Ett utkast till en teologi om kroppen

Vad säger Nya Testamentet om våra kroppar? Jag tror att ämnet förtjänar att lyftas och här kommer ett utkast till en teologi om detta:

1. Som en kroppslig varelse skapades människan god – och till Guds avbild. Kroppen är inte själens fängelse. Kroppen är inte bara ett hölje för själen. Jag är min kropp!

2. Människan är ämnad för kroppslig existens i all evighet. Det finns möjligheter att se den fysiska döden som att man lämnar sin kroppsliga existens (2 kor 5) – men detta är på sin höjd ett temporärt tillstånd. Evigheten börjar med en kroppslig uppståndelse – för alla människor. I kroppen möter vi domen, i kroppen inträder vi i det nya paradiset på den nya jorden i direkt förening med Guds nya himmel.

3. Min kropp är värdefull. För den som tror på Kristus är den Guds Andes tempel. Gud bor i min kropp! Jesus botar sjuka kroppar. Jesus känner medlidande med den som lider kroppsligen.

Målning av Jesu uppståndelse

4. Det var genom att som den första människan uppstå från de döda – kroppsligen – som Jesus fullbordade sin försoningsgärning och sin seger över ondskan.

5. Min nuvarande kropp är lagd under tomhetens välde. I den lider jag ibland. Den åldras, den tar skada, den blir sjuk. Den kommer en gång att dö (såvida Jesus inte kommer tillbaka innan!)

6. Synden som behärskar mig genom mitt från Gud fallna tillstånd gör att kroppens naturliga drifter kan förvandlas till orena begär. Syndens makt finns i min kropp och behärskar den. Vem skall befria mig från denna makt? (Rom 7:24) Kroppen blir alltså förvanskad av synden – inte i motsats till mina själsliga förmågor – utan i likhet med mina själsliga förmågor. (Det är en icke-kristen tanke att själen är god/viktig och kroppen ond/oviktig.)

7. Jag syndar med min kropp – vanligast genom tungan! Kroppen formas till en knuten näve som slår, kroppen är aktiv i den sexuella akten utanför äktenskapet.

8. Genom Jesu verk är denna syndiga makt som behärskar också min kropp (köttet) något som kan bli fastnaglat på Korset, berövad sin makt (Rom 6), och ersatt med den nya goda makten – Guds Helige Ande (Rom 8) Anden kan råda över min kropps lemmar, så att de gör det goda. Min tunga kan tala det som bygger upp (Ef 4:29), min hand kan ge hjälp. Ja, mina händer kan i handpåläggningens mysterium förmedla Guds Ande in i en annan människa, med liv, kraft, välsignelse, helande och andlig utrustning.