Kreationismens sämre historia

Somliga kreationister har varit (och är) rasister. Somliga evolutionsanhängare har varit (och är) rasister. Vad kan vi lära av det? Vilka poänger kan vi göra i en debatt? Vad kan jag ta med mig i mitt eget liv för att växa som människa? Det sista är ju alltid viktigare än att vinna debatter, och att söka

Både evolutionsanhängare och kreationister är människor, med förtjänster och brister. Att fokusera på det bästa hos den egna sidan och det sämsta hos den andra är vanligt i debatter, men det finns det som är viktigare än att vinna debatter. Det är att förstå varandra och att växa som människor. En viktig insikt jag gjort under åren är att mina ståndpunkter i sakfrågor beror på fler saker än bara argument. Forskningen bekräftar att det är fallet för oss alla. Detsamma gäller filosofiska och teologiska grupperingar, liksom politik och vetenskap. Allt formas i ett samspel med omgivningen.

Visheten utbildar religiösa ledare i naturens levande sanningar, bild från tidningen Puck
Bild från tidningen Puck från 1890 . Religiösa ledare får en en nödvändig utbildning om de levande sanningarna i naturen.

Ytliga beskrivningar lägger dimridåer

En ytlig, men felaktig, beskrivning av kreationismen är att den uppstår som en nödvändig konsekvens av religiös tro, och att bara kreationister tar sin tro på fullt allvar. Den vanföreställningen delas av såväl kreationister, när de beskriver andra som kompromissande kristna, och av ateister. Men ovilja att ta till sig vetenskapliga resultat finns överallt. Konfrontera en porrliberal med porrens skadeverkningar, och se. I stället för denna ytliga historieskrivning vill jag ge ett fortsatt bidrag om kreationismens historia i dess socio-politiska kontext.

I min förra artikel om kreationismen talade jag om dess viktigaste förtjänst, att den till stor del drevs fram som ett försvar av människovärdet och gjorde motstånd från det upplysningstänkande som devalverade människovärdet, uttryck i socialdarwinism, eugenik och kolonialism, för att ta ett ytterligare exempel som jag inte nämnde där. Kolonialismen motiverades bland annat av tesen att européer, speciellt nordvästeuropéer, skulle vara mer utvecklade än övriga folk. Mot denna klara poäng för kreationismen ställde jag tesen att biologisk evolution inte med nödvändighet måste leda fram till sådan människosyn. Dess parallella tes är att kreationismen inte med nödvändighet vaccinerar från dålig människosyn. Jag tänker visa att den i själva verket också gått hand i hand med exempelvis rasism.

Motsatsen till tron på sådan vaccination, är att bokstavstro – sällan väl definierad – med någon slags nödvändighet resulterar i alla tänkbara dåliga ställningstaganden. Den fundamentalism (sällan väldefinierad, som sagt) man antar ligger bakom kreationismen ges i denna analys samma roll som evolutionen ges av kreationister. Den ses som ett gift. Ironin är uppenbar. Och verkligheten är mer komplex. Bibeltro och evolutionstro är varken vaccin eller sjukdomsvirus.

Det blev en lång inledning, men nödvändig. Jag vill inte att min artikel ska förstås som en beskrivning av den egna sidans överlägsna förträfflighet.

Henry M. Morris

I mitt förra inlägg skrev jag om hur ungjordskreationism (YEC) fick sitt genombrott på 1960-talet och hur den sedan dess gradvis blivit den vanligaste varianten. Bibeltroende kristna, inklusive de som kallade sig själva fundamentalister, var under perioden 1860 till 1960 nästan helt och hållet i samklang med vetenskapens utsagor om jordens ålder. Den ena faktorn var den socio-politiska kontexten som skapades av det kalla kriget, rymdkapplöpningen, Vietnamkriget, medborgarrättsrörelsen och raskravaller tillsammans med en ny slags ungdomsrörelser, vars yttersta spets var flower power.

All denna omvälvning hade skett trots evolutionsmotståndet från 1920- och 30-talen. Dessa hade kämpat ivrigt och på sina håll hade det lett fram till att skolorna undervisade ytterst lite om evolutionsläran, men nu kom undervisningen om evolution in i skolan på bred front. Här fanns en grogrund för ett nytt ledarskap med en ny ansats. Den person som trädde fram och blev YEC:s främsta ledare var Henry M. Morris. Han var medförfattare till boken The Genesis Flood, och skrev sedan flera andra böcker. Han grundade och ledde under många år The Institute of Creation Research (ICR), den historiskt sett viktigaste kreationistiska organisationen. Idag är Answers in Genesis (AiG) större, men det är värt att då komma ihåg att AiG har vuxit fram ur ICR.

Henry Morris porträtt
Henry Morris (1918 – 2006)

En enkel ekvation som beskriver rörelsers tillväxt ser ut så här:

Grogrund × ledarförmåga = rörelse

Morris hade förmågan att skapa institutioner till vilka han knöt medarbetare och samlade in pengar. Man kan notera att under 60-talet fanns det ingen renodlad YEC-organisation. De som trodde på ung jord var fortfarande för få och för resurssvaga. I sina bättre stunder säger de också detta själva:

There can be no doubt, though, that what The Genesis Flood set in motion was a complete paradigm shift—it turned the tide.

Russel Grigg/CMI, Turning the Tide

Kort sagt, Morris var för ungjordskreationismen vad Luther var för reformationen eller vad Schleiermacher var för liberalteologin.

Morris rasism

Morris var också rasist. En genomgång av detta finns på bloggen 3 Quarks Daily och är skriven av Paul Braterman. Jag sammanfattar Bratermans exempel.

I boken The Beginning of the World, publicerad 1977 och med senaste utgåva 2005, skrev Morris att de folk som kom från Noas son Ham (röda, svarta, gula) för alltid skulle vara tjänare till de folk som kommer från de andra båda sönerna, Sem och Jafet. Olika förmågor och sätt att tänka tillskrevs dem också, Sem-folken skulle ha religiös nit, Jafet-folken (européer) bättre mentala förmågor och Ham-folken anmärkningsvärt materialistiska tankestrukturer.

Att detta inte togs bort i den senaste upplagan kan svårligen tolkas på annat sätt än att Morris ända till sin död höll fast vid detta sätt att tänka.

Morris var inte ensam bland fundamentalister att tänka i dessa banor. Tolkningstraditionen finns bland andra slags kreationister också, som Arthur Custance (Noah’s Three Sons, 1975), en anhängare av gap-teorin. Under lång tid var Bob Jones University ökänt för sin rasistiska policy och på 70-talet, ungefär samtidigt med Morris och Custances böcker, drogs det inför domstol för rasismens skull. De ledande fundamentalisterna under efterkrigstiden (McIntire, Jones, Norris) var alla motståndare till Martin Luther King.

Morris rasism var inte oväntad. Den fundamentalistiska miljö i vilken han verkade var bara ena orsaken. Hans läromästare i flodgeologi var George McCready Price. Price i sin tur var sjundedagsadventist och trogen Ellen G. White (1827 – 1915). White, rörelsens auktoritativa profet. Hon skrev att när föräldrar från olika raser får barn tillsammans leder det till degenerering av deras avkomma. Enligt White uppstod mänskliga raser efter Babels torn. För negrerna (ett i samtiden ännu värdemässigt oladdat ord) ledde otillbörlig korsbefruktning ihop med miljön till att de fick mörk hy, samtidigt som deras sinnen blev tomma (Ronald Numbers, The Creationists, sidan 102).

Ellen G. White
Ellen G. White (bild från Wikipedia)

Läs gärna Bratermans genomgång. Han går in på fler exempel och andra aspekter hur kreationism och rasism ofta gått hand i hand. Han visar också hur nazismen präglades av en slags kreationism, minst lika mycket som av evolutionslära.

Vad kan vi dra för slutsatser?

Om någon händelsevis tror att min poäng är att kreationism med nödvändighet leder till eller kombineras med rasism så har ni missförstått mig fullständigt. Answers in Genesis tar uttryckligen avstånd från Morris syn, liksom CMI, för att ta två exempel.

Denna rasism hos Morris innebär inte heller att YEC är fel. Det vore argumentum ad logicam (The fallacy fallacy). Sanningshalten hos YEC beror på styrkan eller svagheten i dess literalistiska hermeneutik och specifika sätt att göra den egna tolkningen av skapelsefrågor till fundament för dogmatiken. Sekundärt beror den också på förmodad vetenskaplig evidens för en gammal skapelse och biologisk evolution. Jag skriver sekundärt, därför att för anhängare av YEC kommer bibeltolkning och teologi alltid att vara den avgörande punkten.

För att göra en jämförelse med Martin Luther. Han hyste en grov antisemitism. Denna antisemitism spelade en större roll för framväxten av och legitimeringen av nazismen än såväl kreationismen som evolutionsläran. Innebär detta att Luther hade fel om avlatshandeln? Om vikten att ha Bibeln på sitt eget språk? Om frälsningen av nåd? Självklart inte! Styrkan hos Luthers teologiska positioner ska utvärderas var punkt för sig. Så också med Morris.

De slutsatser vi kan dra är däremot inte oviktiga. Exemplet Morris vederlägger en vanlig kreationistisk argumentation, nämligen att rasism beror på, eller förstärks påtagligt av, evolutionsläran. Och bland kreationister är denna argumentum ad logicam vanligt förekommande.

Barn och vuxna som spinner runt i en slags tornado bland en massa ord som just nu diskuteras politiskt i USA. Abort, dödshjälp, hbtq, kön, med flera.
Ken Ham från AiG twittrade denna bild 2019-04-29. En massa frågor i omlopp, inklusive rasism. Den egna bibeltolkningen beskrivs som lösningen på att kastas runt i virvelvindarna.

Nu torde ju ett också enkelt studium av rasismens historia enkelt vederlägga den tesen. Rasism är ett gift som följt mänskligheten i olika former under lång tid. Den fanns långt före evolutionsläran. En av poängerna med Paulus ord i Kol 3:11 är att de utmanade rasistiska attityder i samtiden:

Då är ingen grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri. Nej, Kristus blir allt och i alla.

Den andra sidan av detta mynt är att kreationismen beskriver sig själv som ett motgift mot rasismen och utmålas som den viktigaste faktorn för att vinna kulturkriget. Men om den verkligen vore ett fungerande motgift skulle kreationistiska miljöer knappast tillåta att deras främste företrädare själv var rasist.

En ytterligare poäng är att det krävs mer än en bekännelse till Bibelns ofelbarhet för att komma fram till en god tolkning av dess texter. Slaveriet i USA försvarades av bibeltroende kristna med så stor iver att de bildade egna samfund, främst sydstatsbaptismen. Bibeltroende kristna fortsatte att försvara rassegregation såväl i USA som i Sydafrika. Att framställa lösningen som att den beror på om vi håller Guds ord bokstavligen sant i kreationistisk mening eller inte, det är grovt missvisande.

Lika lite är det en lösning att sluta tro på Bibeln. Liberalteologi i olika former har genom historien också låtit sig förenas med såväl rasism, nazism som andra dåliga tankesystem.

Ondskan i våra hjärtan kan helt enkelt finna argument som försvarar de attityder och handlingar som den orsakar. Bibeltroende miljöer producerar förmodat bibliska argument. Upplysningstänkande miljöer producerar förmodat rationella argument. Inga ideologier vaccinerar hjärtat från ondska, så låt oss sluta argumentera för den egna ideologin (teologin) som om den gjorde just detta.

Tack att du läser vad jag skriver här på itpastorn.nu. Välkommen att skriva en kommentar om det du läst. Jag publicerar dock inte alla kommentarer, utan bara de som jag bedömer ger mervärde till alla läsare i form av sakinnehåll och som håller sig till ämnet. Detta är inte tänkt att vara en allmänt diskussionsforum. Är du osäker, läs mina kommentarsregler.

1 svar på ”Kreationismens sämre historia

  1. Pingback: När kreationism leder till dålig bibelteologi och exegetik | itpastorn.nu

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.