Arvet efter Wimber, en läsvärd men inkomplett bok

Jag nyss läst två böcker parallellt — och de som känner mig kommer genast att säga ”bara två?”, eftersom jag vanligtvis läser ganska många böcker samtidigt. Men ibland stöter man på böcker som är så pass intressanta att de får prioritet. Den ena boken som nyss hade sådan prioritet är Arvet efter John Wimber — När Vineyard kom till Norden av Hans Sundberg och Jan Runesson. Samtidigt läste jag en nyutkommen bok av Ron Cantor, When Shepherds Prey: Confronting Abuse in Church Leadership—A Call for Reformation. Cantor har varit mitt inne i smeten i nutida karismatisk väckelse, i form av International House of Prayer i Kansas City (IHOPKC) under ledning av Mike Bickle, och i några andra sådana sammanhang. Dessa båda böcker berör varandra till innehållet. Jag fokuserar mest på boken om Wimber och återkommer till Cantors bok.

Låt mig först betona de positiva bitarna. Boken om Wimber är del två. Del ett var en renodlad biografi över John Wimber som person, med fokus på vad han sa och gjorde och betydde. Den här boken bygger vidare på det och behandlar specifikt hur Vineyard kom till Sverige, alla turer runt omkring det och det förtal som församlingen utsattes för. En del av det borde jag återkomma till, därför att jag vet en del kompletterande saker som skulle kunna ge ytterligare bredd och djup åt det som Sundberg framför allt har skrivit i sina kapitel. Inte minst har jag viss insyn i den orättfärdiga kritiken som svenska Vineyard mötte under sina första år.

Fortsätt läsa

Bokutdrag: Profetrörelsen – vad hände?

Mot slutet av 1980-talet mötte jag och många med mig vad som en ny och inspirerande undervisning om det profetiska som en nyckel till vad Gud vill göra i ändens tidps. (PS = det populära sättet att använda ett begrepp även om det inte är helt korrekt. Förklaras tidigare i boken.) Det var främst en krets av profetiska gestalter i Kansas City Christian Fellowship (KCF), med Mike Bickle som pastor, eller med anknytning till dem: Paul Cain, Bob Jones, John Paul Jackson, Larry Randolph, Rick Joyner, James Goll, med flera. Deras idé om en gigantisk skörd i ändens tidps var dock inte ny, utan den går att spåra längre tillbaka, men under 1980-talet fick den tydligare konturer och mot slutet av årtiondet sitt publika genombrott. Det blev vanligt att tala om profetrörelsen. Dess tillkomst, varierande uttryck och historia är ett ämne för flera tjocka böcker och den bör absolut inte ses som en enhetlig rörelse.

För mig blev profetrörelsen en stor välsignelse. Jag har tagit emot inre helande, uppmuntran, tröst och inte minst nödvändig tillrättavisning genom den. Jag har vänner som gjort liknande upplevelser och jag bevittnade märkliga helanden och profetiska budskap. Jag blev en ivrig försvarare av rörelsen och är än idag tacksam för vad den medfört i mitt liv. Men tyvärr är det inte allt som finns att säga om denna rörelse och jag tror att en bok som denna kan vara platsen för en skiss på en hur rörelsen bör utvärderas, så att vi kan lära för framtiden. Jag behöver också beskriva de rörelser som den nutida profetrörelsen påverkats av. Vi profeterar ju som sagt starkt beroende av vår teologi och vår övriga förståelse av världen. Och den har sannerligen förändrats, drastiskt. Och därmed profetrörelsen.

Tidningsomslag. Equipping the Saints. Introducing Prophetic Ministry.
Omslaget av Vineyards tidning hösten 1989. I detta nummer introducerades profeterna från Kansas City.

Lyssna till detta budskap från Larry Randolph, från januari 1997:[1]

I maj förra året [1996] sa jag, ”Gud, kommer Bill Clinton att bli omvald igen i år?”

Gud sa, ”ja”.

Jag sa, ”Du skojar, Du ger honom en chans till!”

Gud sa, ”nej, jag ger församlingen en chans till”

Jag sa, ”att göra vadå?” Gud sa, ”att göra vad de inte gjorde under hans första mandatperiod.”

Jag sa, ”vad då?”. Gud sa, ”Be för era ledare och sluta att förbanna dem.”

Ett kvarts sekel senare beskrivs en politisk president som nyckeln till väckelse och framgång för Guds folk, som Guds avgörande nyckelgestalt på jorden. På 1990-talet var grundantagandet att presidenten behövde församlingen, idag är det tvärtom. Och det politiska motståndet anklagas för att vara satansdyrkande pedofiler! Skillnaden är som natt och dag. Vad hände egentligen?

Fortsätt läsa