En baptistkyrka i Gaza fick en ”julklapp” i form av en attack av en stridsvagn. En version som jag läst beskrev det som att den ”den körde rätt in i byggnaden och förstörde hela inredningen”. Den var förmedlad av den för mig okände Gunnar Prytz Leland. En annan kom från Mitri Raheb, som jag nämnde i mitt förra inlägg. Han skev att en ”granat” (tank shell) från stridsvagnen penetrerade byggnaden. Jag har av dessa och under deras inlägg läst några kommentarer om händelsen:

• ”Den sionistiska terrorstatens totala brist på respekt för andra religioner.” (Prytz Leland själv)
• ”Man blir stum av ondskan!”
• ””De är förblindade av raseri!”
• ”Oförsvarligt.”
• [De har] ”Inga etiska och moraliska grundvalar.”
• ”Det fanns hamastunnlar under [kyrkan] förmodar jag” plus en emoji som visar att det ska tolkas ironiskt.

De tre sista (översatta) kommentarerna är godkända av Mitri Raheb själv.

OBS! Detta inlägg är främst till för att bemöta den version av händelsen som spridits av Raheb och Prytz Leland. Sedan jag påbörjat inlägget har även Hanna Mossad berättat om förstörelsen. Han är pastor i den baptistförsamling vars byggnad vi talar om. I tidningen Dagens återberättande av hans ord finns inget om ”julklapp”, inget om någon stridsvagn och en uppgift om att skadorna har uppstått successivt på grund av bombningar i närheten av kyrkan. Det rätar ut en del frågetecken som jag hade. Jag började skriva detta inlägg för några dagar sedan, men väntade ed att publicera eftersom det saknades fakta i ärendet. Den yttre skada som syns på de bilder jag har nedan i detta inlägg skulle kunna komma från en stridsvagn, enligt min bedömning, och till en början skriver jag en analys som om detta är fallet.

Vad jag såg i alla kommentarerna till Prytz Lelands och Rahebs inlägg är att skuldbeläggningen är 100 % ensidig och förklaringarna utgår från att israelerna (judarna) är ondskefulla. Den enda tänkbara förklaringen antas utan minsta uns av tvivel vara att en kyrka blivit attackerad av ren och skär illvilja. Detta är antisemitism och inget annat!

Prytz Leland kan man avfärda som seriös förmedlare av nyheter. Jag tittade igenom hans flöde på Facebook. Han är uppenbarligen inte bara palestinaaktivist, utan också antisemit. Han kallar terroristerna i Hamas för ”krigare” och den massaker som de utförde 7 oktober fördömer han inte ett endaste uns. När han citerar andra sätter han ordet terrorist inom citattecken för att markera att det är just vad de inte är, enligt honom. Till skillnad från ”den judiska terrorstaten”, då. Den ägnar sig åt saker som att använda palestinierna som försökskaniner i syfte att utveckla nya vapen att sälja på exportmarknaden. Sådana är de, dessa judar, enligt Prytz Leland. Och den som inte ser att det är antisemitism att säga så kan sluta läsa nu. Du är bortom hjälp i form av fakta och resonemang.

Eftersom vi lever i en infantil värld behöver jag förklara en sak innan vi fortsätter. Det är naturligtvis förskräckligt att denna kyrka (och så mycket annat och så många andra) inte fått en fredlig jul och ett fredligt liv. Läs mitt förra inlägg! Att Hanna Mossads hjärta är krossat är självklart och församlingen är värd all empati.

Det jag nu tänker göra är dock att uppehålla mig vid förklaringarna och de omdömen som värderar de israeliska soldaterna. De behöver nämligen motsägas. Antisemitism behöver bemötas.

Börja med att titta på bilderna som förmedlats. (Det finns fler hos tidningen Dagen.)

Vad vi ser på bilderna

Stridsvagnen har uppenbar inte kört in i byggnaden. Sådana skador finns inte på den. Bilden uppe till höger visar ett hål i kyrkans mur. Hålet verkar vara i en del av väggen som är lite tjockare. På bilden nere till höger syns hålet mellan två fönster. Det är svårt att bedöma exakt, men fönstren tycks vara relativt oskadda och det finns inga skador efter skott från automatkarbiner eller kulsprutor runt hålet.

Det är en svårbedömd mindre skada till vänster om ingångshålet för skottet, men den verkar inte vara genomgående.

Inredningen är som synes huller om buller och skadad. Vad gäller själva byggnaden har främst taket skadats.

Det är också värt att notera vad som inte syns på bilderna, utöver frånvaron av övrig beskjutning. Det finns inga tecken på en explosion. Det finns inget som är bränt och inget som är svärtat vad jag kan se. Byggnaden är alltså inte träffad av en spränggranat (HE, High Explosive) och inte heller av en granat med riktad sprängverkan (HEAT, High Explosive Anti Tank). Hade det varit en HEAT-granat skulle dessutom ingångshålet sett helt annorlunda ut.

Min första slutsats är alltså att byggnaden träffats av en pilprojektil (engelska: armour-piercing fin-stabilized discarding sabot, förkortning: APFSDS).

Denna typ av ammunition togs fram för att slå igenom kompositpansar, som alla stridsvagnar har sedan 80-talet. Den runda staven i mitten är några centimeter i diameter och den omges av en drivspegel, som faller loss så fort projektilen lämnat eldröret. Dessa skjuts iväg med en hastighet av tusentals meter per sekund. De är gjorda av metall med hög densitet. Israelerna använder wolfram. Kombinationen ger dem extremt mycket rörelseenergi.

Varför?

Så här långt har jag bara redovisat enkla rön utifrån vad vi kan se på bilderna. Nu kommer frågan, varför blev en pilprojektil avlossad mot denna kyrka, och det svaret finns inte på bilderna.

Prytz Leland och Raheb samt de som skriver kommentarer under deras inlägg vet. Men kan du för ett ögonblick stanna upp och ställa dig några mer detaljerade frågor:

• Varför användes denna ammunitionstyp mot en byggnad, när den är framtagen för att bekämpa stridsvagnar?
• Hur går det till i en stridsvagn när ammunition och mål väljs ut för att bekämpas?
• Vad för hänsyn behöver stridsvagn ta till sin omgivning när den avlossar sin stora kanon?

Eller mer övergripande formulerat: Hur fungerar strid i bebyggelse (MOUT, Military Operations in Urban Terrain) och hur används stridsvagnar i en sådan strid enligt västerländsk doktrin? (Till skillnad från exempelvis rysk, som använder dem på ett annat sätt.)

Kan du inte svara på dessa och liknande frågor? I så fall är du inte heller kvalificerad att uttala dig om förmodat bakomliggande syfte. Kort sagt, i så fall bör du hålla inne med kritik (eller försvar) av Israels agerande i denna händelse. Och det måste jag kunna säga, hur dryg och von oben jag än låter.

Varför vågar jag uttala mig då? Svaret är att jag studerat mycket militärhistoria och läst detaljerade beskrivningar om flera stora slag om städer, inklusive men inte bara Stalingrad (1942), Aachen (1944), Hue (1967), Groznyj (1994-95, 1996 och 1999-2000) och Falluja (2004).

Vill du se hur en strid i stad ser ut där den anfallande parten struntar fullständigt i civila dödsfall rekommenderar jag en titt på tredje slaget om Groznyj. Det är milsvid skillnad mellan ryssarnas framfart där och israelernas i Gaza!

Strid i stad med stridsvagnar

Alla är överens om att det är mycket svårt att vara den anfallande parten i strid i stadsbebyggelse. Överlägsenhet i eldkraft och teknik vägs till mycket stor del upp av försvararnas möjligheter att utnyttja skydd och röra sig från hus till hus. Anfallande part måste ständigt vara på sin vakt och beslut som dröjer några millisekunder för länge kan leda till döden. Situationen är ofta kaotisk och det är svårt att göra korrekta bedömningar i varje enskilt fall.

Som alla borde vara mycket medvetna om använder sig dessutom Hamas inte bara av sitt omfattande nätverk av tunnlar för att kunna dyka upp och försvinna vid sidan av eller bakom de israeliska soldaterna. De gömmer sig bland civila och uppträder som om de vore civila för att kunna förflytta sig eller göra överraskande angrepp. Hamas gör sitt yttersta för att sudda ut gränsen mellan stridande och icke-stridande. De använder skolor, sjukhus, ambulanser, moskéer och ja, också kyrkor, för att gömma vapen och sig själva.

Egentligen är det allt som du behöver veta för att vara försiktig med värdeomdömen om vad som hänt!

Innebär det att stridsvagnarna skjuter lite hur som helst? Nej, inte när de används enligt västerländsk doktrin. Låt mig förklara.

Stridsvagnar är främst bepansrade i fronten, eftersom i runda tal 90 % av all beskjutning mot dem i öppen terräng bakåt i historien skett framifrån. (Med den moderna drönarkrigföringen som vi ser i Ukraina ändras detta hastigt.) Deras pansar i sidan och baktill är tunnare, annars skulle de bli på tok för tunga. Det gör att de kan attackeras med raketgevär (Rocket Propelled Grenade, RPG) från sidan eller uppifrån. En RPG är ett närstridsvapen och i stadsmiljö har de visat sig mycket effektiva just mot stridsvagnar som där kan attackeras uppifrån eller bakifrån.

För att undvika detta omges varje stridsvagn av en grupp infanterister. Det är de som gör grovjobbet, enligt västerländsk doktrin. Stridsvagnen är understöd. Om de uppträder utan infanteri är de enkelt byte. Fråga vad som hände i Groznyj!

Detta gäller även om de har modernt aktivt försvar, som israelernas Trophy. Det finns sätt att ta sig förbi det, vilket Hamas också kunnat göra i något fall nu i höst.

Nu kommer den väsentliga detaljen. När en stridsvagn avfyrar sin kanon måste det ske med minutiös samordning mellan stridsvagnen och infanteristerna som omger den. Är de för nära och om de inte håller för sina öron kommer de till skada.

Det farliga är inte bara det höga ljudet av detonationen som driver fram projektilen genom eldröret, utan den stora mynningsflamman, bråte som rörs upp och inte minst tryckvågen som genereras av skottet. Utan samordning är infanteristerna stekta – ibland bokstavligen!

Infanteristerna gör alltså grovgörat och det inkluderar för det mesta också att peka ut mål för stridsvagnen att beskjuta.

Vad hände baptistkyrkan?

Med denna bakgrundskunskap kan vi ge oss på att göra en kvalificerad gissning om vad som hände om baptistkyrkan träffades av ett skott från en stridsvagn. Det finns två övergripande förklaringar att välja mellan:

1. Israelerna besköt kyrkan därför att den var det avsedda målet.
2. Israelerna var i strid med Hamas eller andra terrorister och kyrkan hamnade i skottlinjen.

Det finns två kategorier av människor som tar endera svaret för givet: Israelhatare och israelromantiker. Att vara kritisk är att vara undersökande. Om du kritiserar utan att först ha undersökt är du inte en israelkritiker, utan en israelhatare.

Låt oss nu inta ta svaret för givet eftersom vi har tillräcklig information just för att ställa upp en trolig hypotes. Det första att uppmärksamma är att det inte verkar ha varit en granat med sprängverkan som användes. Alldeles oavsett om ordern kom uppifrån, om det är en allmän policy att attackera kyrkor eller om det togs som beslut under stridens hetta, så är pilprojektiler inte vad man skulle välja för att förstöra en byggnad. Skulle det ha varit avsikten skulle alltså en annan typ av ammunition ha använts.

Skulle ordern ha kommit uppifrån hade man inte ens använt sig av en stridsvagn och inte den dyraste typen av ammunition man har, utan en billigare spränggranat. Och om beslutet skulle ha tagits i all hast på slagfältet skulle man ändå använt en spränggranat. Eller rättare sagt, man skulle ha använt flera sådana granater. Vilket gäller oavsett om ordern kom uppifrån eller beslutet togs på platsen.

Ammunitionstypen talar starkt mot alternativ ett.

Behovet av samordning mellan infanteri och stridsvagn gör att det rena raseriutbrottet kan avfärdas som orsak. På samma sätt är det mindre troligt att någon pekat ut målet och blivit åtlydd i alla steg (stridsvagnsbefäl, laddare och skytt) utan protester. Detta är inte ens internt i stridsvagnstornet en trolig orsak.

Återstår alternativ två, men hur då?

Eftersom kyrkan inte tycks ha blivit beskjuten med något annat än just den enskilda pilprojektilen fanns det sannolikt inga terrorister inuti byggnaden. Och om så vore fallet skulle också för ett sådant scenario en (eller flera) spränggranat varit att föredra. Två tunga argument finns alltså mot den förklaringen.

Det troliga scenariot

För att fullborda utvärderingen av mina olika hypotesers sannolikhet behöver vi ställa en fråga till om pilprojektiler. Hur används de i stadsstrid? Varför skjuter man en projektil som ursprungligen togs fram för att bekämpa andra stridsvagnar när det inte finns några sådana att bekämpa? Rent logiskt borde denna ammunitionstyp inte ens ha funnits i stridsvagnen så att fler spränggranater hade fått plats i stället, eller?

Svaret har att göra med lufttrycket!

När en pilprojektil avlossas uppstår ett massivt undertryck i luften bakom den, nästan som ett vakuum. Människor som befinner sig på några meters avstånd sugs in mot detta undertryck.

När de som du strider mot finns i dörrposter eller bakom hörnen på byggnader så skjuter man alltså pilprojektiler för att de ska ramla ut på gatan där de sedan kan bekämpas.

Detta är ännu ett skäl till varför den inte kan avlossas utan en noggrann samordning mellan stridsvagn och infanteri. Den egna sidans soldater som tagit skydd ska ju inte bli exponerade för undertrycket.

När jag tittar på bilderna från den skadade kyrkan framstår detta som den troligaste orsaken till att den kom i skottlinjen. Och tanken har knappast slagit någon som inte har en någorlunda ingående insikt om hur strid i tätbebyggelse fungerar. Jag kan naturligtvis inte fastslå med säkerhet vad som hänt i det enskilda fallet. Jag skulle behöva bättre underlag och ytterligare kunskap om vad som orsakar vad i en krigszon. Min poäng är inte att jag vet vad som hänt. Min poäng är att jag har nog med kunskap om ämnet för att hitta en förklaring som är troligare än vad de pro-palestinska aktörerna säger och att det är en förklaring som de inte ens har övervägt.

Det inkluderar de palestinska befrielseteologerna. Deras smärta är på riktigt, men deras förklaringar av vad som händer är inte trovärdiga.

Det inkluderar människorättsorganen. Amnesty International visade upp en total inkompetens i Ukraina, just för att de inte förstod hur krig fungerar. Vid tidigare strider i Gaza har de kallat beväpnade medlemmar i Hamas för civila dödsoffer. De har missat distinktionen mellan tillåtna rökgranater och fosforbomber. (Rökgranater får används även om de innehåller grundämnet fosfor, upplysningsvis.) Etc. Kort sagt, deras ord kan inte användas som om de vore auktoriteter inom området.

Sekundära bombskador

Låt mig lämna den version som jag fått av Raheb och Prytz Leland och i stället lyssna in baptistpastorn Mossad. Jag citerar från Dagen.

I en kommentar till Dagen förklarar Hanna Massad, som av säkerhetsskäl kände sig tvingad att flytta från Gaza City för drygt 15 år sedan, att skadorna på kyrkobyggnaden [1] successivt har förvärrats under det pågående kriget.

– Jag tror att delar av förstörelsen inträffade några veckor efter att kriget hade inletts, men att den större delen har skett senare. [2] Det är svårt att veta detaljerna, men mycket av skadorna har uppkommit på grund av den omfattande israeliska [3] bombningen i området, det har bland annat orsakad skador på fönster, säger han.

Sedan 2005 håller Baptistkyrkan i Gaza till i ett femvåningshus där även ett kristet bibliotek ligger. Fastigheten ligger [4] mitt emot en stor polisstation som under årens lopp har utsatts för israeliska bombningar. Detta har flera gånger resulterat i skador även på kyrkan, bland annat i december 2008 då samtliga fönster i fastigheten förstördes.

På grund av byggnadens höjd och placering har den också haft en viktig militärstrategisk roll – under konflikten mellan Hamas och Fatah 2006–2007 [5] använde grupperna omväxlande byggnaden som utsiktsplats.

På bilderna i nyhetsbrevet från Hanna Massad syns klart och tydligt invändiga och utvändiga skador på kyrkobyggnaden. Hanna Massad säger till Dagen att han inte vet exakt när bilderna togs, [6] men att en bekant till honom fick dem den 26 december. Han tillägger med stor tacksamhet att ingen person har skadats.

Jag har markerat 6 nyckeldetaljer i citaten.

För det första har alltså inte alla skador uppstått vid ett enda tillfälle. Det reder upp bristen i min forensiska analys, nämligen att de invändiga skadorna genom fysikens lagar inte alla kunde bero just på en pilprojektil.

Det andra är att Mossad tydligt säger att han inte vet hur skadorna uppstått. Jämför detta med Prytz Leland och Raheb som uttalade sig med visshet om sin version!

Det tredje är att det bombats i området. Kyrkan har alltså inte varit en måltavla för IDF.

För det fjärde är det ingen skillnad mellan Hamas militära och polisiära grenar. Polisstationer är därför legitima militära mål och kyrkan ligger alltså precis intill ett sådant.

För det femte ser vi att såväl Hamas som Fatah bakåt i tiden inte har respekterat kyrkans status som skyddsvärd byggnad. Undrar om Raheb och Prytz Leland protesterar mot det?

Jag påminner: Hamas, Fatah med flera använder sig av såväl kyrkor som moskéer för sin terrorkrigföring. Rikta er vrede åt det hållet!

Som sjätte punkt ser vi alltså att bilderna kom till baptistpastorn under julen, men när de togs framgår inte. Pastor Mossad kunde eventuellt ha granskat deras EXIF-data, men det vore att begära för mycket av honom.

Slutsatsen är dock ännu mer tydlig genom Mossads tilläggsinformation: Raheb och Prytz Leland ägnar sig åt lögnaktig propaganda.

Den förslagna juden

Jag har varit i ett antal samtal som detta under årens lopp. Det som händer när man kommit så här långt är tyvärr inte sällan att det kommer en märklig invändning. Israelerna vet att de kommer att bli kritiserade, så de försöker dölja sitt egentliga syfte. Det vill säga, i det aktuella fallet, så skulle de ha valt att skjuta ett enstaka skott med en olämplig ammunitionstyp för att omvärlden inte ska förstå vad de faktiskt är ute efter.

Jag hoppas innerligt att ingen som läser detta inlägg tänker så. Men här kliver jag i så fall ur diskussionen. Den som jag talar med har bestämt sig att allt är Israels fel och inga fakta i världen kan rubba den uppfattningen. Jag vill dock passa på att varna för dessa människor. De resonerar som fullblodsantisemiter. De kombinerar två av antisemitismens arketyper: Först den genuint onda juden, som vill mörda och förstöra och sedan den förslagna juden. Juden som manipulerar och hela tiden döljer sitt rätta jag. Stöter du på den sortens argument hos dem du har som informatörer i konflikten är det dags att ta bort dem som nyhetsförmedlare. De är toxiska.

Rimlig kritik

Jag har inte sagt att israelisk krigsmakt är fläckfri eller att den inte kan kritiseras. Men det jag säger är att den kritik som faktiskt framförs till största delen kommer från människor som har för dålig insikt om krig för att deras kritik ska vara värd att lyssna till. Men hur skulle en rimlig kritik kunna se ut i det aktuella fallet?

En sådan kritik skulle kunna ta fasta på kyrkans skyddsvärde och mena att när israelerna bekämpar Hamas behöver de utsätta sig själva för större risker genom att välja ett annat tillvägagångssätt. För att undvika exempelvis att kyrkor skadas borde de israeliska soldaterna alltså vara beredda i högre utsträckning att offra sina liv och sin hälsa. Kort sagt, de behöver ta större hänsyn till andra och mindre till sig själva. Att denna hållning skulle leda till ett mer utdraget krig och därför mer lidande i längden behöver också vägas in och förklaras.

Nu hör jag alla protester ropas mot mig. Det som de önskar som kritiserat beskjutningen av kyrkan är ju inte större hänsyn i kriget, utan att kriget ska ta slut. Men då behöver den hållningen kommuniceras bättre. Det är skillnad på att säga att krig i sig är så vidrigt att det är bättre att låta terroristerna i Hamas komma undan och att säga att israelerna strider i total avsaknad av lämplig respekt för kyrkor, att de är onda, drivna av blint raseri, utan etiska och moraliska grundvalar. Att ropa på eldupphör legitimerar inte de anklagelser som faktiskt framförts. De är och förblir ett uttryck för antisemitism. De är och förblir okunniga om hur krig faktiskt fungerar och i sitt rop efter eldupphör bör man därför avstå från att använda dem.

Det går att kritisera Israel på ett verklighetsförankrat och rimligt sätt, men ytterst få gör det.

”Men tänk om det vore din kyrka? Hur skulle du känna då?”

Den sista invändningen utgår från att känslor alltid trumfar logik och fakta. Palestiniernas upplevelse är att israelerna med flit skjuter på deras civila och deras heliga byggnader, inklusive kyrkor. Tänk om det vore du som drabbades?!

Så avslutningsvis, för att ta det scenario som har störst sannolikhet att placera mig i en liknande situation, om Sverige invaderas av Ryssland och ryssarna beter sig som de alltid gör i samband med krig, mördar, torterar, våldtar och plundrar (som Hamas med andra ord) och den svenska armén skulle bli inbegripen i strid med dem utanför mitt hem eller min kyrka, vad gör jag då? Svaret är att jag gråter, förtvivlas och blir upprörd – på ryssen! Och säger till den svenska armén att om det inte finns något bättre sätt att bekämpa dem, skjut på, även om mitt hem och min kyrka skulle hamna i skottlinjen.

P.S. Vad en pastor behöver kunna

Förväntar jag mig att alla mina kollegor ska veta hur krig fungerar på den här detaljnivån? Svar nej, självklart inte, men jag förväntar mig att den som inte har tillräcklig kunskap om ett ämne är mycket försiktig i sina bedömningar.

På samma sätt är det inte alla av mina kollegor som är lämpliga att gå in med starka åsikter i diskussionen om skapelse och evolution, för att ta ett annat exempel. Och själv går jag inte in i alla debatter som förekommer runt omkring mig. Jag vet exempelvis för lite om hjärnforskning för att ha starka åsikter om relationen mellan själen och hjärnan. Jag har ingen publik åsikt om kampen mellan fackföreningarna och Tesla. Jag har ingen publik åsikt om nya gruvor i Sverige. Där är jag inte tillräckligt påläst. Men här råkar jag nog vara det.