I en debattartikel i Dagen jämför Anders Gerdmar klimatförändringarna med millenniumbuggen. Det var falskt larm då och kan mycket väl vara falskt larm nu, menar han. Låt mig göra skäl för mitt smeknamn och förklara varför han har fel.

Låt mig först få ett par saker överstökat så ingen missförstår. Greta Tunberg är bra, men inte profet i biblisk mening. Jag har twittrat om det.

Det finns de som har urvattnat evangeliet om Jesus kors och uppståndelse till den grad att de måste göra klimatfrågan till något mer än vad den är. Det är inte bra. Det är inte heller bra om den överskuggar evangelisationen.

Men den kritiken faller platt om man anser att det är vad Sven-Gunnar Hultman och PO Flodström avsåg i sin artikel. Man bör ha läst den först för att se vad Gerdmar tycker är att gå för långt. Kontexten är ju viktig för tolkningen.

Milleniumbuggen

Vad då säga om milleniumbuggen? Jag tror mig känna till den rätt väl. Jag är ju trots att itpastorn!

Milleniebuggen var inget falsklarm. Det var ett viktigt larm som ledde till stora insatser. Tack vare dessa uteblev problemen. Intensivt och omfattande arbete ledde till att vi kunde passera millennieskiftet utan några större problem.

Så långt säger jämförelsen att vi bör vidta ordentliga åtgärder, inte att vi bör låta bli dem.

Verkligheten 1, Gerdmar 0.

Nästa felslut i Gerdmars jämförelse: Den hysteri som drabbade vissa kristna sammanhang drevs inte på från it-branschen, utan snarare från miljöer där man delade Gerdmars eskatologi. Visst fanns varningar för vad som skulle hända med kraftförsörjning, flygövervakning, o.s.v. men rena undergångsscenarier fanns inte i branschen.

Den här gången däremot kommer varningarna just från en forskarvärld som är betydligt mer enad än vad Gerdmar tycks ana. Det är forskarna som säger att läget är allvarligt. Så återigen faller Gerdmars liknelse samman.

Verkligheten 2, Gerdmar 0.

Gerdmars retorik

Det svåra med Gerdmars artikel är att den spänner över så mycket. De poänger han har drunknar därför i allt han fått om bakfoten. Därtill är hans argumentation ofta mycket märklig. Han säger att vi ska lyssna på vetenskapen, samtidigt som han tydligt ifrågasätter den. Han menar att PO Flodström och Gunnar Hultman tolkar eskatologiska texter ”postmodernt” – och han inbillar sig att det är detsamma som godtycklighet (ett dubbelfel).

Det är som om om Gerdmar är helt omedveten om den rika exegetiska tradition som växt fram utifrån forskningen om andra templets judendom och hur den i sin tur med historisk-grammatisk metod hjälper oss förstå de bibliska texterna. (N.T. Wright är inte postmodern. Lyssna på hans Gifford Lectures. De är briljanta. Och innehåller den bästa kritik jag någonsin hört av Bultmann.) Det är denna sakliga forskning som lär oss förstå det apokalyptiska språkbruket i Bibeln.

Kan ordet ”kainos” betyda förnyat, omvandlat, snarare än nytt i betydelsen ersättning för det gamla? Nej, menar Gerdmar, inte i detta sammanhang. Men det vanligaste sättet att använda ordet i NT är att tala om det nya förbundet. Finns det kontinuitet mellan det nya och det gamla förbundet? Det säger alla utom utpräglade ersättningsteologer.

Docenten i exegetik slarvig med just exegetiken och försåtlig i argumentationen. Han torde veta att det inte är ett binärt val mellan hans tolkning och ”postmodern” tolkning, men han vet vilka signalord som fungerar i målgruppen. Även om man håller med Gerdmar om hans tolkning bör man ogilla detta sätt att debattera.

Den teologiska tradition som Gerdmar kallar ”ett huvudnummer” och vill stärka på nytt var betydligt mer godtycklig. Den bygger på 1800-talets dispensationalism, där texterna tolkades lösryckt ur sin historiska kontext och sattes ihop till ett slags pussel, utan rimlig metod.

Klimatvetenskapen

Liknande försåtlig argumentation är en röd tråd också i själva diskussionen om klimatförändringarna.Han relativiserar Greta Thunberg med att hon inte är expert. Det har heller ingen någonsin påstått, absolut inte hon själv. Hon säger att vi bör lyssna på experterna. Gerdmar knyter an till retoriken bland de som förnekar klimatvetenskapen. Jag har svårt att se det som en tillfällighet.

På flera försåtliga sätt ifrågasätter Gerdmar vetenskapens konsensus. Han använder signalord: ”hype”, ”sans och balans”. Ett antal personer torde associera till den pseudovetenskapliga facebookgruppen och webbsidan ”klimatsans”. Gissningsvis är det en av de ”marginella” men ”välinformerade” röster han menar att vi bör lyssna till.

Eskatologin, evangelisation och klimatet

Nu delar jag en poäng med Gerdmar. Det är inte alls någon god idé att se klimatförändringarna som en eskatologisk tidstecken, i varje fall inte om man tänker sig tidstecken som en slags indikatorer på att vi befinner oss i en viss fas före Jesu återkomst. Vilket aldrig är en bra idé med något.

Mänskligheten har drabbats av katastrofer förut, där stora delar av alla människor på jorden dött: Nedkylningen med missväxt följd av pest, med start år 535, Djingis Khans härjningar på 1200-talet och digerdöden på 1300-talet, för att ta några exempel.

Det finns inget som säger att vi inte skulle drabbas av katastrofer av samma omfattning igen. Att Jesus ankomst skulle rädda oss undan den globala uppvärmningen, när den inte räddade oss från dessa andra katastrofer är åtminstone ingen garanti. Och den här gången har mänskligheten helt och hållet kontrollen.

Luthers ord om att plantera äppelträd dagen innan Jesu möjliga återkomst har aldrig varit mer välformulerade. Trädplantering för att stoppa öknarnas utbredning och binda koldioxid från atmosfären är otroligt viktigt. Och att tillsammans med tillbedjan, evangelisation, diakoni och församlingsbygge också ta klimathotet på allvar och arbeta med den nya skapelsen som hoppingivande ledstjärna, det är bara bra.

Var det den poängen Gerdmar försökte göra, så gjorde han den på ett dåligt sätt. Jag gissar att retoriken fungerar väl i de sammanhang Gerdmar befinner sig till vardags. För oss som inte predikar för kören däremot kommer inlägg likt Gerdmars bara att motverka sitt syfte. Varför ska de kristna som kämpar för klimatet prioritera evangelisationen? Att inför dem plädera att vetenskapen inte stämmer är kontraproduktivt. Sådana budskap avfärdas. Och denna sortens förkunnelse bidrar i hög utsträckning till att driva unga människor bort från kyrkan, enligt flera undersökningar. Det är motsatsen till god evangelisation.

Nu växer det fram en ung generation evangelikaler. De är bibeltroende och klimatmedvetna. Där finns kyrkans framtid.