En av poängerna med kreationism sägs vara att den förhindrar att teologin blir dålig. Att acceptera biologisk evolution (motsägs av all kreationism) eller hög ålder för skapelsen (motsägs av ungjordskreationism, YEC) sägs införa ett ”sluttande plan” (”slippery slope”) som gör att snart är all bibeltolkning förstörd. Själv finner jag gång efter annan att kreationisters bibeltolkning och teologi är riktigt dålig. En mycket stor del av alla kreationister i världen är cessationister, dvs. de tror inte att Gud verkar genom andliga gåvor som helande, under och profetia idag. Den svenske kreationisten Anders Gärdeborn tror sig ha kunnat räkna ut vilket årtal Jesus ska komma tillbaka (2036). Ken Ham, ledaren för världens största kreationistiska organisation, Answers in Genesis (AiG), sammanfattar Bibelns budskap i sju punkter. Jag tar en titt på den bibelteologin och fortsätter sedan med att titta på en annan ledande kreationists exeges.

Här är Hams sju punkter:

1. Creation – världens skapelse, 1 Mos 1 – 2.
2. Corruption – fallet, 1 Mos 3.
3. Catastrophe – floden, 1 Mos 6 – 9.
4. Confusion – Babels torn, 1 Mos 11.
5. Christ – beskriven med många ord om Adam, inte så mycket om hans undervisning och inget om Guds rike
6. Cross – främst tolkat utifrån Paulus ord om första och sista Adam
7. Consummation – fullkomningen av skapelsen, beskriven som kontrast till vad den blev på grund av Adams synd

Är det någon som ser problem med att summera Guds plan genom historien i dessa sju punkter?

Vad hände med Abraham? Moses? Josua? Löfteslandet? Lagen? Sabbaten? Domarna? Kungarna? Davids ätt? Templet? Profeterna? Exilen? Hela gamla testamentet från 1 Mos kapitel 12 till och med Malaki är borta från denna summering.

Vändpunkten i illustrationen är inte ens korset, utan Babels torn!

I vilken värld är detta god teologi?

Ken Ham och de som han omger sig med är så enkelspårigt fixerade vid skapelsedebatten att den har blivit deras ingång till bibeltolkning och dogmatik, från början till slut.

Det fanns dessutom andra ord som börjar på C som Ken Ham kunde inkluderat men missade: Covenant (förbunden med Abraham, Israels folk och David), Church (församlingen) och Charisma. Han kan inte ens skylla på att han bara ville ha ord på en viss begynnelsebokstav.

Gå till vilken kristen du vill som inte är starkt påverkad av kreationismen men har läst sin Bibel ordentligt och be den personen sammanfatta dess budskap i sju punkter. Skapelse och fall kommer nog med, sedan bör det vara låga odds på att utkorelsen och det messianska löftet kommer med. Kristus och Korset är helt givna. Kyrkan och kraften/uppdraget att göra lärjungar finns med för de flesta i någon form. Hoppet, Jesu återkomst, fullkomningen, ”himlen” finns med där också. Ingen – precis ingen – skulle säga att syndafloden och Babels torn konkurrerar ut någon av dessa i teologisk dignitet.

Lyssna nu noga. Jag säger inte att Ken Ham förnekar dessa andra punkter (utom den karismatiska kraften som han noga låter bli att tala om för att inte stöta sig med pentekostaler), men han överbetonar allt annat så till den grad att det ändå blir en förvriden teologi. Sund teologi handlar om rimliga betoningar, såväl som korrekta utsagor. I princip varje villolära genom kyrkans historia har uppstått just som en snedbetoning, inte som ett uttryckligt förnekande av en biblisk sanning.

Ken Hams kreationism räddar inte teologin. Den förstör den.

Henry Morris gör usel exeges

Det var ett exempel från den främste kreationisten idag. Om vi tittar på den mest inflytelserika genom alla tider, Henry M. Morris (1918 – 2016), så har jag redan i ett tidigare inlägg visat att han var rasist – något som kreationismen också sägs vara ett skydd emot. I det här inlägget tänker jag titta på hans exegetik. I boken Biblical creationism: what each book of the Bible teaches about creation and the flood, går Morris igenom inte bara urhistorien (1 Mos 1 – 11) utan flera andra bibeltexter, som boktiteln säger. Eftersom Morris aktivt letar efter stöd för sin kreationism är resultatet bedrövligt. Bibeltexter som inte alls svara på frågeställningar om hur Bibeln skapades, vad som hände under floden eller jordens ålder pressas till att göra sådana poänger.

Låt mig ta ett exempel. På sidan 65 i utgåvan från år 2000 säger Morris detta:

Job, even more cogently, testifies of the creation, speaking explicitly of God’s creation of the stars on the fourth day as “signs.” “[God] alone spreadeth out the heavens” (Job 9:8). Note that He did not have to use a “big bang” to spread out the heavens, as modern cosmologists speculate. He did it alone! Neither did He scatter them randomly. “[He] maketh Arcturus, Orion, and Pleiades, and the chambers of the south. Which doeth great things past finding out; yea, and wonders without number” (Job 9:9–10).

Jag tar ett exempel från Jobs bok, eftersom den är full av beskrivningar av naturen och världen som om de lästes bokstavligt inte på något sätt kan förenas med en rimlig verklighetsuppfattning. ” Vem satte portar som spärr för havet?” (38:9) ” Har du varit vid förråden med snö, har du sett förråden med hagel?” (38:22) ” Vem öppnar rännor för störtregnet?” (38:25). Det finns massor av exempel, genom hela boken. Ingen läser orden ”portar”, ”förråd” och ”rännor” bokstavligt – inte ens anhängarna av en platt jord som läser orden om jordens ”pelare” (9:6 m.fl.) bokstavligt.

Jobs bok innehåller också många beskrivningar av hur Gud agerar genom det vi idag kallar naturliga processer. Låt oss ta en titt på verserna Morris citerade i sitt sammanhang:

⁴Ingen, hur klok och stark han än var,
har oskadd kunnat trotsa honom,
⁵han som flyttar berg innan de vet vad som sker
och vräker dem över ända i sin vrede,
⁶han som skakar jorden så att den rubbas
och dess pelare svajar,
⁷han som kan förbjuda solen att gå upp
och kan låsa inne stjärnorna,
⁸han som ensam har spänt upp himlen
och betvingat Havet,
⁹han som har gjort Stora Björn och Orion,
Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder.
¹⁰Han gör större ting än någon kan fatta,
fler under än någon kan räkna.

Job 9:4-10

Morris väljer alltså ut vers 8 och 9. I dem ser han en poäng att Gud agerar ”ensam” och att där inte finns någon Big Bang. Om vi gör ett principiellt resonemang så tolkar alltså Morris ordet ”ensam” som att Gud inte verkar genom sekundära orsaker eller att Gud gjort detta genom naturliga processer. Enligt Morris lär oss Job 9:8f att Gud skapat rymden och dess himlakroppar ögonblickligt.

Låt oss lägga undan alla naturvetenskapliga argument för och mot samtidig skapelse av himlakropparna. Låt oss göra exeges. Är detta vad verserna säger? Är detta deras budskap?

Vi börjar i vers 5. Enligt den versen ”flyttar Gud berg” och ”vräker dem över ända”. (Jämför med Ps 65:7: ”Du som reste bergen med din styrka, rustad med kraft”) Vanligtvis brukar ungjordskreationister säga att formeringen av dagens bergskedjor skedde mot slutet av eller strax efter floden. Så har man också lärt från Morris organisation, ICR. Men skedde det genom direkta under eller genom sekundära orsaker? Svaret är att kreationisterna själva utan något av mig känt undantag menar att det skedde genom sekundära orsaker. Här är alltså tolkningen fullständigt inkonsekvent. Det finns inget skifte av tankegång när vi kommer till vers 8. Alla exemplen hör ihop och är av samma art.

Så här långt stödjer snarare Job 9:8f tanken på att Gud skapar genom sekundära orsaker, som Big Bang. Men det är inte den exegetiska poängen med versen heller. Jag bara vänder kreationismens tolkningsmetod mot dem själva, för att visa hur dålig den är.

Vers 6: ”han som skakar jorden så att den rubbas och dess pelare svajar”. Versen läses bildligt av alla normala kreationister. De enda som läser denna vers bokstavligt är plattjordare. Men det finns inget i övergången mellan vers 5 och 6 eller vers 6 och 7 som i texten signalerar att det ena är bildligt och det andra bokstavligt. Tolkningen utgår inte från vad texten säger (exegetik), utan tillförs texten utifrån (eisegetik).

Detta är godtyckligt. Ett godtycke som uppstår för att Morris letar efter fel slags saker i texten. Den är inte till för att undervisa oss om hur skapelsen gick till.

Låt oss i stället titta något på vad texten faktiskt kan tänkas säga.

Vi kan lägga märke till några saker:

1. Det görs ingen skillnad mellan ursprunglig skapelse och fortsatt skapelse (creatio continua). Verserna går mellan dessa båda utan någon gränslinje. Guds makt i allt Gud gör är fokus.
2. Ordvalen och bilderna anspelar på den världsuppfattning som fanns i antikens mellanöstern, ANE, Ancient Near East. Tills vidare lämnar jag frågan om dåtidens människor tänkte sig att dessa beskrivningar skulle förstås ontologiskt – säga något om hurdan tillvaron egentligen är – eller fenomenologiskt – hur den uppfattades, i medvetande om att orden inte beskrev ett faktiskt tillstånd. (Jag förordar det senare, om någon undrar.) Poängen är att orden uppfattades enligt sin samtida kulturs förutsättningar av de första mottagarna. Budskapet var anpassat till dem.
3. Orden ligger i Jobs mun (9:1). De utgör en del av den bevisning han vill använda sig av för att anklaga Gud för att vara orättvis. Job vill framhäva Guds oinskränkta makt att göra precis allt och Guds allkausalitet. Det som hänt mig har hänt för att Gud ville det och såg till att det blev så, säger Job. Gud är en svinpäls! Vansinnigt mäktig, men en svinpäls likväl. Säger Job.
4. Ordet ”ensam” i vers 8 handlar alltså om att för Job finns det inga andra makter utom Gud som påverkar vad som sker. Jobs gudsbild är helt igenom monistisk.
5. Dessa andra makter som skulle kunna lägga sig i är alltså inte naturens lagar, utan andra gudar. Resultatet beror inte på att Gud tagit hjälp eller att Gud utkämpat en kamp. Gud ensam har gjort allt.

Detta är Jobs poäng i de aktuella verserna. (Jag menar att Job har fel. Jag är inte kalvinist. Det är en annan diskussion.)

En delvis liknande tanke som Jobs, fast utan samma ton av anklagelse mot Gud finns hos Jeremia:

Kan någon av folkens falska gudar ge regn?
Kan himlen själv låta skurar falla?
Endast du kan det, Herre, vår Gud,
du är vårt hopp.
Ty du är den som gjort allt detta.

Jer 14:22

Jeremia beskriver något som Gud gör ”ensam”. Med Morris utläggning skulle dessa ord inte syfta på vattnets cykel av avdunstning, molnbildning och nederbörd, vilket de uppenbarligen gör. Och Gud ensam gör så att detta sker.

Varje försök att i stället läsa in naturvetenskap i Job 9:8f är dömt att misslyckas. Morris är ett exempel på detta. Hans exegetik är usel. Kreationismen har förstört texttolkningen. Den hjälpte inte Morris göra god teologi. Den stjälpte. Job 9 var bara ett exempel. Morris bok är lika usel rakt igenom.

Kreationism är dåliga glasögon att läsa Bibeln med. Nutidens och historiens mest framträdande kreationister bekräftar den tesen.

Invändningar

Innan du invänder, låt mig förtydliga vad detta inlägg sagt och inte sagt.

Jag har inte argumenterat mot sanningshalten i kreationismen som sådan. Just detta inlägg motbevisar inte kreationisters exeges av urhistorien eller deras tolkning av fossil, DNA, med mera. Jag diskuterar en sak i taget.

Jag har inte sagt att alla kreationister är usla teologer. Det beror på vilken roll kreationismen tillåts spela för teologin. Den som har kreationism som ett bland flera inslag i sin teologi kan mycket väl vara en god teolog och exeget i övrigt. Jag vänder mig i detta inlägg mot en specifik tanke som kreationister ibland säger men ofta utgår från som premiss. Jag nämnde den i min första mening: ”En av poängerna med kreationism sägs vara att den förhindrar att teologin blir dålig.”

Att beskriva kreationism som en garant eller i vart fall ett stöd för god teologi stämmer alltså inte. När kreationismen färgar bibeltolkningen blir tolkningen dålig. Fel frågor ställs till texterna och fel slags poänger läses in i texterna.

Jag har heller inte sagt att denna typ av misstag är unikt för kreationismen. Alla typer av glasögon kan förekomma. Somliga ser fempunktskalvinism överallt. Andra ser vägledning till inre frid. Åter andra skapelseansvar.

Jag har sett karismatiska ledare göra motsvarande misstag. Bibeltexter som inte säger något alls om hur vi kan fungera i Andens kraft används som om det vore deras budskap. Ett skräckexempel är Benny Hinn som i en predikan jag hörde 1988 på Eurofirekonferensen i Birmingham sa att denna vers lär oss hur vi blir fyllda av Andens kraft:

Han förde honom fram över landets höjder
och lät honom äta av åkerns gröda,
mättade honom med honung från bergen,
olja från flinthårda klippan.

5 Mos 32:13

King James Version säger: “He made him draw honey from the rock, And oil from the flinty rock.” Att “dra honung” och “olja från klippan” handlade om att få Andens kraft till tjänst enligt Hinn. Läs sammanhanget. Detta är missbruk av bibeltexten.

De glasögon vi läser med måste inte nödvändigtvis vara dåliga i sig. Jag är karismatiker. Jag tror att Bibeln har mycket att säga både om inre frid och skapelseansvar. Problemet uppstår när vi tar med oss perspektiv till bibelordet och låter dess texter uttala sig i frågor som den aktuella texten inte berör, eller när vi hoppar över att ställa frågan om hur texten uppfattades av de första mottagarna.

Låt mig göra det ännu tydligare. Problemet uppstår inte när vi läser Bibeln för att finna personlig vägledning och gudsgemenskap. Där tror jag på en stor frihet i hur Gud ger oss personliga tilltal. Problemet uppstår när vi gör teologi, när vi gör allmängiltiga tolkningar av texten. När det lyfts från vad Gud hade att säga mig, just nu, till vad Gud genom texten vill säga alla. Man måste inte vara expert på de första mottagarnas värld för att läsa Bibeln för sin personliga uppbyggelses skull, men när man gör exeges – medvetet eller omedvetet – för att fastslå en tolkning av texten som är normerande för kristen troslära, då behöver vi lyssnar på dem som är sådana experter.

Dock, så som Ken Ham sammanfattar Bibelns röda tråd och så som Henry Morris läste Job 9 – det är alltid dåligt.

P.S Varför kom detta inlägg idag? Jag håller på att skriva ett bokkapitel om hur Gud skapar genom naturens regelbundna processer. Jag ska ner till 40,000 tecken. Jag ligger på 100,000. Och då var dessa tankar inte ens med bland dem. Jag ville skriva ner dem någonstans, när de ändå var tänkta.