Jimmie Åkesson menade att hela asylrätten, som han i och för sig ansåg vara föråldrad, bygger på att man som flykting söker sig till närmaste land.
– Det gjorde även Jesus, han flydde till närmaste land, slängde SD-ledaren in då han argumenterade med en pastor.

Dagen, 2018-08-23

Det kom ett par dagar efter att Åkesson varit hos Runar Sögaard. Kanske hade Åkesson hört det förut, men Sögaard har i alla fall kört med samma retorik.

Men han åkte inte till USA eller Finland, utan till det närmast liggande landet.

Dagen 2018-08-14

Så här brukar det låta när kristna SD-anhängare försöker legitimera sin hållning utifrån Bibeln. Ibland blir det än värre:

Jesus hade ju äkta asylskäl! Han kom inte till Egypten för att föra in ny tro, kultur och tradition. Den fick komma senare – frivilligt!

Lisbeth Holmblad i en kommentar på Hela Pingsten

Ett tredje spår som dyker upp ibland är att kristna inte borde fly, utan vara beredda att dö för sin tro. Inte ens konvertiter ska ju få stanna enligt SD. Så hur rimmar allt detta med vad Bibeln faktiskt säger?

Svaret är inte alls. Bibeln är inte ens i närheten av att säga något sådant. Låt oss ta det steg för steg.

Rekonstruktion av den bibliska kronologin

Här blir det lite utvikning, men jag vill att alla som läser min artikel ska veta vad det är vi pratar om. Kan du din Bibel kan du hoppa till nästa rubrik.

För detta inlägg bryr jag mig inte om att försvara historiciteten i uppgifterna om Jesu födelse och första år i Lukas och Matteus. Jag tror att det som skildras är historiskt sant, men det som vi nu diskuterar är främst berättelsens betydelse för oss idag. Och berättelsen är förlagd i en historisk kontext. Herodes den store var lydkonung under Rom. Hans lydde närmast under ståthållaren i Syrien. Augustus var kejsare i Rom.

När vår tideräkning konstruerades räknade Dionysios Exiguus fel. Han satte år ett för sent. (Inte år noll. Araberna hade ännu inte lärt européerna den indiska uppfinningen att räkna med nolla.) Jesus är född någonstans mellan år 7 och år 4 före vår tideräkning (f.v.t.).

Magerna  (”stjärntydarna”) från öst dök inte upp i stallet. Det står så här:

Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. Sedan skickade han dem till Betlehem. ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet”, sade han, ”och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.” Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land.

Matt 2:7-12, mina betoningar

Det Herodes vill veta är hur gammalt barnet kan tänkas vara. Och magerna kommer inte till stallet, utan huset. Jesus bör vara åtminstone några månader gammal. Josef och Maria offrade duvor i templet, när de uppfyllde denna del av Mose lag:

Säg till israeliterna: När en kvinna får barn och föder en pojke, är hon oren i sju dagar, lika länge som när hon har menstruation. Den åttonde dagen skall pojkens förhud skäras bort. Sedan skall hon vänta i 33 dagar under sin blödnings- och reningstid. Hon får inte röra vid något heligt eller komma in i helgedomen förrän reningstiden är slut.

3 Mos 12:2-4

Detta skildras av Lukas:

När åtta dagar hade gått och man skulle omskära pojken fick han namnet Jesus, det som ängeln hade gett honom innan hans mor blev havande. Jesus hos Symeon och Hanna i templet När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag tog de honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren – det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren – och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag.

Luk 2:21-24

Om de hade hunnit få gåvorna med guld, rökelse och myrra kan vi klart förmoda att de inte skulle ha offrat duvor, som fattiga gjorde. Vi kan anta att de bara stannade någon enstaka natt i stallet och sedan fick de tag i ett bättre boende, ett hus. Dit kom magerna med sina gåvor och där fick Josef sin dröm som varnade dem för att stanna.

När de hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.” Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och begav sig till Egypten, och där stannade han tills Herodes hade dött, för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Från Egypten har jag kallat min son.

När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.

Matt 2:13-18

Kung Herodes den store dör år 4 f.v.t. Någon gång därefter får Josef en ny dröm.

När Herodes hade dött visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och bege dig till Israels land. De som ville ta barnets liv är döda.” Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land. Men när han hörde att Archelaos var kung i Judeen efter sin far Herodes vågade han inte återvända dit. I en dröm blev han tillsagd att dra sig undan till Galileen, och där bosatte han sig i en stad som heter Nasaret, för att det som sagts genom profeterna skulle uppfyllas: Han skall kallas nasaré.

Matt 2:19-23

Herodes den store fick en massa barn. Många av dem fick namnet Herodes. Det är ett elände att hålla koll på vem som är vem. Några av sina egna barn dödade han. Andra fick ärva var sin del av lydriket. Judeen var svårstyrt och efter ett tag avpolletterades herodesfamiljen från att styra där. I stället kom prefekter, som Pontius Pilatus, från Rom att styra där direkt.

Om vi lägger ihop det som står i Bibeln med vad vi vet om Herodes rike i övrigt kan vi dra följande slutsatser:

1. Jesus skulle inte dö där och då. Om det enda han hade att göra var att dö för våra synder kunde det väl lika gärna skett genom Herodes soldater? Flykten sker på Guds befallning.
2. Josef och Maria uppmanades att fly onödigt långt om de bara skulle klara livhanken.
3. De kunde för det första ha flytt inom Herodes rike, till Peréen eller Galileen. (Herodes familj kom från Iduméen, så det var antagligen ett sämre alternativ och där var befolkning just iduméer, en annan etnisk grupp som hade judaiserats med våld bara någon generation bakåt. Samarien hade också antagligen varit ogästvänligt.)
4. De kunde också ha flytt till närmaste område utanför Herodes kontroll. Nabatéen, Gaza, Feniciens sydostkust eller Dekapolis.

Så varför Egypten?

Egypten som judiskt centrum

Babylonien intog Juda rike och stora delar av folket deporterades till Babel, där de stannade under större delen av 500-talet. Andra flydde både före och efter Jerusalems fall till Egypten.

Medien-Persien besegrar Babylonien (539 f.v.t.). Judarna i fångenskap får återvända genom Kores edikt (538 f.v.t.). Alla gör inte det, varken från Babel eller från Egypten. År 530 uppförs till och med ett judiskt tempel på ön Elefantine i Nilen. Det står i 120 år. Det andra templet i Jerusalem invigdes jämförelsevis år 520 f.v.t.

Alexander den store besegrar Medien-Persien. 332 f.v.t. tar han kontroll över det det område som är dagens Israel och samma år grundlägger han staden Alexandria. Från första stund blir detta ett judiskt centrum. Efter Alexanders död blir hans general Ptolemaios kung (farao) över Egypten. Initialt härskar han och hans efterföljande över Israels land, men de krigar ofta med det Seleukidiska riket som efter hand erövrar området. Israel är krigsskådeplats. Judar utvandrar (flyr) i mängd och fortsätter att bosätta sig i hela den grekisktalande världen.

Alexandria är under denna tid ett mycket betydande centrum för judar. Här översätts deras heliga skrifter till grekiska (LXX) och när Rom slutligen erövrar Egypten helt och hållet, år 30 f.v.t. utgör de judiska kvarteren 40 % av Alexandria.

Jesus behövde inte införa judisk tro, kultur och tradition i Egypten. Den var synnerligen starkt representerad som den var. Det borde ha varit lätt för familjen att hitta landsmän som kunde hjälpa dem med bostad och arbete.

Det Egypten som Jesus kom till var alltså redan ett judiskt centrum, med en sedan 300 år grekisktalande förvaltning och koptisktalande majoritet, och en del av romarriket. Egypten var multi-etniskt, multi-kulturellt, multi-religiöst. Som hela romarriket. Fullt av judiska kluster. Som hela östra romarriket, fast mer.

Anakronismer

Jesus flydde alltså inte till närmaste grannland. Det är bara fel att säga så.

Om ingen ska fly längre än vad som behövs för att rädda livet gjorde Jesu familj fel. Om jag får vara lite spydig: Ängeln som instruerade dem hade tydligen inte läst på den sverigedemokratiska tolkningsskolan.

Jesus familj levde inte som assimilerade egyptier. Lika lite som de ptolemeiska härskarna pratade koptiska (den enda som lärde sig språket var den sista ptolemeiska regenten, Kleopatra), lika lite lär Josef och Maria ha gjort det.

Jesus flydde visserligen till Egypten, men han fick inte del av landets sociala förmåner.

Sagt av på tok för många, igen och igen

Självklart inte. Hur skulle det ha gått till. Det fanns inga. Men Jesu familj fick helt säkert hjälp av sina landsmän. Högst sannolikt följde de den judiska lagens bud om solidaritet med behövande.

När man läser historiskt berättande texter i bibeln är det viktigt att man inte läser in anakronistiska detaljer i dem. Josef i Egypten nästan  2000 år tidigare var varken socialdemokrat, som tog upp skatt för att ge till behövande som bidrag, eller kapitalist som köpte när det var billigt och sålde när det var dyrt. Jag har hört båda tolkningarna.

Poängen med att Jesus var flykting är självklart inte att varje detalj i texten ska emuleras i vår tid. Poängen är att Jesu familj flydde på Guds befallning. Det är tillåtet att fly. Det är tillåtet att fly så långt bort man behöver för att få rimliga levnadsvillkor. Det får man inte i gigantiska flyktingläger i Libanon eller Jordanien.

Det är tillåtet att fly och behålla sin religion. Det gjorde Jesu familj.

Jesus själv var flykting. Den tanken helt och hållet för sig själv borde säga oss något om var Gud har sin solidaritet.

När Matteus berättar om Jesu familjs flykt skrev han inte som ett inlägg i nutida debatt. han ger inga instruktioner för hur flyktingmottagande ska organiseras, men han skrev på ett sådant sätt att grundläggande värderingar framgår. Åkesson och Sögaard dribblar med detaljer som de både fått om bakfoten rent faktamässigt och som de tillämpar enligt helt galen tolkningsmetod. Det är svårt att ha mer fel.

Andra som flydde

Jesus instruerar sina lärjungar att fly när det behövs:

Om man förföljer er i den ena staden, så fly till nästa.

Matt 10.23

Det bibelordet handlar specifikt om kristna i sin tjänst för Gud, men det gör inte nästa. Det sammanhanget är oro i världen.

då måste de som bor i Judeen fly upp i bergen

Matt 24.16

I båda dessa fall är flykten inte så lång som den var för Jesus, men så var det inte alltid:

De som hade skingrats under den förföljelse som började med Stefanos nådde ända till Fenikien, Cypern och Antiochia, och de förkunnade ordet endast för judar. Men några av dem var från Cypern och Kyrene, och när de kom till Antiochia predikade de också för icke-judar och lät dem höra budskapet om herren Jesus. Herrens hand var med dem, så att ett stort antal kom till tro och omvände sig till Herren.

Apg 11:19-21

Här ser vi hur de grekisktalande judarna flyr från Judeen, likt Josef och Maria. Och de flyr längre än vad de måste, bara för att rädda livet. Några av dem kom inte ens från Jerusalem från början. Och Herrens hand var med dem!