Så här långt har invändningarna mot min prövning av boken Synen inte överraskat mig på något sätt. Hade jag inte tagit del av liknande åsikter om boken förut så skulle jag inte ha skrivit om den. Det är just för att det finns de som tror på budskapet som jag skriver. Vid det här laget har jag nog hört det mesta som sägs till dess försvar. Vilka är då huvudinvändningarna mot min tes? De är tre, som återkommer, och det trots att jag redan bemött dem i de första inläggen.

1. Det är för tidigt att säga att Synen inte uppfyllts. Den invändningen bemötte jag i del två.
2. David Wilkerson är en sann gudsman och sa viktiga saker vid andra tillfällen. Det instämmer jag i, och skrev i det första inlägget och var noga med att det skulle komma med i intervjun i Sändaren också.
3. Känsloargument/subjektiv bedömning: ”Jag tycker att det stämmer”, i kombination med ett par enstaka exempel.

Dessa invändningar räddar dock inte Synens trovärdighet. Men de säger något väsentligt om en utbredd oförmåga att pröva profetiska budskap och de kan därför vara värda att gräva vidare kring.

Problemet är just utbrett. Jag läste en baksidestext till en av alla dessa böcker som påstods förutsäga världshändelserna. Den hänvisade till författarens förra bok. Jag minns inte vem det var, Amir Tsarfati, Jonathan Cahn, John Hagee eller någon annan i branschen. Författarens föregående bok beskrevs som en storsäljare och just därför borde man köpa också denna. Det som inte nämndes var att det gjordes konkreta förutsägelser i föregående bok. De slog inte in. Strunt samma. Kom ihåg känslan som du fick när du läste den. Nu kan du få samma känsla igen.