Att klaga på Gud - en renande bön

Utkast

OBS! Mina utkast följer inte alltid exakt vad jag sagt, och ibland innehåller de extramaterial.

Syften

l Motivera till fullständig öppenhjärtlighet i bön.
Locka till att höra Guds tilltal in i en svår situation.

Inledning

Vad skall det vara bra för att klaga på Gud?

Måste det vara ”bra” för något? Räcker det inte att vi praktiserar gemenskap? Men: Det är bra - också för gemenskapen med Gud.

Texter

För sångmästaren, med strängaspel, till Seminít. En Psalm av David.

Herre, straffa mig inte i din vrede, och tukta mig inte i din förtörnelse.
Var mig nådig, Herre, ty jag försmäktar. Hela mig, Herre, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.
Ja, min själ är storligen förskräckt, ack Herre, hur länge?
Vänd åter, Herre, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull.
Ty i döden tänker man inte på dig. Vem tackar dig i dödsriket?
Jag är så trött av suckande. Varje natt fuktar jag min säng och väter min bädd med mina tårar.
Av sorg är mitt öga förmörkat, det har åldrats för alla mina ovänners skull.
Vik bort från mig, alla ni ogärningsmän, ty Herren har hört min högljudda gråt.
Herren har hört min åkallan, Herren tar emot min bön.
Alla mina fiender skall komma på skam och storligen förskräckas. De skall vika tillbaka och komma på skam med hast.

Psalt 6:1-11

Vem behöver syndabekännelsen (o. dyl.)?

När den förlorade sonen vänder hemåt (Luk 15:17-24) så har han förberett en syndabekännelse. Men när han möter sin far omfamnar denne honom och kysser honom innan han hunnit bekänna något. Och när bekännelsen kommer är det knppt att fadern lyssnar på honom!

Slutsats: Det var inte fadern utan sonen som behövde bekännelsen.

När Jesus möter Emmausvandrarna (Luk 24:13-24) så berättar de rubbet om de sista dagarnas händelser för den som själv hade varit mest indragen i det hela - Jesus själv. Han behövde absolut inte informeras om något, men ändå ber han dem berätta (v.17,19).

Slutsats: Lärjungarna behövde berätta om vad de upplevt innan Jesus kunde tala till dem.

Ventilera ut allt…

När bönen definieras som ömsesidig öppenhjärtlighet så skall vi också verkligen ventilera ut allt vi har på hjärtat.

Att totalt utgjuta sitt hjärta - att ”vädra ut” alla hjärtats innandömen är vad vi bör sträva efter.

När vi ventilerar ut det onda så försvinner det.

När vi ventilerar ut det goda så förmeras det.

Ofta behövs de rum som har ”unknast” luft vädras mest.

Försök inte städa först och komma till Gud sedan - Gud är ”Helgaren” - den som gör oss heliga. Han städar bäst - och Han vill städa! Också klagomålen är för vår skull. Vi utgjuter dem för att kunna släppa dem. Detta syns tydligt i den 69:nde psalmen:

Också klagomålen är för vår skull. Vi utgjuter dem för att kunna släppa dem. Detta syns tydligt i den psalm 69:

Du känner min smälek, min skam och vanära, du ser alla mina ovänner.

Psalt 69:20

Först säger psalmisten att han vet att Gud vet, sedan talar han ändå om det för honom:

Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig. Jag väntade på medlidande, men där var inget, och på tröstare, men jag fann ingen. De gav mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

Psalt 69:21

…så att du kan lyssna

(Kommer ni ihåg: Min favoritbön från del 1?)

Om vi skall kunna be Gud vad sysslar Du med? - dvs. med frågetecken - behöver vi ibland först be Gud vad sysslar Du med! - alltså med utropstecken. Genom att ventilera ut mina egna känslor ökar jag min lyhördhet för att höra Gud.

Bild: Ett hus med ett rum ur vilket det strömmar en kraftig illaluktande lukt. I samma hus kommer det en god lukt av nybakta bullar från köket. I rummet mitt emellan känner man bara den illaluktande lukten, trots att den andra lukten finns där. Genom att vädra ut luften ur det rum där det luktar illa och ta bort det som orsakade lukten kan man känna doften av bullarna.

Vad har Gud på sitt hjärta?

Vad kan då Gud tänkas säga till en lidande människa?

(Delvis samma som Han vill säga också den som inte klagar)

”Detta är vad som sker” - dvs. svaret på frågan om vad Han sysslar med!: Detta är inte alltid en total tröst. Klagovisornas författare visste fuller väl både vad olyckorna berodde på och vad som skulle göras, men oj vad han klagar! Dock är det en delvis annan ton över hans klagande. Smärtan finns kvar, men frågetecknen är inte alls lika förtvivlat osäkra eller många.
Du bär på synd - förmaning.: Långt ifrån alltid svaret:

Allt detta har kommit över oss, och vi har dock inte glömt dig, ej heller svikit ditt förbund. Våra hjärtan avföll inte, och våra steg vek ej av från din väg, så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga. Om vi hade glömt vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud, månne inte Gud skulle ha utrannsakat det, han som känner hjärtats hemligheter? Nej, för din skull blir vi dödade hela dagen och blir betraktade som slaktfår. Vakna upp! Varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss inte för alltid. Varför döljer du ditt ansikte och glömmer vårt lidande och trångmål?

Psalt 44:18-25; Och även när lidandet orsakas av min synd får jag klaga:

Herre, straffa mig inte i din förtörnelse, och tukta mig inte i din vrede. Ty dina pilar har träffat mig, och din hand drabbar mig. Det finns inget helt på min kropp för din vredes skull, inget friskt i mina ben för min synds skull. Ty mina missgärningar går mig över huvudet, såsom en svår börda är de mig för tunga. Mina sår stinker och flyter för min dårskaps skull. Jag går krokig och mycket lutande, hela dagen går jag sörjande. Ty mina höfter är fulla av brand, och inget helt finns på min kropp.

Psalt 38:2-8
Jag finns där: Gud kan också hjälpa oss att se på vilket vis Han är närvarande hos oss. Många kan vittna om att upptäckten av Guds närvaro gör lidandet annorlunda. Tom Marschall: ”I know that it hurts like hell” (”Jag vet att det gör helvetiskt ont”)
Har du tänkt på…? Begriper du inte att…? (Frågor): Ett fascinerande sätt Gud har när Han talar är att Han ställer frågor till oss. När Gud svarade på Jobs klagan (mer därom nästa vecka) så kan vi i vår översättning räkna in 57 st frågetecken! Job kunde inte svara på en enda fråga, men värdesatte upplevelsen enormt.
Släpp! — Överlåtelse: Kan min klagan vara blandad med ett eget intresse? Finns det en aspekt där min överlåtelse inte har slagit igenom?; Har jag som andlig ledare givit ”min” församling till Gud?; Har du givit mina studier och mitt arbete till Gud?; Har du givit mina barn till Gud?; Kampen kanske kvarstår, men det kan lösa krampen.
Gå! — Uppmaningar: Vi kan också få en uppmaning.; Jag fick inget svar på mina frågor (om vad Gud sysslade med). Dvs. Jag klarade mig utan - jag behövde inte veta. Så att: Jag lärde mig lita på HONOM.; Detta illustrerar det största värdet av klagomålsbönen, liksom av all (annan) bön: Det är bra för vår relation till Gud. Att den blir fördjupad och praktiserad har ett egenvärde. Det är i sig det största värdet i hela vår existens!

Sätt inte något av detta i system. Låt Guds tilltal vara verkliga tilltal och inte dina egna fabricerade imitationer baserade på din teologi eller tidigare erfarenhet.

Avslutning

Klagomålsbönen kommer inte ur särskilda inplanerade initiativ till bön. Dvs. vi planerar aldrig in klagan i vår bön för sakens skull. Den används när vi inte kan be i förtröstansfull tro, när vi inte orkar lovprisa med glädje och tacksamhet, när vi inte tror oss kunna be överhuvudtaget.

Klagomålsbönen är den bön vi ber när allt är svart och mörkt. Då Guds närvaro verkar totalt borta. Då allt är ”natt”. Då får jag i bönen jobba ”nattskift”.

Bönens nattskift innebär att man inte upplever Guds närvaro men ändå praktiserar den. Klagomålsbönen är att vara med Gud just när Han verkar som mest frånvarande. Välsignelsen är att vi då får se att Han faktiskt aldrig lämnade oss!

God teologi lär att ”Gudsfrånvaro” är också Gudsnärvaro. Klagomålsbönen kan som kanske inget annat levandegöra den läxan för våra hjärtan.

Lovad vare Herren, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att ge mig en fast stad! Ty väl sade jag i min ångest: "Jag är bortdriven från dina ögon." ändå hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

Psalt 31:22

För självstudium: Hannas klagan (1 Sam 1-2:11)

Hannas klagan utgör en illustration på mycket av det jag gått igenom hittills.

Hanna drabbas av ett lidande och utgjuter sitt hjärta inför Herren. (1:6-8, 9-10, 15-16).
Hanna orkar inte be välformulerat, utan gråter och ber tyst (1:10, 13).
Hanna ger löften till Gud (1:11).
Hanna får höra Guds löfte och lyfts ur sin sorg (1:17-18).
Hanna får bönesvar (1:19-20, 26-27).
Hanna kan nu lovsjunga Gud ur ett hjärta som verkligen jublar över Guds godhet och på djupet vet något om Gud (1:28c, 2:1-10). (Jmfr vad som sades om att ge löften om lydnad och lovsång tidigare.)

Hannas bön börjar med ett personligt trångmål, men den slutar med att Guds allra bästa och högsta syften skall få komma fram ur situationen.

Om du undrar över något, vill kommentera eller bara komma med ett glatt tillrop, använd kontaktformuläret på Keryx webbplats.