En kort kommentar om valet av ärkebiskop

Min bloggvän Micael Grenholm har skrivit två inlägg om Antje Jackelén och valet av ny ärkebiskop. På hans blogg skrev jag en kommentar. Här kommer en något utvidgad version av den.

Lite bakgrund:

  1. Kyrkans tidning anordnade en hearing med kandidaterna, där alla utom en deltog.
  2. Dagen skrev om det som kan anses vara mest kontroversiellt i favoriten Jackeléns svar.
  3. Detsamma gjorde Världen idag.
  4. Helena Edlund skriver om det paradoxala att en möjlig blivande ärkebiskop har mer gemensamt med människor av annan tro än med vissa som delar hennes egen tro.
  5. Christian Mölk reflekter specifikt om varför just jungfrufödseln ifrågasätts och vilka konsekvenser det kan leda till.
  6. Sedan har detta naturligtvis gått några vändor på Twitter och andra bloggar…

Tre reflektioner från någon som inte är ansluten till SvK

Mina föräldrar lämnade Svk innan jag föddes. Jag är pastor i Equmeniakyrkan och ser ingen anledning att dubbelansluta mig, mer än att rösta bort politikerna från beslutande organ i en systerkyrka…

Nåväl, håll i er för nu blir det ord och inga visor.

Antje Jackelén sviker de kristna martyrerna

Micael skulle vilja ha någon som liknar Surprise Sithole som ärkebiskop. (Stackars människa som skulle tvingas byta en fruktbar tjänst för Gud med under och tecken för kyrkopolitik säger jag…)

Jag vet inte hur mycket under och tecken argumentet imponerar på andra som funderar kring lämplighet hos ärkebiskopskandidater, men det besläktade martyr-argumentet borde de i vart fall ha svårt att slå ifrån sig. Det är för tron på Jesus som frälsaren (bestämd form) som kristna blir martyrer i både nutid och dåtid. Hade det varit en fråga om komplememtära vägar, varför envist hålla fast vid Jesus? Vad spelar då det för roll om man offrar till kejsaren? Det var näppeligen en hållning som baserades på politiska eller moraliska aspekter, även om vi i efterhand kan tolka in sådana.

I inget annat namn finnes frälsning

Redan i Apostlagärningarna ser vi att just detta var stötestenen som gjorde att Stefanos dödades eller att apostlarna fängslades. Och då, när de stod inför rätta och kontexten är alltigenom juridisk, så hör vi dem säga ”Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta.” (Apg 4:12).

Detta bibelord kollrades bort av K-G Hammar som menade att all text i Bibeln ska förstås ”poetiskt”. Apostlarnas ord inför domstol menade han ska förstås som en slags kärleksförklaring, just min fru är den ”vackraste kvinnan på jorden” och det kan alla gifta män säga. (Osäkert om fruarna säger samma sak tillbaka…) Tala om att missa kontexten i sin exeges!

Där den träiga fundamentalismen (mer om hur jag använder ordet nedan) missar det faktum att många texter i Bibeln är poetiska, symboliska eller kräver tolkning utifrån deras narrativa karaktär så gjorde K-G Hammar det omvända misstaget så att inget skulle förstås bokstavligt eller som historisk sanning. Antje Jackelén är på den här punkten bara fortsättning på K-G Hammar. Dem emellan ser jag bara små nyansskillnader.

Att läsa bibelns texter med hänsyn till deras genre måste väl ändå ses som ett av 1900-talets viktigaste nyupptäckter för exeges. Såväl fundamentalism som Hammar/Jackelén missar alltså detta, fast från var sin utgångspunkt.

Religionsdialog, metod eller uppfattning

Vi har idag en märklig ”religionsdialog” som bygger på att kristen tro ska omformas till att bejaka annan tro. Dialog är inte längre en fråga om respektfyllda samtal, utan om att skapa en viss slags teologi. Jag har ännu inte mött någon som kan motivera varför det ska anses vara nödvändigt.

Ofta mynnar detta ut i märkliga distinktioner mellan kristologi och pneumatologi, vilket i och för sig för det goda med sig att pneumatologin uppvärderas som teologisk gren, men med usla resultat rent teologiskt.

Ironiskt nog bemöts vi inte med samma respekt tillbaka. Muslimska deltagare i dialogen säger aldrig något annat än att Jesus var en profet och som sådan av lägre dignitet än Muhammed. Vad exakt har våra motparter givit upp i den dialog som förs? Att de tar avstånd ifrån våldsam islamism/hinduisk nationalism och förföljelse? Ett märkligt utbyte i så fall. De lovar att inte förfölja oss om vi ger upp våra mest grundläggande övertygelser.

Längre bort ifrån Apg 4 kan man knappast komma!

Verbala tillhyggen

Om det är något jag ogillar i Jackeléns svar så är det hur hon använder ordet fundamentalism. Jag använde ordet ovan för att beteckna en teologisk skola, med en viss uppsättning hermeneutiska och exegetiska principer. Ingen hänsyn tas alltså till genre, man förkastar såväl lägre som högre textkritik, föga hänsyn tas till bibelordens ursprungliga historiska kontext, etc.

Jag skulle vilja utlysa en tävling och fråga om någon kan namnge en teolog som är verksam inom denna skola och som har något som helst nämnvärt inflytande värt namnet i svensk kristenhet idag? Jag utlovar ett pris till den som lyckas och släpper kommentarfältet fritt för tävlingen!

Jackelén däremot använder ordet fundamentalist på ett svepande och kategoriserande sätt. Hon använder ordet så att det stoppar diskussion i sakfrågorna! Det är ett tillhygge, name calling, inte en fråga om argument.

Jag tror inte det är en tillfällighet. Därtill är Jackelén för påläst och smart. Somlig diskussion vill hon inte ha. Somliga grupper inom den egna kyrkan ska marginaliseras. Detta är maktspel, inte teologi. Och det bådar illa för ekumeniken.

På motsvarande sätt ser vi exempelvis hur Seglora Smedjas skribenter använder ordet ”dialog”. Den som inte tror på samma sätt som de är per definition emot ”dialog” och därför en anhängare av konfrontation. Detta är försåtlig argumentation, en kombination av halmgubbar och name calling, med ett inslag av falsk dikotomi.

Men kära Jackelén med flera, respektfyllda samtal och totalt avståndstagande mot våld, förtryck och diskriminering låter sig utmärkt förenas med kristna övertygelser baserad på rimlig exeges.

Nåväl, som tur är finns det mycket bra folk också inom Svenska kyrkan, såväl anställda som lekmän. Det lokala ekumeniska klimatet här i Norra Ale är mycket gott. Varje gång vi möts till bön, samtal och samarbete så känns det gott. En ärkebiskop med usel teologi ska vi nog kunna uthärda också.

Tack att du läser vad jag skriver här på itpastorn.nu. Välkommen att skriva en kommentar om det du läst. Jag publicerar dock inte alla kommentarer, utan bara de som jag bedömer ger mervärde till alla läsare i form av sakinnehåll och som håller sig till ämnet. Detta är inte tänkt att vara en allmänt diskussionsforum. Är du osäker, läs mina kommentarsregler.

9 svar på ”En kort kommentar om valet av ärkebiskop

  1. Pingback: Varför jag inte håller med Antje Jackelén | Hela Pingsten

  2. Detta var något av det bästa jag har läst i den här kontroversfrågan. Då tänker jag både på hänvisningen till martyrerna och den slarviga bibelanvändningen, men framför allt att användningen av begreppet ”fundamentalism” i sammanhanget tjänar till att marginalisera vissa grupper inom Svenska kyrkan. ”Detta är maktspel, inte teologi.” Mitt i prick. Lika engagerad som A.J. är för religionsdialogen med icke-kristna, främst muslimer, lika avvisande är hon till varje form av dialog med ”fundamentalisterna” i det egna samfundet. Teologdagarna i stiftet liksom många samlingar på distriktsnivå har gått från dialog till monolog. Uppläggen ger ofta en hisnande påminnelse om partidagar i DDR. Detta nu sagt av någon som i synen på ”jungfrufödelsen” i det väsentliga delar A.J:s position. Berättelserna hos Lukas och Matteus vill understryka det unika med Jesus, och vi får lov att stanna vid detta. Det är mycket nog och innebär inte på något sätt ett avvisande av att Gud kan göra under eller ett knäfall för samtida sekulära ideologier. I människan Jesus från Nasaret är Guds härlighet och eviga vilja uppenbarad/inkarnerad och med en räckvidd som sträcker sig bortom den tiden och platsen. Genom sina luddiga resonemang och tvivelaktiga dialogpraxis plottrar A.J. bort den saken. Det är det verkligt sorgliga och än mer sorgligt är givetvis att hon vet bättre, men inte kan tillåta sig veta detta för att vara en möjlig ärkebiskopskandidat 2013 i SvK. Den sekulära vänsterliberala värdegrunden och världsbilden är nu den förståelsehorisont som avgränsar vilka bibeltolkningar som är godtagbara eller inte. Därför måste alla få vara med, alla komma till himlen. Att tala om tro på Jesus, lärjungaskap hos honom, den dubbla utgången med hans egna ord, det är ”fundamentalism”. Den upplysta samtidsmeningen trumfar allt annat. Att bli biskop på de villkoren måste väl vara vår tids simoni.

  3. Pingback: Känd av Gud och älskad | Gunnels plats i rymden

  4. Allt du skriver är bra, Lars, utom det sista. Vi som är kvar i Svenska kyrkan har redan uthärdat några ärkebiskopar med usel teologi, men det går inte länge till. Biskopar och ärkebiskopar och det kyrkopolitiska system som bär upp dem har nämligen (mirabile dictu!) en icke föraktlig maktposition, och de diakoner och präster som vigs – och kyrkomusiker som anställs – riskerar i allt högre grad att vara formade efter den rådande liberal- eller queerideologin. Det KOMMER på lite sikt att påverka det lokala ekumeniska samarbetsklimatet även där det fortfarande är gott.

    Sen kan man naturligtvis även fundera på Equmeniakyrkan och dess ledare i det här sammanhanget. Visserligen har politiska partier inget formellt inflytande över denna kyrka, men nog känns det ibland som om Svenska kyrkans – läs S:s och C:s – teologi och vägval påverkar även EQ ganska mycket. I varje fall skulle nog en mer frimodigt evangelikal, för att inte säga klassiskt kristen, ärkebiskop i SvK ge råg i ryggen åt motsvarande delar av EQ och liknande ledarkandidater där. Så det ligger i allas intresse att, som du själv skriver, befria Svenska kyrkan från de politiska partiernas otillbörliga påverkan (just nu känns det ju som om kandidaterna inte vågar säga något som S och C kan tänkas tycka illa om).

  5. Jag tycker som Andreas att biskop Antje inte ska bli ÄB, hon borde få mogna i tro innan. Christina Grenholm kändes betydligt mer äkta. Jungfrufödseln tycker jag är så viktig både för mig som feminist och för kyrkans förståelse av vem Jesus är. Dessutom ; vad säger hon om uppståndelsen? Men värsta av allt var hennes markering mot kristna syskon. Jag skulle aldrig säga så om någon som Jesus köpt med sitt blod, inte om biskop Antje heller. En så tydlig konfrontation mot sådana som mig och alla mina vänner som sliter i vardagens SvK betalda eller ideella har jag aldrig hört från någon ÄB-kandidat någonsin och jag hoppas det var sista gången, samt att Gud antingen förvandlar hennes sinne eller ser till att någon annan blir ärkebiskop.

    • Alma-Lena, svaret har vi nu och sorgligt att säga är det mycket möjligt att just markeringen mot de traditionellt troende (fundamentalisterna med A.J.:s språkbruk) var det som cementerade A.J.:s ledning och seger redan i första omgången. För många i den kyrkopolitiska majoriteten blev rösten för A.J. lika mycket en röst mot de förhatliga ”mörkmännen”, som väl i det här sammanhanget får anses vara genus neutralt 🙂

      • Jag godkänner denna kommentar även om den är på väg att gå väl långt off topic. Notera att jag i mitt inlägg förhoppningsvis visat att Jörgen och jag delar en grundläggande syn på de historiska sanningsanspråken som görs av kristen tro och därför också är överens om det problematiska med Jeckelén som biskop. Ändå ser ag ett problem med denna kommentar och det är att den tolkar in en motivation bakom andra människors ageranden som vi inte kan veta något om. Detta är alltså en ren spekulation och dessutom snarlikt ett argument ad hominem.

        I längden tror jag vi gör bäst i att undvika sådana kommentarer även om man i ögonblick som dessa frestas att uttrycka sig så här för att det lättar på trycket. Åtminstone ser min frestelse ut på det viset. Vad som drev Jörgen till att skriva sin kommentar vet jag ju inget om. Under alla omständigheter är syftet bakom mina kommentarregler att skapa en stringent diskussion, inte att få fram rätt åsikter.

  6. Pingback: Är New Wine en dödsdömd rörelse? | itpastorn.nu

  7. Pingback: Hur jag slutade vara kreationist, del 1 | itpastorn.nu

Lämna ett svar till Jörgen U Bengtsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.