Låt oss prata liberalteologi

Jag håller på att skriva om fundamentalismen i andra inlägg. Men den kan inte förstås utan att man samtidigt tittar på liberalteologin. Dessa båda inriktningar definieras till stor del genom avståndstagandet från varandra. Detta är rörelser som värvar genom att människor repellerats från motsatta sidan. Faktum är att det är ett av skälen till att jag skriver, då jag ser hur överdrifterna inom fundamentalismen göder de sammanhang som inte på något nämnvärt sätt tänker sig att Bibeln är Guds riktningsgivande auktoritet för lära och liv.

Detta gäller alltså än idag. En grupp kristna anser, rätt eller fel, att feminismen och feministiskt inspirerad teologi gått för långt och kritiserar den på grund av dessa avarter. Antag för ett ögonblick att någon (P1) som sett ett visst värde i detta men som samtidigt är tveksam till mycket annat, tar del av kritiken. Kommer P1 att lyssna? Alltför ofta följs kritiken av en serie tillrop där varje form av feminism kallas demonisk (”Jesebels Ande”), och alternativet är en återgång till tydligt patriarkala strukturer och tillhörande mentalitet. Denna svans av åsikter, så tydlig nu när vi har sociala media, mer eller mindre tvingar den tveksamme att alliera sig fullt ut med feminismen, för mot sådana attacker behöver den försvaras. P1 har knuffats i famnen just på det som hon eller han var tveksam till. När så den personen i sin tur till synes försvarar det tveksamma på sin egen sida, så drivs den som var i motsatt position åt andra hållet i famnen på fundamentalisterna.

What's right with feminism, bokomslag, Elaine Storkey
Den här boken gjorde enorm skillnad för mig när jag läste den för snart 30 år sedan. Fram tills jag läst den förknippade jag bara feministteologi med avståndstagande från Bibelns auktoritet. Jag var en av dem som avskräckts från allt genom överdrifterna. Elaine Storkey hade inga överdrifter och var tydlig med att hon såg dem som problematiska.

Ovilja, rädslan för hur det ska framstå för andra, rädslan för att splittra den egna sidans genomslag eller ren och skär oförmåga att städa framför egen dörr genom att hålla överdrifter och avarter borta är kontraproduktiv.

Vi ser detta igen och igen. Någon, vi kan kalla personen P2, skriver ett kritiskt inlägg om islam, inte nyanserat, men inte heller våldsamt groteskt. En grupp jublar, och många bland dem har en syn på islam som är värre än det som framkom i P2.s inlägg. Men P2 går inte emot dem, då udden var riktat åt ett annat håll. Kritikerna låter inte detta tillfälle gå dem förbi. P2 kallas islamofob, vilket än så länge är en överdrift. Vad händer då med P2:s anhängare? Risken är stor att de tänker att om detta är islamofobi, då kan ju inget sägas, och så dömer de ut alla kritiker som godtrogna och okunniga och tar ett steg till mot den rena islamofobin. P2:s kritiker har därmed gödslat islamofobin. Samtidigt har andra drivits i armarna på dessa överdrivet kritiska. Och ytterligheterna har värvat anhängare åt varandra.

(Risken är nu att jag får en massa kommentarer om Islam. De kommer inte att publiceras. Jag använder diskussionen kring islam för att illustrera hur åsikter polariseras. Det är den processen som är mitt ärende. Och kommentarer som inte håller sig till ämnet förkastas.)

Jag menar att det som vi ser hända av radikalisering i människors åsikter inom loppet av ett par år hjälper oss att förstå framväxten också av fundamentalism och liberalteologi och hur dessa båda motpoler utvecklats också över tid.

Att växa och ta intryck

En annan aspekt av detta är att god teologi ofta ratas för att den är utformad av någon i fel läger. Jag har lärt mig mycket av fundamentalister, utan att själv vara fundamentalist. Jag har lärt mig mycket av liberalteologer, utan att själv vara liberalteolog. Jag har lärt mig av trosförkunnare, cessationister, plymouthbröder och katoliker. Jag är ingetdera, och i samtliga fall klart kritisk till väsentliga delar av respektive rörelses teologi. I ett tidigare inlägg kritiserade jag starkt Jan-Olav Henriksen och Karl Olav Sandnes bok Jesus as Healer. Men jag lärde mig mycket av att läsa den.

Jürgen Moltmann signerra en bok
Jürgen Moltmann är en teolog jag lärt mig mycket av, samtidigt som jag är djupt kritisk till en hel del av det han skrivit. När han är bra är han fantastiskt bra, men när han är dålig är han usel. Det finns fler jag läst som jag tänker likadant om.

Är han liberalteolog? Ibland och ibland inte!

För oss som anser att Bibeln är mer än ett vittnesbörd om hur människor en gång tänkte om Gud finns det flera anledningar att titta närmare på liberalteologerna:

  • Vad är liberalteologi egentligen, utöver ”den andre” som vi hänvisar till som avskräckande exempel, eller i värsta fall som en etikett på allt vi ogillar? (Tips: Det finns inte bara en enda liberalteologi längre, om det någonsin har funnits.)
  • Vad har de snappat upp som vi missat?
  • Hur kan vi undvika överdrivet avståndstagande från dessa teologier, så att vi inte kastar ut barnen med badvattnet?
  • Vad i dessa läror är det som vi inte kan acceptera och varför?

Appeller om att återgå till Bibelns auktoritet kan ha ett visst värde, men jag tror att de främst tilltalar (appellerar till!) de som redan tänker i de banorna. Bibeltro som upprätthålls enbart med viljans makt vilar på en skakig grund. Skulle den dessutom visa sig bygga på halmgubbar kring vad liberalteologi är, riskerar den rasa samman som ett korthus.

Vad är liberalteologi då?

Jag tänker som sagt gå igenom ämnet någorlunda utförligt, men det kan finnas ett värde ibland av att också göra en enklare beskrivning, bara man vet att förenklingar inte säger allt väsentligt. Roger E. Olson (vem annars?) har skrivit två utmärkta artiklar som förklarar detta, bättre än vad jag kan och med en djupare fond av kunskap bakom än vad jag har.

När jag tar intryck av liberalteologin

Nedan finns presentationen och en länk till inspelningen av en predikan jag höll i advent 2018. Det är en predikan jag menar är helt igenom biblisk, men som blivit bättre tack vare att jag läst liberalteologer och feminister!

Ljudet finns på Söndag hela veckan.

Tack att du läser vad jag skriver här på itpastorn.nu. Välkommen att skriva en kommentar om det du läst. Jag publicerar dock inte alla kommentarer, utan bara de som jag bedömer ger mervärde till alla läsare i form av sakinnehåll och som håller sig till ämnet. Detta är inte tänkt att vara en allmänt diskussionsforum. Är du osäker, läs mina kommentarsregler.

2 svar på ”Låt oss prata liberalteologi

  1. Pingback: Liberalteologi och bibelkritik | itpastorn.nu

  2. Pingback: Mina arbetsdefinitioner av liberalteologi och fundamentalism | itpastorn.nu

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.