Kreationisters extrema tilltro till evolution

Detta inlägg är en efterskrift till mitt förra inlägg om kreationisters godtyckliga bibeltolkning. Jag tror att ganska få personer är medvetna om vad de större kreationistiska instituten faktiskt säger, och det inkluderar många av deras anhängare. I förra inlägget granskade jag hur naturvetenskaplig evidens har tvingat fram en omtolkning av de skapade slagen av djur som Bibeln påstås tala om. Denna omtolkning inkluderar en extremt snabb evolution. På arken ska alltså Noa ha haft ett par av varje slag av djur, varifrån alla nu levande arter har utvecklats genom hypersnabb evolution. Jag tänker med ett exempel visa hur extrem denna tilltro till evolution är. Jag ska prata om mammutar.

Mammut med stora svängda betar och brun päls.
Mammut utställd på Royal BC Museum i Victoria (Canada). Pälsen är lånad från myskoxar.

Detta inlägg gäller ungjordskreationism, inte gammaljordskreationism, men för att det inte ska bli så långt att skriva säger jag kort och gott kreationism i resten av inlägget.

Fortsätt läsa

När kreationister tvingas omtolka gäller varken egna argument eller exeges

När den egna bibeltolkningen anses vara självklar och att ”människors förstånd” aldrig får styra tolkningen uppstår ibland stor humor. I detta inlägg ska jag gå igenom en omtolkning av Bibeln som enbart gjorts av ungjordskreationister, när vetenskapen utsatt dem för en press de inte kunnat ignorera. (I resten av inlägget skriver jag bara kreationister, men jag undantar alltså gammaljordskreationister som tror på en lokal flod.) Detta inlägg handlar om begreppet slag (kind på engelska), som förekommer bland annat i 1 Mos 1:24f:

Gud sa: ”Jorden ska bära fram djur av alla slag, boskap, kräldjur och vilda djur.” Det blev så. Gud skapade alla slags vilda djur och boskap och kräldjur, och Gud såg att det var gott.

1 Mos 1:24f, NuBibeln, min betoning

Teologihistoriskt har det tolkats som oföränderliga arter utifrån det sätt att tänka kyrkofäderna ärvde från grekisk filosofi. Deras tolkning har ingen kvar idag. Frågan är vad vi har i stället?

Min övergripande tes i denna serie artiklar är att kreationismens omtolkningar sker ad hoc, utan någon genomtänkt hermeneutik, och teologin som uppstår är därför dålig.

I mitt förra inlägg beskrev jag två omtolkningar som gjorts genom teologihistorien där Bibelns ”klara ord” i själva verket varit beroende av den samtida förståelse. Det ena exemplet var himlavalvet, en kupol som omger jorden enligt en enig tolkningstradition åtminstone fram till senmedeltiden, och det andra var den ptolemeiska världsbilden, som försvarades också med bibelord. Det var naturvetenskap och inte exeges som fick oss att överge dessa bibeltolkningar.

När det gäller slagen/arterna av växter av djur ska jag titta på dessa frågor:

  1. Vad säger bibeltexterna egentligen? Svar: Ordet min kan inte användas för regelrätt biologisk kategorisering av organismer, men om vi ändå skulle föröka göra det står det åtminstone för betydligt snävare indelning än hur nutida kreationister använder det.
  2. Hur uppstod den traditionella tolkningen? Genom påverkan från grekisk filosofi.
  3. Varför tvingades teologerna göra omtolkningar? När nya djurarter hittades på andra kontinenter och från äldre tider (paleontologin) blev arken för liten att rymma ett var av varje art.
  4. Hur ser den kreationistiska omtolkningen ut? Hypersnabb evolution på ett sätt som strider både mot vetenskapen och mot såväl exeges som tolkningstradition.

OBS! På förekommen anledning upprepar jag detta. Kommentarer och frågor från någon som inte gjort sig besväret att läsa hela inlägget kommer varken att publiceras eller besvaras.

Fortsätt läsa