Denna sommar, 2018, har några tänkbara profetiska budskap spridits och diskuterats av människor i min närhet. De har diskuterats på sociala media, de har resulterat i debattartiklar i såväl Dagen som Världen Idag. De budskap som jag tänker på är främst följande:

1. Peter Halldorf hade två debattartiklar i tidningen Dagen, Svenska migrationsdebatten närmar sig avgrunden (2018-07-13) och Oansvarig livsstil är en synd (2018-07-20).
   
2. Birger Skoglund menade att han hade ett profetiskt ord till ledarna och de kristna i Sverige i sin avslutningspredikan på Smålandskonferensen. Allvarligt budskap till Sverige i profetia, var rubriken i Världen Idag. (2018-07-18)
   
3. Joakim Lundqvist tog politisk ställning i predikan under Europakonferensen, bland annat ansåg han att vi behöver en ny regering och att kristna inte bör rösta på Sverigedemokraterna. (Länkarnas datum 2018-07-28)

Peter Halldorf använder inte ordet profetia som benämning för sina artiklar, men flera inlägg jag sett hänvisar till dem som vore de just profetiska ord. Birger Skoglund beskrev tillkomsten av sitt budskap som just profetisk inspiration, en alldeles exceptionell sådan enligt hans egen beskrivning. Några av de som i sociala media var frikostiga med att kalla Halldorfs budskap profetiskt var lika snabba med att kalla Skoglund för en falsk profet.

Jag tror att såväl det ena som det andra är fel. Jag är överens med Halldorf om innehållet i hans båda artiklar. De är verkligen läsvärda. Det är en skarp samtidsanalys utifrån bibliska kriterier. Men det är inte profetia, så som ordet används i Bibeln. Att benämna dem som profetia är emellertid ett ganska harmlöst misstag. Att kalla Birger Skoglund en falsk profet är däremot ett gigantiskt misstag. Båda grundar sig på samma felkälla, undermåligt eller rent utav helt uteblivet studium av vad Bibeln faktiskt säger om den profetiska gåvan och falska profeter.

Med risk att låta kaxig, men jag har studerat detta i mer detalj än någon annan jag känner, så tänker jag reda ut begreppen. Dessutom tänker jag skriva en serie artiklar inför valet om Sverigedemokraterna, och varför Joakim Lundqvist har rätt om dem.

(Eftersom jag nämnt Sverigedemokraterna vid namn förväntar jag mig en sedvanlig ansamling av kommentarer. Innan du skriver något, läs mina kommentarsregler!)

Vad utmärker falska profeter?

När falska profeter förs på tal är det nästan alltid bara med en enkel hänvisning till att Jesus varnat för dem. Ytterst få verkar ha läst (eller dra sig till minnes) de andra texter som handlar om ämnet. Andra kapitlet i Petrus andra brev och hela Judas brev (ett kapitel långt) har detta som huvudämne. Där har vi längre utläggningar. Till detta kommer ett antal andra texter som förklarar vad som menas med falska profeter.

En första fråga till den som gärna drar till med begreppet falsk profet är denna. Vet du vilka texter i Bibeln som förklarar fenomenet? En andra fråga, har du gjort åtminstone en enkel exeges av de texterna? En tredje fråga, har du med denna exeges som grund gjort en någorlunda systematisk övergripande bibelteologi i ämnet? Och en fjärde fråga, har du bearbetat den gentemot den undervisning och de goda och dåliga erfarenheter som finns genom tolkningshistorien och utifrån samtidsanalys? Dvs. bearbetat begreppet på den dogmatisk-teologiska nivån?

Om endera varet är nej, så är det väl i sig skäl att vara försiktig med begreppet? Om du med hänvisning till Jesu varning använder begreppet falsk profet, bör du väl använda begreppet på samma sätt som Jesus?

Jag har i ett tidigare inlägg gjort en distinktion mellan felande, fallna, fejkade och falska profeter. Läs det inlägget som bakgrund till detta. Låt mig sedan utifrån de texter i Bibeln som beskriver falska tjänare ge några kännetecken på dem. Jag har tyvärr inte tid att gå igenom dessa texter i detalj och ge någon utförlig exeges och efterföljande dogmatik, utan här följer en sammanfattning.

• Falska profeter gör stora under, äkta under, inte fejkade under. När det i Bibeln talas om dessa under finns det inga förbehåll. Sjuka blir de facto friska. Profetiska budskap blir de facto framförda. Falska profeter har äkta andlig kraft.
  
• Falska profeter framför demoners läror (1 Tim 4:1). De har lämnat evangeliets grund. De tar inte bara miste i marginalen på grund av bristande insikt och mänsklig svaghet. De förvillar sina efterföljare så att de genom att följa de falska profeterna tappar sin frälsande tro på evangeliets ord. De framför fördärvbringande kätterier (2 Pet 2:1).
  
• Falska profeter lever i utsvävningar, bland annat ekonomisk och sexuell omoral. Det är inte bara så att de ibland faller för frestelser och ångrar sig (= karaktärsbrist), utan de hänger sig skamlöst åt sina utsvävningar. Utsvävningarna har blivit deras livsinnehåll. De ”känner inte” Gud. Relationen till Gud ger dem inte ens ett uns av självkänsla, utan de måste hämta den i annat. På den här punkten kämpar vi nog lite till mans. Tjänsten för Gud kan bli så viktig för självkänslan att den tar Guds egen plats. (En försåtlig frestelse.) Inre tomhet som inte Gud fått fylla gör oss öppna för kompensation i form av omoraliska handlingar. Men det som utmärker de falska profeterna är att detta inte längre är en kamp. Deras samveten är ”bortbrända”.
  
• Falska profeter saknar självinsikt. De hädar Gud och är överdrivet sturska inför andemakter. De verkar ha en självbild av att vara oövervinnerliga. De är skrytsamma, rekommenderar sig själva och förtalar andra.
• Falska profeter är utsugare och maktmissbrukare. De utnyttjar sina anhängare, lägger på dem bud och regler som inte är från Gud.
  

Bibliskt råmaterial

De texter jag bygger på är främst 2 Pet 2 och Judas brev, men därtill kommer bland annat dessa bibelord:

• 4 Mos 22-24 (om Bileam)
• 5 Mos 13:1-5 (följ inte profeter som förleder även om de gör under och har korrekta förutsägelser)
• 5 Mos 18:14-22
• Hesekiel 13 + Jer 14:13-16 + Sak 13:1-6 + flera andra ställen där de äkta profeterna i GT jämförs med falska profeter
• Matt 7:15-23
• Matt 24:1-28
  
• Mark 13:21-23
• Luk 6:26
• Apg 20:25-35
• 2 Kor 10-12
• Gal 2:4-5
• 2 Thess 2:1-12
• 1 Tim 1:18-20
• 1 Tim 4:1-5
  
• 2 Tim 2:14-4:5
• 1 Joh 4:1-6
  
• Upp 2, notera vers 2, 14 och 20ff.

Läser man alla de här orden så framkommer en bild som inte är alltigenom enhetlig, utan tvärtom tydligt kontextbunden. Hesekiels falska profeter är inte detsamma som de falska profeterna som Jesus, Petrus och (Jesu bror) Judas varnar för. Det finns likheter och skillnader.

Begreppet falsk profet (falsk apostel, falskt trossyskon) är alltså inte fyrkantigt definierat i en bestämd mall, men det finns återkommande huvuddrag. Deras budskap leder människor bort från Gud och deras karaktär är alltigenom rutten.

Falska profeter är förhärdade

Johannes talar om att när vi ser ett syskon i Herren synda, så ska vi be, om det inte är en ”dödssynd”. Jag menar att med begreppet dödssynd avses enbart en enda sak, den totala förhärdelsen, det bortbrända samvetet. Det som Jesus kallade att häda Anden. Det är den synd som gör omvändelse omöjlig. Lägg märke till att det inte är förlåtelse som är omöjlig trots omvändelse, utan omvändelsen i sig. ”Den som kommer till mig ska jag inte visa bort”, säger Jesus. Det är ett löfte utan undantag. Den som bekänner sin synd blir alltid förlåten. Alltid! Den som har ett bortbränt samvete bekänner aldrig sin synd. (Möjligen som ett spel för gallerierna.)

Den som begår en dödssynd har alltså förlorat möjligheten att överbevisas om sin synd av Anden. Detta är inte okunniga personer. Det är inte vacklande personer. Det är inte kämpande personer. De har haft genuina upplevelser av att Anden verkar. De har känt det, sett det på ett ovedersägligt sätt, men väljer ändå bort Andens överbevisning., tills de tappat förmågan att bli överbevisade av Anden. De är hopplösa fall.

Där denna avsaknad av Andens tillrättavisning i hjärtat inte längre finns, så kastas alla förtöjningar överbord. Höga anspråk och förhävande ord, också inför änglar och andemakter, utmärker därför också de falska profeterna.

Detta är något om vad Bibeln säger om falska profeter och det ger starka skäl till att vi ska vara mycket försiktiga med att utnämna en felande profet till en falsk profet. När någon är en falsk profet ska vi undvika samröre med den personen. Vidare dialog är utsiktslös.

Somliga, sådana som tvivlar, skall ni ha förbarmande med och rycka ur elden och rädda, men andra skall ni förbarma er över med fruktan, i avsky till och med för deras av kroppen nersölade kläder. (Jud 22-23)

Den sistnämnda kategorin i dessa verser är alltså de falska profeterna. De kan inte ryckas ur elden.

Den profetiska gåvans natur

Till stor del tror jag att denna beredvillighet att kalla en felande profet för falsk beror på en missuppfattning om vad som avses med profetia i Nya Testamentet.

Jag har skrivit en artikel om den profetiska gåvans natur i tidningen Teologi och ledarskap. Låt mig bara kortfattat säga att den verksamma ingrediensen i profetia är uppenbarelse från Guds Ande. Profetia är på ett tydligt sätt ingiven av Gud. Det är inte ett budskap som mejslats fram via en av förståndet styrd process. Sådana budskap kan också vara goda. Det är ju precis det jag sagt om Peter Halldorfs båda artiklar. Och de är när det fungerar som det ska också uttryck för Guds Andes inspiration. Att studera, reflektera och analysera kring bibelordet och teologi är goda saker. Det är vad lärargåvan ska ägna sig åt. Men det är inte profetia. Så här beskrivs profetia av Paulus:

Om någon annan av de närvarande får en uppenbarelse skall den som då talar sluta. (1 Kor 14:30)

Patrik Hagman är en av dem som gått in i debatten. Han har tyvärr missförstått vad profetia är. Han slarvar med exegesen. Därmed inte sagt att förberedd förkunnelse inte kan ha ett slags profetiskt anslag, ungefär som Andreaz Hedén, pastor i Stockholm Vineyard, förklarar i en annan artikel i tidningen Teologi och ledarskap. Det är inga vattentäta skott mellan nådegåvorna.

Men den uppenbarelse Gud ger är alltid tolkad av den som får uppenbarelsen. Redan i mottagningsögonblicket färgar våra förväntningar, vår teologi, vår personlighet och våra svagheter av sig på det vi hör och ser. Det finns ingen ren profetia som bara är Guds tal.

All profetia är en blandning av Gud och människa. Ibland när ordet kött används i Bibeln avses den syndfulla naturen, men ibland avses snarare människan som dödlig och begränsad varelse. Det finns en jargong om profetia, att profetera i köttet, som avser när den mänskliga begränsningen tar överhanden, så att budskapet inte någon påtaglig gudomlig dimension. Om begreppet kött används i betydelsen begränsning, mänsklig ofullkomlighet, inomvärldslighet, så är den jargongen ganska användbar.

Profetia ska prövas. Som jag tänker visa i nästa inlägg menar jag att Birger Skoglund profeterat i köttet. Vi kan lägga hans budskap åt sidan. Han är en broder i Kristus som förivrat sig. Det händer ibland. Men för att kunna diskutera det sakligt och på ett sätt som stärker oss i efterföljelsen av Kristus bör vi definitivt lägga undan alla hysteriska överdrifter.

Att kalla Birger Skoglund för en falsk profet är kontraproduktivt och komplett vansinne!