Till Equmeniakyrkans digitala kyrkokonferens har det lagts en motion om en förändrad formulering av vår vision. Idag lyder visionen så här, med bilden lånad från Equmeniakyrkans webbplats:

Den nya lydelsen föreslås att bli:

En kyrka för hela livet – där mötet med Gud; Fader, Son och Ande, förvandlar mig, dig och världen.

Motionärernas förslag, min betoning

Vid en första anblick kan det tyckas vara en diskussion om hårklyverier, vad som är explicit och vad som är implicit. Nuvarande skrivning har treenigheten implicit, vilket kyrkostyrelsen påpekar i sitt svar. Förslaget i motionen skulle kunna tolkas som att Jesus är implicit som vägen in i gemenskapen med treenig Gud. Så vad ska vi bråka om? Men nu visar det sig snabbt att motionärerna har ett annat syfte än att skriva fram treenigheten i största allmänhet

Hur formulerar vi oss bäst kring den gudsbild vi har i Equmeniakyrkan? Hur gör vi vägarna till tro och gemenskap mest tillgängliga? Gudsbilden i Equmeniakyrkan som den beskrivs i kyrkans vision: En kyrka för hela livet – där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen, är alldeles för snäv. Gud är större än så!

Diskussionen som uppstått runt motionen visar att det är just detta som är den egentliga sakfrågan. Vi har fått vår egen strid om diftongerna. En liten skillnad i skrivningen som öppnar för en större skillnad i tolkningen av evangeliet. Jag ser förslaget som problematiskt och det beror på kontexten, snarare än formuleringen.