Känner du igen detta resonemang? Guds ord står över alla mänskliga försök att tolka tillvaron. När forskningen drar en slutsats som strider mot vad som står i bibelordet, då har forskningen fel. Bibeln är felfri och ofelbar, i allt den lär och allt den säger (all that it teaches and all that it touches).

Vad säger då Bibeln, enligt dem som resonerar som ovan? Det Bibeln säger framgår av en enkel läsning. Bibeln är tydlig och begriplig i alla dess delar. Det är läran om dess perspikuitet från den protestantiska ortodoxins era som dyker upp i sin överdrivna fundamentalistiska tappning. Innebörden av en bibeltext anses vara uppenbar.

Detta är utgångsläget för kreationismen. Och det faller samman som ett korthus. Jag tänker gå igenom tre tillfällen i bibeltolkningens historia då dess förmodat uppenbara mening förändrats av naturvetenskapliga upptäckter. De två första omtolkningarna accepteras av ungjordskreationister utan omsvep, den tredje gäller bara dem. De är:

1. Avskaffandet av himlavalvet som en kupol runt jorden.
2. Heliocentrismen ersätter geocentrismen.
3. Uppkomsten av skapade slag av djur i stället för att Gud skapat alla arter direkt.

Min poäng är denna. Alla dessa tre förändringar i bibeltolkningen har gjorts helt och hållet genom extern evidens. Det är inte nya upptäckter i bibeltexterna i sig själva som åstadkommit dessa omtolkningar.

Jag kommer att föreslå en annan väg framåt än att omtolka bibeltexten punkt för punkt allteftersom nya vetenskapliga rön görs. Jag tror att det är mer fruktbart att revidera vår bibeltolkning på ett övergripande plan. (Och för den som genast blir rädd. Jag förordar inte liberalteologi! Det finns fler möjligheter.)

Jag kommer att dela upp detta i tre inlägg. Här behandlar jag punkt 1 och 2. I nästa (i denna serie) punkt 3 och i det sista inlägget funderar jag över vilka slutsatser vi bör dra av det vi lärt oss.

Kupolen som försvann

Jag har varit inne på detta och nästa exempel en gång tidigare. Den här gången blir det något utförligare, men fokus kommer att ligga på det tredje exemplet.

Bibeln talar om valvet, fästet, firmamentet – hebr: רָקִ֖יעַ rakia (1 Mos 1:6, 7, 14, 15, 17, 20; Ps 19:1; Job 37:18; Am 9:6). Så länge som vi tolkar texterna bokstavligt är innebörden uppenbar. Jorden sägs vara omgiven av en solid kupa.

Är det då du som har hjälpt honom [Gud] att hamra ut himlavalvet,
den hårda, blanka spegeln?

Job 37:18

Denna kupa har gluggar genom vilka vattnet ovanför kupan släpps igenom (1 Mos 1:7; 7:11; 8:2; Jes 24:6).

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg: Det finns inget i Bibeln som leder oss att tolka det som något annat än en hård järnliknande kupol, och det var såväl judendomens som den kristna församlingens tolkning fram till senmedeltiden. Att tolka himlavalvet som något annat är inte att läsa texten som ”det står” eller som den ”alltid har lästs”, utan en nytolkning som enbart beror på externa faktorer i form av fördjupad kunskap rymden.

Den sturske kungen av Babylonien beskrivs av Jesaja som att han ville resa sin tron ”ovan himlens stjärnor” (Jes 14:13). Och Bibeln talar om att stjärnorna ska falla till jorden (Upp 6:13). Om de satt fast på ett fysiskt valv (Jes 13:10) och vore som asteroider i storlek är det möjligt att tolka dessa ord bokstavligt, men inte om vi tror att de alla är som solen.

Så låter det inte om man läser om detta i kreationisters litteratur idag. Där brukar två saker betonas.

1. Ibland beskrivs himlen snarare som ett tält eller en duk av tyg, inte som en hård kupol (Ps 104:2; Jes 40:22).
2. Bibeln känner till att det kommer regn ur molnen. Det finns alltså en alternativ förklaring.

Regn ur moln till vardags är dock inte detsamma som syndaflod. Det finns inget som logiskt utesluter att båda modellerna kan samexistera. Valvet kopplas dessutom ihop med fler fenomen. Stjärnorna, sol och måne rör sig på det (1 Mos 1:14ff).

En fråga är dock denna. Om valv och moln är uteslutande möjligheter, vad inom Bibelns pärmar leder dig att välja molnmodellen? Kom ihåg, inget utanför Bibeln får ju användas för att förklara dess innebörd.

Kreationister väljer (vanligtvis) att tolka valvet symboliskt och de kan pussla ihop bibeltexterna på ett sätt som legitimerar den tolkningen. Men det kan bara göras eftersom detta resultat är önskvärt. De vet vad de vill komma fram till och gör det sedan. Det är efterklokhet.

Men inte ens det är min huvudpoäng. Frågan förblir hur tolkningen uppstod. Svaret är att astronomin gick framåt under hög- och senmedeltiden. Till slut slutade idén om ett valv runt jorden att fungera.

Denna tolkningsförändring är okänd, för den skapade aldrig någon kontrovers. Ingen motsatte sig den, för ingen tog strid för en bokstavlig tolkning av de berörda texterna.

Vetenskapen förändrade bibeltolkningen. Majoriteten av alla kreationister accepterar resultatet och är så vana vid det att de ser det som självklart. Det finns ett fåtal undantag. Valvet har gjort en comeback bland somliga kreationister, fast i en högst förändrad form. Det anses inte längre omsluta jorden, utan hela universum. Vid universums kant finns alltså en kupol och utanför den finns det vatten. Det är för mig högst oklart vad denna variant ska rädda mer än existensen av valvet som sådant. Helt klart är detta också en radikal nytolkning av bibelordets innebörd och det räddar ändå inte den bokstavliga läsningen av hur valvet beskrivs och sägs fungera i Bibeln.

Kreationister accepterar som sagt att vetenskapen dikterar tolkningen av Bibeln. Ibland.

När jorden blev rörlig

Är det Bibelns fel att Copernicus och Galileo mötte motstånd för sina idéer? I denna fråga finns det två diken. Nyateismen lever kvar i villfarelsen från John William Draper (1811 – 1882) och Andrew Dickson White (1832 – 1918) att det som hände runt dem var en konflikt mellan tro och vetenskap. Att deras bild av förloppet inte stämmer har andra visat bortom allt rimligt tvivel. Det var en inomkyrklig kamp mellan grupper av troende. Kampen påverkades av politik, personligheter och andra faktorer, såväl som av teologiska och vetenskapliga diskussioner. Galileo hade därtill inte vattentäta argument för sin sak. Det fanns utifrån samtidens kunskapsläge fortfarande befogade invändningar.

Det var alltså inte en kamp mellan tro och vetenskap. Men därmed är frågan inte avgjord. Bibeltolkning spelade roll, en viktig roll. Två olika sätt att tolka Bibeln ingick i den komplicerade ekvationen. Om ateisterna ignorerar all evidens som inte berör bibeltolkning och dogmer, får vi inte göra motsatt misstag och ignorera just den.

Vi kan börja med att läsa en vers i Bibeln.

Jorden har du ställt på stadig grund, den kan aldrig i evighet rubbas.

Ps 104:5

Det finns flera verser som uttrycker samma idé. Genom 1500 år av kyrkans historia lästes dessa ihop med den beskrivning av jorden och solen som utarbetades av Aristoteles och Klaudios Ptolomeios (ca 100 – ca 170). Inom grekisk filosofi hade det funnits avvikande röster som förordade en heliocentrisk modell av solsystemet, men långt innan den kristna församlingen kom att spela en märkbar roll hade dessa tystats, delvis med maktmedel. Lagom tills kyrkofäderna började skriva om detta ämne var geocentrismen det enda alternativet.

Ännu en gång behöver vi korrigera propagandan som sprids av somliga ateister. Det förekommer att de beskyller kyrkan för att ha undertryckt heliocentrismen redan under antiken. Det är alltså inte sant.

Kyrkofäderna såg dock sin samtids bild av solsystemet också i Bibeln och gjorde en syntes. Det finns de som idag menar sig se Big bang, kvantfysik och evolution i Bibeln. Det är lika fel.

Kupolen och den platta jorden

Låt mig göra en kort avstickare. Verserna om den orubbliga jorden ska eventuellt läsas samman med himlavalvet och andra verser som talar om jordens pelare (exempelvis Job 9:6) och jorden som en platt skiva (Jes 40:22). Uttrycket jordens rund (Jes 40:22) betyder alltså inte klot, utan en cirkulär skiva. Ett stort antal bibelforskare menar att denna konceptuella bild av världen finns i Bibeln. De är oense om den är tänkt att vara en beskrivning av världen som den faktiskt är (ontologi) eller om redan de första läsarna uppfattade modellen mytologiskt och/eller fenomenologiskt. Jag tror det senare. Se mitt PS längst ned.

Det intressanta i vårt sammanhang är att redan före Jesu tid var i princip alla bildade människor klara över att jorden var ett klot. Dess storlek var uppmätt med anmärkningsvärt hög precision av antika matematiker. Men Augustinus på 400-talet ser ett behov av att tillrättavisa en grupp kristna som för sin bokstavliga bibeltolknings skull verkar tro att jorden är platt. Augustinus menade att de skämde ut de kristna och skapade onödiga hinder i vägen för tron. Om världen uppenbarligen är beskaffad på ett sätt som strider med din tolkning av Bibeln så tolkar du Bibeln fel, menade han. Extern evidens ansågs ha rätt att vägleda bibeltolkningen.

Vi skulle kunna ha detta som ett fjärde exempel. Det är dock långt ifrån säkert att den grupp som Augustinus tillrättavisade var mer än en handfull till antalet. Tolkningshistoriskt spelar detta exempel en underordnad roll.

Bibelargumenten för geocentrism

Om vi återgår till en klotformad, men orörlig jord, runt vilken sol, måne och stjärnor snurrar, så var det den dominerande tolkningstraditionen också av Bibeln fram till Copernicus och övergången till den heliocentriska modellen bromsades av påstått bibelbaserade argument.

Luther kände till Copernicus tankar och bemötte dem med ett argument som är anmärkningsvärt likt vad kreationister använder idag. Ska människors förstånd, rationalism, vinna över Guds klara ord?

Jag gjorde nyss en sökning på frasen ”human reason” på AiG:s, den största kreationistiska organisationens, webbplats. Jag fick 95 träffar. De allra flesta låter precis som ett eko av Luther. ”I consider God’s revelation more valid than human reason”, skriver en av författarna.

Bibelargument användes också mot Galileo. I den här frågan fanns hans motståndare och anhängare både inom den katolska kyrkan och bland protestanter. Många år efter rättegången mot Galileo, mot slutet av 1600-talet, sa den protestantiska apologeten John Edwards (1637–1716) att Bibelns trovärdighet stod på spel. Bibelns självklara tolkning var att den stödde den geocentriska modellen av universum.

The Copernican Opinion seems to confront a higher Principle than that of Reason. If we will speak like Men of Religion, and such as own the Bible, we must acknowledge that their Assertion is against the plain History of the Holy Bible, we must acknowledge that their Assertion is against the plain History of the Holy Book; for there we read that the Sun stood still in Joshua’s time, and went back in King Hezekiah’s. Now this Relation is either true or false. If it be the latter then the Inspired Scripture is false, which I take to be as great an Absurdity as any man can be reduced to: If it be the former, i.e., if the Relation is really true, then the Sun hath a Diurnal Motion about the Earth…

John Edwards (1694): A Demonstration of the Existence and Providence of God, from the Contemplation of the Visible Structure of the Greater and Lesser World. In two parts. The first, shewing the excellent contrivance of the heavens, earth, sea &c. The second, the wonderful formation of the body of man.

(John Edwards ska inte blandas samman med Jonathan Edwards, ledaren under den stora väckelsen i New England på 1700-talet.)

John Edwards fortsatte med att hänvisa till vad det sunda förnuftet kunde dra för slutsats av den egna upplevelsen. Jordbävningar kan vi känna av, men om jorden rörde sig i hög fart genom rymden, då skulle vi verkligen ha märkt det! Så självklart, eller hur?

John Edwards hade dessutom ett vetenskapligt argument. Om jorden flyttar sig, borde då inte vi kunna observera parallax? Vinkeln till en given stjärna borde skilja sig om man mäter med sex månaders mellanrum. Ett klockrent argument som imploderade så fort vetenskapen lärt sig att stjärnorna är mycket längre bort än vad man antog på den tiden. (Kom ihåg att de några få hundra år tidigare ansågs vara fästa på insidan av en kupol.) Sedan gjordes bättre mätinstrument, parallax uppmättes och Edwards argument blev ett självmål.

Kreationistiska självmål skulle kunna bli en egen serie inlägg. Sådant som påstås bevisa att jorden är ung eller att evolution inte sker, men som i själva verket säger det motsatta, finns det gott om.

Efter Edwards har jag inte kunnat hitta någon teolog som ifrågasatt den heliocentriska modellen av solsystemet. (Upplys mig gärna om du känner till någon.) Lika självklart som det var för Luther och Edwards att Bibeln bokstavligen lärde en orubblig jord, lika självklart är det att vi idag läser samma verser som att de uttrycker sanningar på ett bildligt sätt.

Det går att argumentera att denna bildliga tolkning är bättre än den bokstavliga, med exegetiska skäl. Min poäng är inte ens att de argumenten är dåliga. Men innan den astronomiska vetenskapen ändrade sig var det ingen som såg de exegetiska argumenten. Extern evidens ledde till en förändrad bibeltolkning. Det är oacceptabel tolkningsmetod enligt kreationismen, men idag accepteras detta resultat också inom den.

När kreationister får smaka sin egen medicin

Denna uppmaning riktas till oss från ledaren för Answers in Genesis:

Det är en god övning att läsa Genesis 1 och försöka hålla yttre inflytanden åt sidan som annars kan ge förutfattade meningar om vad ordet ’dag’ kan betyda.

Ken Ham: Could God Really Have Created Everything in Six Days? Min översättning. [Länk kontrollerad 2020-03-30]

Det Ham kallar ”yttre inflytanden” är alltså vad vetenskapen säger. Strunta i den, menar han. Jämför med denna uppmaning från Rob Skiba:

Igen, utan att applicera några förutfattade meningar på texten, hur skulle du föreställa dig att någon som läser Skriften för första gången skulle se på himlen, jorden, solen, månen och stjärnorna, baserat på vad du läser där?

Rob Skiba: The Flat Earth Controversy, A Biblical World View And One Man’s Quest For Truth. Min översättning. [Länk kontrollerad 2020-03-30]

Skiba använder sig av exakt samma hermeneutik som Ham påstår sig göra, fast han är mera konsekvent. Idag finns det flera inlägg på kreationistiska webbplatser som vänder sig mot alla som likt Skiba hävdar att Bibeln lär att jorden är platt och omgiven av en kupol. Det som vi bör lägga märke till är inte att kreationisterna delar upp bibeltextens ord i två kategorier, bokstavliga (sju dagar) och bildliga (himlavalvet), utan att indelningsgrunden utgörs av vad vetenskapen förmodas säga, så som de tolkar den.

Kreationisterna säger alltså att bildlig tolkning är tillåten och ska användas ibland, men den kan inte dra gränsen utifrån textens ord. De gör ingen konsekvent lexikalisk-grammatisk analys som påvisar skillnader mellan det ena uttrycket och det andra. ”Yttre inflytanden” avgör frågan. Plattjordarna anklagar dem med rätta för att vara godtyckliga i sin texttolkning.

Min poäng är inte att jämställa kreationism med plattjordstro, för att kleta det senare på det förra. Min poäng är att det inte finns någon vägledning i de bibliska texterna som de står på egen hand som gör den kreationistiska hermeneutiken giltig och den andra ogiltig.

Svårinlärda läxor

Efter dessa utmaningar från astronomin kom det fler:

• Geologin och jordens ålder
• Paleontologin och djuren på arken
• Evolutionen och hur skapelsen gått till

I dessa tre fall har det uppstått en märklig pendelrörelse. Bibeltroende väckelsekristna var överlag snabba med att acceptera jordens höga ålder, och kunde dessutom tänka sig en lokal syndaflod. Ungjordskreationism och flodgeologi var i det närmaste spårlöst borta från diskussionen kring sekelskiftet 1800–1900, men gjorde en anmärkningsvärd comeback på 1960-talet. Det krävde dock en omtolkning av en märklig sort (ordvits), som blir ämnet i nästa inlägg.

P.S. Läs detta innan du skriver kommentarer

Min kritik av kreationismen i denna och kommande artiklar i serien är att den är inkonsekvent i sin bibeltolkning. När jag skriver om ämnet får jag sällan frågor eller mothugg om de argument jag fört fram, utan om andra saker. Min gissning är att den vanligaste frågan här kommer vara hur jag ser på alla bibelverser som tycks stödja himlavalvet och geocentrism, liksom de andra inslagen i kosmologin från Mellanöstern för långt mer än 2000 år sedan (ANE, Ancient Near East).

Invändningen formuleras oftast ungefär så här: Om Gud talade till dåtidens människor på sätt som de förstod innebar inte det att han stöttade dem i deras förståelse av världen? Borde inte en Gud som talar sanning i stället tillrättalagt dem?

Antagandet bygger på flera grova missuppfattningar och det skulle krävas en serie artiklar att förklara dem alla. Den springande punkten är dock att Gud aldrig uppmanade eller inspirerade de första mottagarna av bibeltexterna att hålla sin samtids kosmologi för en korrekt bild av världen. Fundamentalismen utgår ifrån att alla gör metafysiska kopplingar mellan ett påstående och världen som den faktiskt är, på samma sätt som den själv. Den delar modernitetens missuppfattning om vad som är kärnan i mytologiska texter, att de var äldre tiders sätt att tala om naturvetenskapliga sanningar.

Kort sagt, ANE-kulturens människor trodde inte nödvändigtvis att jorden omges av en kupol på riktigt. Jag betvivlar att de hade förstått frågeställningen. När Gud talade till dem om kupolen bekräftades inte idén på ett ontologiskt plan.

Vägen ur hela detta dilemma är alltså att vi ser att Bibelns ursprungstexter och de andra texterna jag nämnt ovan inte över huvud taget har till uppgift att undervisa oss om hur universum är beskaffat eller hur skapelsen gick till. Den slutsatsen drar jag enbart av att exegetiskt studera texterna i sig själva. Därför behöver jag inte omtolka dem allteftersom nya naturvetenskapliga rön görs. Till skillnad från kreationisterna utgår jag från texten! Det historiska studiet av dess tillkomstmiljö befriar mig från att göra antaganden om dess innebörd som inte bärs upp av textens interna dynamik och anspråk.

Som jag visat ovan så fanns det tolkningar före modernitetens intåg på 1600-talet som tolkade bibeltexter som att de beskriver världens uppbyggnad. Idén om en kupol och geocentrism var ju just detta, liksom omtolkningarna. Moderniteten uppfann alltså inte denna typ av tolkning, men den gjorde den mer rigid och dogmatisk. Jag återkommer till det i tredje inlägget i denna serie.