerande som homoerotik…)

Dessa skenbara motsägelser visar oss att vi måste gå djupare när vi läser Bibeln. Jag har nog bara hört dessa verser citeras ryckta ur sitt sammanhang, och då kan innebörden bli väldigt annorlunda än vad Paulus menade.

Tolkningsnyckeln här, liksom i det mesta som Paulus säger om synden, är hans specifika tillämpning av Guds rike som en närvarande realitet, en uppfordrande utmaning och en framtida fullkomning. Guds rike har brutit in i korinthiernas liv. De har blivit renade och helgade genom Jesu namn och Guds Ande. (Andens roll i rättfärdiggörelsen finns på fler ställen i NT. Det är ett tema protestantisk teologi oftast missat!) Reningen och helgelsen beskrivs här som mer än juridisk. De kristna i Korinth har förts in i en ny livssfär, de har nya livsbetingelser, de lever genom Anden ett nytt liv.

Detta är också förbundsspråk. De kristna i Korinth hälsas med dess ord i brevets inledning:

Till Guds församling i Korinth, till dem som helgats genom Kristus Jesus och kallats att vara heliga tillsammans med alla dem på varje plats som åkallar vår herre Jesu Kristi namn, deras och vår herre.

1 Kor 1:2, min betoning

Återklangen från Moseböckerna är rungande tydlig. Israels folk helgades (avskildes) till att vara Guds folk och de anmodades därför att leva ett liv värdigt sin kallelse.

Ni skall vara heliga och förbli heliga, ty jag är Herren, er Gud. Ni skall hålla mina bud och följa dem. Jag är Herren som helgar er.

3 Mos 20:7f

Gud grep in i såväl israelernas som korinthiernas liv och gjorde dem till sitt folk. Med detta ingrepp följde att de skulle leva på ett sätt som stod i samklang med vilka de blivit. Gud har helgat dig, lev därför heligt! Teologer kallar detta för Paulus växling mellan indikativ och imperativ. Lev ut vad ni blivit!

Bli fri från de gamla mönstren

Anden är den stora skillnaden mellan vad korinthierna upplevt och israelernas upplevelse. Det nya förbundet har en helt annan kraft att befria ur syndens makt än vad det gamla hade. Men det har också som vi ska se ett annat sätt att urskilja vad som är ett heligt liv.

Paulus hade ju nu kunnat hänvisa till lagen. Den säger att vi inte ska begå otukt. Saken är klar. Men det är evangeliet, inte lagen, som ger korinthierna deras moraliska vägledning.

Som kristen är det gudsrikesförkunnelsen, evangeliet som livsmönster, och inte lagen, som är min främsta vägledning för hur jag ska leva. Jesu kors och uppståndelse är inte bara grunden för min förlåtelse, utan det är också riktmärke för hur jag som förlåten människa ska tänka, agera – och rösta!

Korinthierna tänkte fortfarande som de gjorde förut och som omgivningen fortfarande gjorde när det gällde sex. Och de tog delar av vad de hört Paulus förkunna och tillämpade det felaktigt för att rättfärdiga sitt beteende. Som sagt, slarvig tillämpning av den kristna förkunnelsen kan leda oss vilse.

Det som följer bör läsas som en replikväxling mellan korinthierna och Paulus. Jag skriver ut replikerna för att göra dem tydliga.

Korinthierna säger: Allt är tillåtet för mig.

Paulus svarar: men allt är inte nyttigt.

Korinthierna säger: Allt är tillåtet för mig.

Paulus svarar: men ingenting får ta makten över mig.

Korinthierna säger: Maten är till för magen och magen för maten, tills Gud gör båda överflödiga.

Paulus svarar: Men kroppen är inte till för otukt utan för Herren, och Herren är till för kroppen.

1 Kor 6:12f

Korinthierna tolkade troligen friheten från de bud som bara gällde det judiska folket som en total (falsk) frihet. Gud bryr sig inte om vem jag ligger med, var deras attityd. Och de ansåg att få utlopp för sin sexualdrift som en självklarhet, som inte borde begränsas av någon moral. Det är bakgrunden till det lite kryptiska talesättet om maten och magen.

Det första Paulus svarar är att visa att kroppen är viktig, och inte bara ett fodral för själen. Kroppen är viktig, och det ser vi både i Jesu uppståndelse och vår kommande uppståndelse:

Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt skall han uppväcka oss.

1 Kor 6:14

Kroppen är viktig och den tillhör Herren:

Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar?

1 Kor 6:15a

Synd upphäver inte frälsningen

Nu kommer det överraskande. När Paulus beskriver vad som händer i det ögonblick otukten begås kunde han sagt så här:

När ni gör era lemmar till en skökas lemmar är er synd så grov att Anden lämnar er och ni är inte längre rättfärdiga.

(Inte vad Paulus säger)

Det som står är följande:

Skall jag ta Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Nej! Vet ni inte att den som förenar sig med en sköka blir till en enda kropp med henne? Det heter ju: De två skall bli ett. Men den som förenar sig med Herren blir till en enda ande med honom.

1 Kor 6:15b-17

Det som sker är alltså en dubbel förening. Samtidigt som en kristen som begår otukt med en prostituerad förenas med henne till ett kött, så förblir han förenad med Herren genom Anden. Det dåliga är inte att ett besök hos en prostituerad gör att någon slutar vara kristen. Problemet är av ett annat slag. Och det är allvarligt!

Läs gärna Paulus hela utläggning en gång till.

Om jag har rätt om att det är en synd att stödja SD så är det en synd med samma verkan som när de kristna i Korinth besökte prostituerade. Fel. Något att sluta med. En konsekvens av att evangeliet inte format våra tankar. Men inget som i sig gör att någon slutar vara ett Guds barn.

Att ifrågasätta andras frälsning

Det finns kristna ledare som uttryckligen stödjer SD. Jag har vänner som vill kalla dem falska profeter. Jag gör inte det. Det är på tok för klent underlag för en sådan benämning.

Men jag noterar också att det finns ett motsatt ifrågasättande. Jag tänker på vad Lars Enarson sagt i en diskussion på bloggen Hela Pingsten. Detta sätt att tala om dem som man inte är överens med diskvalificerar personen ifråga från att inneha ledar- och undervisningsuppdrag i församlingen.

Jesus sa om falska profeter: ”På deras frukt skall ni känna igen dem.” Matt 7:16

Det främsta kännetecknet på en människa som känner Gud är ödmjukhet. ”Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat.” Matt 11:29

Det som präglar Hela Pingsten, framför allt då dess grundare Micael Grenholm, men även din artikel ovan om min video, är raka motsatsen: intellektuellt högmod och en överlägsen attityd. Det visar mer än något för mig att ni inte lärt känna Mästaren.

Jag hörde den välkände bibelläraren Derek Prince säga för mer än 45 år sedan något som jag aldrig kunnat glömma: ”Det finns ingen som djävulen har så lätt för att lura som den som förtröstar på sitt eget intellekt.”

Ta en funderare på det Jakob.

Du är fortfarande ung. Gud välsigne dig att tänka om och hitta rätt väg! Det är den största glädjen i livet att gå med Gud och lära känna honom.

(Lars Enarsson i kommentarfältet på Hela Pingsten. Mina betoningar.)

Den mest välvilliga tolkning som jag kan komma på för Enarsons ord är att han fullständigt slarvat med tolkningen av Jesu ord om falska profeter. Slarv eller inte. Ledare som uttrycker sig så här förverkar sitt förtroende.

Att inte känna Jesus är detsamma som att inte vara frälst, att inte vara ett Guds barn. Det är vad Enarsson säger om den som inte är överens med honom, att de skulle behöva lära känna Gud.

Jag brukar inte ägna mig åt hiss och diss-bloggande, dvs. att ömsom höja enskilda personer till skyarna eller att sänka dem under isen. I mina inlägg om Birger Skoglund och andra har jag vinnlagt mig om att skilja på sak och person. I det här fallet gör jag ett undantag. Enarsons sätt att behandla sina kritiker gör honom olämplig som ledare. Jag har sett förödande resultat av hans sätt att agera. Men lägg märke till att jag ifrågasätter hans lämplighet att vara ledare, inte hans frälsning. Det är talarstolen jag nekar honom, inte församlingsmedlemskap. Det är inte heller bara för detta inläggs skull. Enarson har visat bristande omdöme flera gånger på senare år.

Överlagd synd och kontinuerlig synd

De kristna SD-sympatisörer jag stött på och som eventuellt hittar till min blogg värjer sig säkert mot att jag kallar deras SD-stöd en synd. Och än så länge har jag som sagt inte argumenterat för att så är fallet i någon nämnvärd detalj. Detta inlägg svarar på frågan utifall att det är en synd, vad för synd är det, vad får det för konsekvenser.

Just det faktum att SD-sympatisören värjer sig mot att jag kallar deras handlingar synd visar att det är en mindre allvarlig synd vi pratar om. Jesus talar om denna distinktion med ganska drastiska ord:

Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. Men den som av okunnighet gör sådant som förtjänar prygel, han skall bara piskas med några få rapp. Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.

Luk 12:47f

Det är ett återkommande tema i Bibeln att den synd som begås med berått mod är vida värre än den synd som görs i ögonblickets frestelse eller av bristande insikt. Återigen är tolkningsnyckeln förhärdelsen. Den som syndar, inte som en förlorad kamp, utan som medvetet trots, riskerar mycket mer. Det är allvarligare för den andliga hälsan. Risken för oåterkallelig förhärdelse är helt enkelt mycket kortare.

Det går alltså att synda utan att förlora sin frälsning. Ett faktum som inte nog kan betonas i själavården! Men faran finns att fortsatt synd leder till en avtrubbning vars slutstation är att man lämnar Gud ryggen helt.

Här är det också viktigt att på nytt betona att det mått av Andens kraft du har i ditt liv inte är ett mått på din andliga mognad. Mer än en karismatisk kristen som fallit i synd har förvånats över att Andens gåvor fortsatt att verka, men sedan dragit den felaktiga slutsatsen att synden därför inte var så farlig. Om man förväxlar det upplevda flödet av kraft över sin tjänst med inre närhet till Gud, är risken stor att man inte längre tror att det man gör är synd, trots att så är fallet.

En annan fara är att upprepade synder leder till starkare bindningar, eller för att använda en annan bild, att man gräver ner sig djupare och djupare i ett hål, så att det blir svårare att ta sig ur det.

Någonstans här uppstår min slutliga fråga till dig som läser detta och möjligen överväger att rösta på Sverigedemokraterna. Är du beredd att överväga möjligheten av att det är fel? Om svaret är nej, kan du dra dig till minnes de steg som förde dig dit du är idag? Och varför är det inte förhandlingsbart?

Låt mig avsluta med att säga att jag inte kommit fram till min inställning lättvindigt. Den är resultatet av att jag noggrant studerat Bibeln, världen och SD som parti.

Tack att du läser vad jag skriver här på itpastorn.nu. Välkommen att skriva en kommentar om det du läst. Jag publicerar dock inte alla kommentarer, utan bara de som jag bedömer ger mervärde till alla läsare i form av sakinnehåll och som håller sig till ämnet. Detta är inte tänkt att vara en allmänt diskussionsforum. Är du osäker, läs mina kommentarsregler.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.