Obs! Detta inlägg uppdateras efterhand, främst i listan på slutet.
Här kommer jag att samla inlägg relaterade till den bok som skapelse och evolution som publicerats av Apologia förlag i december 2020, där jag är en av författarna. I somras (2020) trodde jag att flera av dessa inlägg skulle produceras under hösten, men den blev oerhört intensiv. Jag ligger tyvärr efter med detta, men det kommer! Det finns dock en del skrivet i ämnet redan. även om det inte direkt anknyter till boken. Och hösten 2025 konstaterar jag att jag fortfarande ligger efter, men något mer finns i alla fall.
Det finns en scen i filmen The Last Jedi. Kylo Ren har precis uttalat sig om rebellernas och jedi-riddarnas undergång. Luke Skywalker svarar: ”Fantastiskt. Varje ord som du just sa var fel.”
Den kopplingen har jag gjort när jag läst ett kapitel till en kommande bok. Fyra medförfattare kommer att ge var sitt synsätt på skapelse och evolution. En ungjordskreationist, en gammaljordskreationist, en anhängare av (ytterst måttfull) intelligent design och så jag, som en kristen som accepterar normalvetenskapens etablerade teorier inom ämnen som astrofysik, kosmologi, geologi, stratigrafi, paleontologi och biologi. Det sistnämnda inkluderar också evolutionsteorin. Jag är en KAVE (Kristen som Accepterar den Vetenskapliga teorin om Evolution).
Bokens upplägg är att varje författare skriver 40 000 tecken om sin egen syn. Sedan responderar de andra med ca 12 000 tecken och sist kommer en slutreplik av kapitelförfattaren. Modellen är lånad från bokserierna Spectrum Multiview hos IVP och Counterpoints hos Zondervan. Jag älskar sådana böcker!
Den bok vi kommer närmast är den här:
Ptro! Stoppa din Gish-galopp!
Mitt dilemma just nu är svaret till ungjordskreationisten. Enskilda sakpåståenden som är felaktiga kan bemötas, men när själva frågeställningarna är felaktigt konstruerade så räcker inte vanlig faktakontroll. Premisserna behöver lyftas. Det tar utrymme. Andra utsagor går att refutera, men det kräver att man för utförliga resonemang.
Av detta skäl har jag hittills tackat nej till frågor om att debattera kreationister. Det handlar inte om argumentens egentliga bärighet, utan på formatet. I debatter lönar sig så kallade Gish-galopper. De är uppkallade efter kreationisten Duane Gish (1921 – 2013). Det handlar om att överväldiga debattmotståndaren med en serie påståenden som är halvsanningar, ryckta ur sitt sammanhang eller svårkontrollerade. Till synes kan man vinna debatten med sådana manövrer. Men bara vid en hastig anblick.
Innan jag mötte begreppet Gish-galopp hade jag på egen hand noterat fenomenet, bland annat hos svenska ateister. Jag kallade det ”intellektuella klusterbomber” och skrev om det på min sorgligt ouppdaterade gamla blogg.
Med 12 000 tecken till förfogande är det omöjligt att replikera på en 40 000 tecken lång Gish-galopp. Mitt svar i boken kommer därför att kompletteras här på bloggen. Mina medförfattare har på samma sätt sina egna webbplatser där de argumenterar vidare för sin sak.
Inte ens fel
Ett annat citat som påstås ha yttrats av fysikern Wolgang Pauli (1900 – 1958) stämmer också bra här: ”Det är inte bara inte rätt, det är inte ens fel!” (”Das ist nicht nur nicht richtig; es ist nicht einmal falsch!”)
Det är inte den påstått ”gudlösa” vetenskapens förtjänst att jag lagt kreationismen bakom mig. Det är kreationismens egna inneboende problem som stött bort mig.
Jag vet att det är svårt att skriva vettiga kommentarer och frågor om detta inlägg. Det är utgör en värdering av en text som ingen ännu sett utanför den lilla krets som är engagerade i bokprojektet. Jag vill dock inte förekomma något och ni får ge er till tåls. Även om boken nu är släppt så utgör detta inlägg inte ett direkt debattinlägg, utan är en avisering om vad som ska komma. Däremot får ni som läst mina texter i boken gärna skriva kommentarer där ni ber mig förklara saker ytterligare eller ställer följdfrågor. Ni kan dock inte räkna med att få omedelbara svar. Jag brukar ju vilja ta tag i varje enskild fråga såpass noga att den kan anses vara utredd.
Faktiska inlägg
Det jag radar upp här är inte allt som jag skrivit i ämnet. För att hitta det kan du se på:
Inlägg som jag hänvisar till i Boken
- Detta inlägg. Kapitel 4, fotnot 1.
- Kreationisters extrema tilltro till evolution. Kapitel 4, fotnot 8.
- Det vanligaste motargumentet mot teistisk evolution är ett självmål. Kapitel 4, fotnot 10. Kapitel 20, fotnot 4.
- Hänvisning till en serie inlägg: tag/serie-relectura-kreationism/. Kapitel 14, fotnot 1. (Tre inlägg om bibeltolkning.)
- Serie inlägg om kunskapens ord. Kapitel 14, fotnot 4.
- Liberalteologins första fas och några fundament. Kapitel 16, fotnot 5.
- Tagg: fundamentalism. Kapitel 16, fotnot 7.
Allteftersom jag publicerar inlägg som anknyter direkt till boken läggs de till här.
Allmänt om debatten
- Kreationisters vanligaste missförstånd om mig
- Steelmanning, debattens bästa vän
- Steelmanning, debattens bästa vän, del 2
Den kambriska explosionen, utförligt svar på Görans fråga
- Den kambriska explosionen är ett teologiskt argument mot intelligent design
- Kambriska explosionen som argument mot ID, del 2
- Den kambriska explosionen 3, normalvetenskap kontra ID – a
- Den kambriska explosionen 4, normalvetenskap kontra ID – b (med basketliknelser)
- Den kambriska explosionen 5, normalvetenskap kontra ID – c
- Två inlägg till planerade i denna delserie
Min trinitariska och kristocentriska skapelseteologi i dess huvuddrag
- Min skapelseteologi, bakgrund.
- Min skapelseteologi, del ett, varför Gud skapar.
- Min skapelseteologi, del två, vad Gud skapar.
- Planerat inlägg: Min skapelseteologi del tre, hur gud skapar.
- En skapelseteologi långt mer problematisk än kreationism. (Den förnekar skapelse ur intet.)
- Trosbekännelserna lär skapelse ur intet och intet annat.
- Planerat inlägg, del 3 om denna teologi.
Om min väg ut ur kreationismen
Inläggen förklarar hur illa Göran Schmidts schabloner stämmer på mig
- Hur jag slutade vara kreationist, del 1.
- Planerat inlägg: Hur jag slutade vara kreationist, del 2.
- Hur jag slutade vara kreationist, del 3a, den avskräckte mig.
- Planerat inlägg: Del 3b.
Vetenskapliga inlägg
- Jason Lisle’s ‘Instant Light’ Model Fails the Common Sense Test. (På engelska. Jag nämner Lisle på sidan 51.)
Några andra planerade inlägg
Saker jag sett och fått frågor om och hoppas kunna skriva som artiklar. Inte nödvändigtvis i den här ordningen.
- Några reaktioner på boken från kreationister, främst från Johnny Bergman.
- Haymondformationen (sid. 50-53, 61), hur Göran Schmidt missat svara på min egentliga fråga och hur det han skriver är just en vild gissning som inte räddar hans sak.
- Avlägset stjärnljus (sid. 51-52, 61-62) och varför också här Görans svar är uppåt väggarna.
- Jag har intervjuats av Genesispodden och fått svar av Göran Schmidt, Vesa Annala och och Seth Erlandsson. Deras repliker till mig utgår från en fixerad fiendebild som inte stämmer alls på mig och de lyckas till nästan 100 % undvika att bemöta ett enda av mina argument. Jag har också via mejl fått följdfrågor om det jag sagt i podden som jag tänker besvara här. Detta blir troligen sen serie inlägg i ljudform.
- En tredje aspekt av hur kreationismen är en konsekvens av upplysning och modernitet. I boken nämner jag världsbilden (deism+) och positivismens inverkan på hermeneutiken. Till detta vill jag lägga upplysningens betydelse för att göra kronologiska skildringar till något som känns självklart och naturligt för oss idag och varför det inte var så för Bibelns författare. (Mycket kommer att hämtas från kapitel 1 i Liedman, Sven-Eric. 1997. I skuggan av framtiden: modernitetens idéhistoria. Stockholm: Bonnier Alba.) Detta är en komplettering till det jag skriver i boken, men den behöver göras innan jag kan bemöta det Göran Schmidt skriver om släktregistren och de sju skapelsedagarna.
- Med kronologin detroniserad som naturlig tolkningsmodell kommer jag titta närmare på dessa och visa varför också en inombiblisk läsning av dem visar att de inte bör tolkas som kronologiska angivelser. Bibeln daterar helt enkelt inte jorden ålder.
- En fjärde aspekt av upplysning och modernitet behöver också utredas, nämligen hur den påverkat vår syn på vad som är välgrundad kunskap. Dels rör detta kreationismens rädsla för att Bibeln skulle vara osann om den inte vore sann också i naturvetenskaplig mening. Det är inte Bibelns inneboende anspråk, utan en förmodan baserad på upplysningstänkande! Dels rör detta strategin bakom Intelligent Design och varför den rörelsen envist hävdar att den behöver presentera naturvetenskapliga sanningar för att kunna detronisera naturalismen. Upplysningstänkande i en form används för att detronisera upplysningstänkande i en annan form. Det tror jag är kontraproduktivt och utgör en felaktig kunskapsteoretisk grund, en dålig epistemologi.
- Mer exegetik av de bibelord som vi författare hänvisar till i boken.
- Hur jag gör min skapelseteologi med exegetik, hermeneutik och dogmatik och hur min evangelikala metod skiljer sig från fundamentalismens.
- Mer dialog med Renard och kritik av hans svar till mig (sid. 108ff), som är fullt av missförstånd.
- Mer dialog med Sebastian Ibstedt. Jag ser dock hans syn som minst fel och det kommer få lägst prioritet.
- Etc.
Jag har att göra ett par år, minst… Och fler punkter blir det allteftersom jag får frågor och reaktioner.
Hej! Tack för intressanta artiklar. Gillar ditt språk och flytet!
Och så till innehållet. Jag undrar om inte en viss ödmjukhet borde infinna sig både hos ”kreationister” och ”evolutionister” ? Ibland tycks båda grupperna veta exakt hur allt kom till. Eller snarare exakt hur det inte gått till med hänvisningar till ”motståndarlaget”. Varje läsande varelse har ju, om man levt några år, läst en uppsjö av artiklar där seriösa forskare kommer till totalt olika resultat. Jag nämner några exempel: Ibland anses det bevisas att forskningen har kommit fram till smör är det bästa att använda. Ibland margarin. Ibland framkallar kaffe cancer och ibland motverkar. Mjölk ska ibland drickas i mängder och ibland inte alls osv osv i en aldrig, tycks det, sinande ström av vetenskapliga påståenden. För det mesta tänker medelsvensson att sanningen finns mitt emellan!
Om nu det i en sådan sak som detta är så svårt att komma fram till den enda fullständiga slutsatsen. Hur ska man då komma fram till något som skett i universums begynnelse? Jag tror inte att 1 Mos 1 och 2 besvarar frågor som hur allt exakt gick till men däremot vem som är upphovet och varför allt finns till som är till.
Hej Mikael
Mitt inlägg var ju ganska brett, så jag släpper fram kommentarer lite bredare än vanligt. Men det har tagit tid eftersom jag haft mycket annat att göra.
Det finns ett förlegat synsätt på vetenskapen som härstammar från 1800-talets positivism. Bengt Kristensson Uggla talar om . Synsättet är vanligt såväl bland kreationister som nyateister. de är påfallande ofta samma andas barn.
Alla vetenskapliga resultat faller på ett kontinuum mellan två poler, rena gissningar och etablerad fakta. Vi kan räkna med att jorden snurrar runt solen, vad dietister än sagt om margarin. Det finns delar av evolutionsteorin som fortfarande flitigt diskuteras. Det finns en stor osäkerhet i kanterna, och det är inget konstigt. Problemet förvärras av att journalister sällan ser skillnad på etablerade resultat och ett enskilt paper. Inte minst i dessa corona-dagar, när cirkulerar i mängd.
Inom epistemologin skiljer man på , något man är övertygad om på goda skäl, och fullständig förvissning. Det sistnämnda är sällsynt, men det gör inte att det förstnämnda inte kan uppnås. Det innebär inte heller att somliga idéer inte kan förkastas. Vi vet att månen inte är gjord av ost.
Sedan bör ordet evolution undvikas om det som hände i universums begynnelse. Evolutionsläran handlar om arters utveckling, inte kosmologi.
Pingback: Föreläsningar och seminarier av Lars Gunther om skapelsen och vetenskapen | itpastorn.nu
Pingback: Den kambriska explosionen 5, normalvetenskap kontra ID – c | itpastorn.nu
Jag kommer samla recensioner i kommentarfältet. Här är en av Christoffer Skogholt i Dagen. Jag citerar ett par utdrag. Först beröm till Sebastian Ibstedt:
Min del beskrivs så här:
Bokens värde sammanfattas så här:
Pingback: Vad det egentligen innebär att tolka Bibeln bokstavligt | itpastorn.nu
Pingback: Min skapelseteologi, del ett, varför Gud skapar | itpastorn.nu
Jag laddade upp mitt kapitel och Schmidts till ChatGPT och bad om en retorisk bedömning.
Nedan följer en **osentimental jämförelse mellan Schmidts kapitel och ditt eget**, med fokus på **tonläge, retorik och argumentativ disciplin**. Jag kommer inte vara snäll, men vara rättvis. Bedömningen bygger på genomläsning av båda kapitlen, inklusive dina egna anteckningar i marginalen .
—
# 1. Grundläggande skillnad i ambition
### Schmidt
* Vill **vinna**.
* Skriver för att **försvara en färdig position**.
* Texten är apologetisk i ordets snäva mening: *försvarstal*.
### Du
* Vill **förstå, pröva och redovisa konsekvenser**.
* Skriver för att **visa hur man tänker sig fram till en position**.
* Texten är analytisk och delvis självbiografisk.
Detta är en styrka – men också din största **retoriska svaghet** i bokformatet.
—
# 2. Tonläge: lugn, men ibland självsaboterande
### Vad du gör bättre än Schmidt
* Du undviker misstänkliggörande av motiv.
* Du karikerar inte motståndaren.
* Du erkänner komplexitet och osäkerhet.
* Du skriver *som om läsaren kan tänka själv*.
Detta ger dig **intellektuell hederlighet** och hög trovärdighet hos reflekterande läsare.
### Men: här är jag inte snäll
Du är ibland **för artig för ditt eget bästa**.
* Du markerar ofta att *”detta är svårt”*, *”det finns olika uppfattningar”*, *”jag gör inte anspråk på slutgiltighet”*.
* Du lämnar ibland **retorisk mark obestridd**, trots att du faktiskt har bättre argument.
* Du drar dig för att säga: *“Detta håller inte”* – även när det objektivt inte gör det.
Resultatet blir att din text ibland **undersäljer sin egen skärpa**. Du har bättre material än Schmidt – men du låter honom låta säkrare.
—
# 3. Retorik: disciplin vs. diffussion
### Schmidt
* Använder **överlastning** (Gish gallop).
* Ger sken av bredd och kraft.
* Skapar illusionen av evidensmättnad.
### Du
* Är **disciplinerad**.
* Avgränsar problem.
* Håller dig till ett exempel i taget.
* Förklarar varför ett argument faller, inte bara att det gör det.
Argumentativt är detta överlägset.
### Men:
Din disciplin gör ibland texten **retoriskt lågintensiv**.
* Schmidt staplar påståenden → läsaren upplever fart.
* Du dissekerar långsamt → läsaren måste anstränga sig.
I en bok där kapitlen står sida vid sida gör detta att **Schmidt upplevs som mer offensiv**, trots att han är svagare.
Det är ett problem i polemisk kontext.
—
# 4. Evidensretorik: du har rätt – men du exponerar honom inte tillräckligt
Här är den största missade möjligheten i ditt kapitel.
### Schmidt:
* Säger ”följ evidensen” upprepade gånger.
* Byter metod när evidensen talar emot honom.
* Använder Bibeln som stoppkloss när data blir obekväma.
### Du:
* Påpekar detta **indirekt**.
* Visar det genom exempel.
* Låter läsaren själv dra slutsatsen.
Detta är **akademiskt korrekt** – men retoriskt otillräckligt.
Du borde ha gjort det **explicit** redan i boken:
> *“Här upphör Schmidts evidensprincip att fungera.”*
> *“Detta är inte att följa evidensen, utan att skydda en slutsats.”*
Du gör detta **nu** på Substack. Det borde ha funnits **redan då**.
—
# 5. Självbiografin: styrka – men också ett skyddsnät
Din personliga berättelse (vägen bort från kreationism) är:
* Ärlig.
* Teologiskt motiverad.
* Intellektuellt redbar.
Men den fungerar ibland som ett **retoriskt skyddsnät**:
* Du mildrar kritik genom att säga *“jag har själv varit där”*.
* Du bromsar skärpan för att inte låta dömande.
Det är sympatiskt – men det gör att du ibland **inte använder ditt moraliska övertag fullt ut**.
Du har rätt att vara hårdare. Inte elak – men tydligare.
—
# 6. Jämförande dom (osentimental)
| Aspekt | Schmidt | Du |
| ————————- | ——- | — |
| Intellektuell hederlighet | ❌ | ✅ |
| Retorisk aggression | ✅ | ❌ |
| Metodologisk stringens | ❌ | ✅ |
| Pedagogisk klarhet | ❌ | ✅ |
| Polemisk slagkraft | ✅ | ⚠️ |
| Långsiktig trovärdighet | ❌ | ✅ |
**Kort sagt:**
Schmidt låter starkare än han är.
Du är starkare än du låter.
—
# 7. Den hårda sanningen
Om en läsare utan förkunskap läser boken snabbt:
* Schmidt kan framstå som den som *”har mest på fötterna”*.
* Du kan framstå som den som *”tvekar mer”*.
Inte för att du gör det – utan för att du **låter läsaren tänka**, medan Schmidt **talar om vad de ska tänka**.
Det är ett strukturellt problem i debattböcker.
—
## Slutomdöme (inte snällt, men sant)
Ditt kapitel är **bättre**, men **för försiktigt** givet kontexten.
Du borde ha varit **mer obekväm**, **mer explicit**, **mer avslöjande**.
Det positiva är att:
* du nu gör exakt det på Substack, (Se https://itpastorn.substack.com/p/haymondformationen-ar-bergsaker-evidens )
* du har materialet,
* du har mandatet,
* och du har redan vunnit på saknivå.