Usla kreationistiska argument, del 2, Tjocka släkten

På den tiden jag var kreationist besvärades jag gång efter annan av somliga meningsfränder. I sin iver att argumentera mot evolutionsläran tog de till nästan vad som helst. En sådan händelse minns jag än idag tydligt. Det var tredje året på gymnasiet (84-85) och en klasskamrat delade frimodigt ut en traktat till alla han mötte på skolan.

Tjocka släkten? Bild på en apa

I denna tecknade traktat gör en troende person en serie påståenden som den påhittade läraren i biologi inte framställs som kapabel att bemöta. Den slutar i triumf för den troende. Troligen var det den känslan min klasskamrat blev entusiastisk av. Men när jag läste igenom traktaten såg jag ett grovt fel som vi i klassen hade behandlat just på lektionen alldeles innan! Ser du inte detta, frågade jag. Min klasskamrat blev först överraskad. Han hade inte gjort kopplingen. Sedan svarade han att det visste ju inte de flesta som får traktaten i sin hand. Menar du att ändamålen helgar medlen, undrade jag. Jag minns inte vad han svarade, men han fortsatte dela ut traktaterna. Jag skämdes för honom.

Hur skulle jag kunna vittna om min tro för mina plugghästvänner, som definitivt såg alla grova sakfel i denna traktat?

På den tiden var jag också kreationist, gammaljordsvarianten. Och då argumenterade jag flitigt mot evolutionsläran, och jag brukade som sagt vinna mina debatter! Men det fanns material jag avstod från att använda. Jag kommer att beröra kreationism i allmänhet i detta inlägg, men notera att jag främst diskuterar hur den kreationistiska saken läggs fram i just denna traktat. Också som kreationist bör du ta avstånd från den, vilket också somliga gör. Continue reading

Posted in skapelsen | Tagged , , , , , , , , , , , , , | 2 Comments

Bength Gustafson dåliga kritik av teistisk evolution

Jag tänker bemöta ett riktigt uselt inlägg om skapelsetro och evolution. Jag gör det med viss vånda. Jag brukar försöka hålla mig borta från vulgärdebatt. Det är ingen idé att försöka tro att man kommer att mötas i en fruktbärande diskussion om ena parten utmålas som ett tecken på att vi närmar oss avfallet i den yttersta tiden. Jag gillar dessutom att bemöta argument som får mig att tänka till, studera djupare och utvecklas. Det är inte utmaningen i detta inlägg, även om det är svårskrivet av helt andra skäl.

Men jag tror att ibland behövs också de dåliga argumenten bemötas. De finns och florerar på nätet. De predikas i väckelsemöten. De når människor som tar intryck. De gör skada.

Den vars argument jag bemöter är Bength Gustafson (BG). Vi har bara träffats personligen under första halvan av 80-talet, när han besökte min hemförsamling några gånger. För min del fick dessa besök en god effekt. Jag tog till mig vissa delar av det han hade att dela, och lämnade annat åt sidan. För det jag då fick är jag fortfarande tacksam. Den synnerligen skarpa kritik jag här riktar mot hans åsikter ändrar inte på det.

Skärmdump från BG:s blogg med texten Kan Gud och Darwin vara överens

En djupt problematisk artikel

Sällan har jag stött på en så dåligt efterforskad eller en artikel så fylld av argumentationsfel som BGs artikel Kan Gud och Darwin vara överens på tidningen Inblick. Artikeln saknar innehållslig substans och vederhäftiga argument. I stället har den mycket tom retorik. Detta till trots tillåter sig BG att använda skarpast möjliga ordalag när han fördömer teistisk evolution. Jag får uppfattningen att för BG utgör övertygelsens emotionella intensitet i sig själv ett argument. Jag minns att när han besökte min uppväxtförsamling ofta använde frasen ”jag vet att jag vet att jag vet att jag vet” – att det som han tolkade som av Guds ande ingiven övertygelse aldrig någonsin kunde rubbas. (Jag tror på trons nådegåva, men det här är inte hur den fungerar.)

Oavsett om detta är en korrekt bedömning av BG eller inte är det värt att upprepa att intensiteten i en övertygelse inte på något vis utgör ett argument för dess sanning.

Problemet med artikeln är knappast att BG övertygar någon som funderar ärligt om teistisk evolution. En sådan person får snarare ytterligare anledning att ta avstånd från den kreationism som BG försvarar. Problemet är att det finns en grupp som känner sig lugnade av BG:s ord. Det kan jag känna viss sympati för. Vår värld är krånglig. Vetenskap är komplext. Och när informationsteknologin sprider idéer av olika slag i rasande fart kan det vara tryggt att ha en till synes oföränderlig och orubblig förkunnelse att stödja sig på. Varenda gång det blir diskussion omkring teistisk evolution dyker det upp någon som känner sig oroad av allt tal om texters genre, vetenskaplig evidens, världsbilder och liknande. ”Kan jag inte bara få läsa som det står?” frågar de, och BG försäkrar dem att visst kan de det!

Varför är det ett problem? Jo, det finns andra grupper som stöts bort. För att bevara sinnesfriden hos vissa måste förkunnare och teologer som jag brännmärkas som förvillare. Sökare som i sin ärliga undersökning finner att de inte kan ignorera argumenten för evolutionen stöts bort från den tro de skulle kunna finna. Kreationismen blir en onödig stötesten på vägen fram till den enda äkta stötesten vi borde lägga i folks väg, korset. Och kristna går igenom troskriser alldeles i onödan när de kommer i kontakt med vetenskapen. Jag har mött flera och undersökningar visar att detta är ett av de viktigaste skälen till att människor lämnar kyrkan eller tappar sin tro helt.

Ett glödande kors

Trons stora och enda egentliga stötesten är och ska vara korset

Därför kommer jag nu analysera och bemöta BG:s artikel. Det är inte helt lätt. Hur bemöter man retorik utan substans, utan att bli en nedlåtande besserwisser? Jag tror ju att BG har ett ärligt och gott syfte bakom sina ord, men orden i sig är så ovederhäftiga att diskussionen blir svår att ta. Jag påminns om frasen, not even wrong.

OK, detta är en stark kritik. Men jag tror den är helt korrekt. Jag kommer att analysera såväl artikelns sakinnehåll som dess retorik. Problemet är nämligen både att den har sakfel och att den skapar låsningar genom det sätt på vilket dessa framförs. Continue reading

Posted in apologetik | Tagged , , , , , , | 1 Comment

Att behålla det goda enligt Lewi Pethrus och John Wimber

Pingstkarismatiska sammanhang blir lätt yviga, och i denna yvighet finns både de impulser som gör dem framgångsrika och de som kan få dem att spåra ur.
I mitt förra inlägg så började jag titta på Lewi Pethrus ledarskap utifrån Joel Halldorfs nya bok om honom. Fanns det hos Lewi Pethrus det karismatiska geni som krävs för att ta vara på det goda och samtidigt undvika det dåliga? Vad kan vi lära av hans sätt att hantera förnyelserörelser, hans ambition att låta dem befrukta den egna gemenskapen, utan att svälja allt de stod för med hull och hår?

Detta är och förblir pentekostalismens stora dilemma att hantera. Så många röster ropar på att förnyelserörelser ska accepteras utan minsta kritik, alternativt att de ska förkastas i sin helhet. Det är svårt att hitta balansen mellan god entusiasm och fanatisk naivitet, mellan saklig prövning och ängsligt avståndstagande. Men det måste gå att hissa segel som fångar Andens vind utan att drabbas av de vindkast som får skutan att kapsejsa.

I det bibelsammanhang som handlar om att låta apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare utrusta oss troende till tjänst, med dess implicita uppmaning att ta emot dem som de gåvor de är från Kristus, så sägs det också att målet för detta är den mognad då vi inte längre [är] barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran. (Ef 4:14)

Ett segelfartyg i en storm

Vindstöten. Målning av Willem van de Velde II, 1707.

Continue reading

Posted in karismatik | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment

Lewi Pethrus som karismatisk ledare

Joel Halldorf har kommit ut med en biografi om Lewi Pethrus. Boken är välskriven, samtidigt akademiskt välunderbyggd och lättläst för den som inte har kyrkohistoria som specialintresse. Joel Halldorf besitter välanvända dubbla kompetenser, han behärskar det historievetenskapliga hantverket och förstår samtidigt pingströrelsens koder inifrån så väl att han kan se det andra historiker missar. För mig som ivrig student av pingst-karismatiska rörelser är boken både intressant och utmanande, och jag läser den kanske med lite andra glasögon än de flesta andra.

Jag kommer därför skriva några inlägg om Lewi Pethrus utifrån boken, med speciellt fokus på vad vi som karismatiker kan lära av hans historia. Jag börjar här med frågan om det karismatiska ledarskapet.

En av mina käpphästar är att vi karismatiker saknar ett kollektivt minne och att vi därför ofta upprepar misstag från föregående generationer och tar inte vara på deras dyrköpta lärdomar. Joels bok handlar till stor del om Pethrus och pingströrelsens plats i samhället, och den väcker välförtjänt uppmärksamhet när den sätter frikyrkan på kartan i samhället, där den alltid funnits men ignorerats av en historieskrivning som utgått från ett föråldrat sekulariseringsparadigm. Men det är inte mitt specialintresse och till min glädje finns det mycket i boken som också berör frågan om karismatik och hur ledarskap kan och bör bedrivas inom karismatiska sammanhang.

Bokomslag Biskop Lewi Pethrus

För att få sammanhang kan du som inte läst boken börja med att läsa en allmänt hållen recension av boken. Jag rekommenderar dessa:

Continue reading

Posted in karismatik | Tagged , , , , , , , | 1 Comment

Prematura och pseudobönesvar och uppfyllelser av profetior

Hur stoppar den onde Guds löften från att uppfyllas i våra liv? I en mening kan han inte göra det. Gud kommer att i Jesus Kristus bli allt, överallt (1 Kor 15:26ff) och allt kommer att sammanfattas i Jesus kristus (Ef 1:10). Inget kan skilja oss från Guds kärlek (Rom 8:31ff) och även det den onde förstör vänder Gud till något gott (Rom 8:28). Jesus är med oss alla dagar, inte bara våra goda dagar.

Men på vägen finns det ändå möjlighet för ondskan att stöka till det, göra ont och hålla oss borta från sådant Gud vill att vi ska göra eller ta emot. satan har hindrat oss, skriver Paulus i 1 Thess 2:18.

Det är som väl är inte helt ovanligt att höra undervisning om att det mellan bön och bönesvar, mellan profetiskt löfte och uppfyllelse av löftet, så finns det ofta en tid av öken, lidande, prövning. Vi behöver grit! Men vi behöver också urskiljning.

Alla öppna dörrar ska inte användas

En öppen dörr

Församlingen i Filadelfia fick detta löfte:

Se, jag har ställt en dörr öppen för dig som ingen kan stänga. (Upp 3:8)

Paulus önskade följande förbön:

Be då också för oss att Gud öppnar en dörr för ordet. (Kol 4:3)

Men jag är glad att jag i min ungdom gjorde ett studium om dörrar i Bibeln och då dessutom såg de här verserna:

När jag kom till Troas med evangeliet om Kristus stod dörren öppen för mitt arbete i Herren. Men jag fick ingen ro i sinnet eftersom jag inte fann min broder Titus där, så jag tog farväl och for vidare till Makedonien. (2 Kor 2:12f)

Alla öppna dörrar ska inte utnyttjas. I det här fallet fattades en nyckelmedarbetare. I andra fall kan det vara något annat som gnager och skaver i oss. Sådana signaler är viktiga att lyssna på. Förståndet ska inte kopplas bort.

Continue reading

Posted in karismatik | Tagged , , , | Leave a comment

Sund tro i en osund tid (2 Tim) – predikounderlag


Underlag (inte utkast) för min predikan i Valdshult, 2017-08-13.

Nya Testamentets församlingar var inte större än Valdshults…

Tappa inte sugen, tappa inte sansen – balansen

Modeordet ”grit”

Angela Duckworth: ”Grit – konsten att inte ge upp”

Grit är ett karaktärsdrag som kombinerar uthållighet, inre driv och förmåga att inte ge upp vid motgångar. Det har visat sig vara en avgörande faktor för att nå framgång både i skolan och i yrkeslivet.

SvD 2017-04-08 – https://www.svd.se/hon-myntade-begreppet–na-framgang-med-grit

Grit kan översättas med driv eller jävlar anamma och är en speciell blandning av passion och uthållighet. Det finns tydliga kännetecken på en person med grit.

En person med grit:

  • Har fortsatt fokus på en sak och hoppar inte till nya idéer eller projekt.
  • Kan vara besatt och intresserad av en idé eller ett projekt under en väldigt lång tid.
  • Sätter upp långsiktiga mål, håller fast vid dem och jobbar metodiskt mot dem.
  • Arbetar hårt och har kvar fokus på uppgiften länge.
  • Är flitig och ger inte upp, trots motgångar och misslyckanden.
  • Avslutar det som påbörjats.

Viktigare än talang

Måste komma inifrån – yttre belöning funkar inte i längden

Torkel Klingberg i tidningen Forskning och framsteg. http://fof.se/tidning/2016/10/artikel/javlar-anamma-i-skolan

På svenska skulle man kunna översätta det till gry (”det är gott gry i den grabben”), kämparanda, kurage, karaktärsstyrka, driv eller helt enkelt jävlar anamma. På finska är översättningen lättare. I generationer har man vetat vad sisu betyder och finska vinterkriget visade på dess vikt.—

I ett försök att förklara varför grit spelar så stor roll har Angela Duckworth föreslagit en formel för betydelsen av grit:

talang x ansträngning = kompetens

kompetens x ansträngning = resultat

Grit räknas alltså två gånger, vilket är förklaringen till varför den spelar så stor roll.

General Moltke:

Det konsekventa utförandet av en dålig plan leder till bättre resultat än det dåliga utförandet av en briljant plan!

De två farorna

  1. Det går trögt
  2. Något annat verkar bättre

Tappad sug och tappad sans

Ett andligt testamente

Läs 2 Tim i sin helhet när ni kommer hem!

Summan

Ta det som du har hört av mig till mönster för en sund förkunnelse, i tro och kärlek genom Kristus Jesus. Bevara genom den heliga anden som bor i oss det goda som har anförtrotts dig. (1:13-14)

Men håll alltid huvudet kallt, var beredd att slita ont, gör vad som åligger en förkunnare och fullfölj din tjänst. (4:5)

Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. (4:7)

En äldre man skriver och en yngre tittar på

Paulus och Timotheos (med lite konstnärlig frihet)

Continue reading

Posted in predikan | Tagged , , , , , , , | 1 Comment

Fundamentalism, del 1, mindset

Allt du fått lära dig om fundamentalismen är fel. Eller åtminstone missvisande på grund av sin ofullständighet, om du inte är väl påläst om de senaste 150 årens amerikanska kyrkohistoria. Detta till trots är ämnet relevant på många sätt och förtjänar en serie artiklar som reder ut begreppen. Ateisters missbruk av begreppet ateism måste upphöra. Kristna ledare som buntar ihop alla vars teologi de ogillar som fundamentalister måste upphöra med det. Bibeltroende kristna som försöker använda begreppet som ett honnörsord måste upphöra med det.

Men framför allt: Fundamentalistiska tendenser inom teologi och spiritualitet (vårt sätt att uppleva och uttrycka vårt andliga liv) behöver kunna diskuteras sakligt, så att den skada dessa tendenser faktiskt gör, och de möjliga lärdomar vi kan hämta från historien om de fundamentalistiska rörelserna, kan hanteras på rätt sätt. Pröva allt, förkasta det onda och behåll det goda.

Skulpptur av ordet fundamentalism, med bibelord under bokstäverna

Konstverket Fundamentalism i Köpenhamn

Jag är bra på att starta serier på min blogg. Sämre på att avsluta dem. Men det jag gör är inte tänkt att vara dagsaktuellt, utan bli en resurs att återvända till. Och nu har det blivit dags också för denna serie om fundamentalism. Mina studier om amerikansk väckelsekristendom har gett mig en hel del kunskap om fenomenet och min egen andliga resa har gjort det nödvändigt att brottas med det goda och dåliga inom den kristna fundamentalistiska rörelsen.

Begreppet fundamentalism har nu också debatterats för ett litet tag sedan. Det dyker upp med jämna mellanrum, oftast som skällsord eller nedlåtande benämning på ”den andre” som man inte vill vara lik. Ett fåtal personer använder det som honnörsord och ser nedvärderingen som ett slags lidande för Kristi skull. Utmärkande för diskussionen är att ytterst få verkar begripa vad fundamentalism egentligen är. I ett par artiklar tänker jag därför analysera begreppet, rörelsens historia och hur den relaterar till och interagerar med två andra rörelser, evangelikalismen och pentekostalismen. Dessa tre är nämligen inte detsamma, vad än okunniga journalister skriver.

Lyfta händer. Bildtext: Dyrkan av predikanten Billy Graham

Tidningsartiklar av typen finn (minst) fem fel finns det i överflöd. Här visas karismatisk tillbedjan. Billy Graham är inte karismatiker. Enligt bildtexten påstås han till och med vara vara den som blir dyrkad. Har dessa journalister ingen yrkesheder? Ett liknande misstag i en artikel om politik, sport, mode eller vad annat som helst hade setts som ett rejält klavertramp. källa.

När jag studerat amerikanska väckelserörelser har jag också studerat den fundamentalistiska rörelsens förhistoria, tillkomst och fortsatta utveckling. Jag tror mig ha fått en hyfsat god bild av vad den lär, hur den fungerar och hur den relaterar till andra delar av kristenheten och det amerikanska samhället – och världen i övrigt. Det som försvårar detta studium är den otroliga mängd desinformation som sprids. Ämnet väcker känslor och mycket sägs och skrivs, men på tok för lite har substans eller täckning i verkligheten.

Ajdå, vi saknar en bra förklaring till fundamentalism

Webbplatsen typkanske vilseleder i alla fall ingen.

För att förstå något räcker det inte med en ordboksdefinition, än mindre att utgå från ordets ursprung (etymologi). Ord används i sammanhang (kontext). Deras betydelse ändras över tid. De vanligaste uppslagsverken på svenska, Wikipedia (WP), Nationalencyklopedin (NE), Svenska Akademins Ordlista (SAOL) och Svensk Ordbok (SO) är dessutom alla mer eller mindre dåliga på att beskriva begreppet. Wikipedias artikel är i sin nuvarande form rent av missvisande. NE är tendentiös, inkomplett och rörig.

Jag kommer främst att skriva om kristen fundamentalism, eftersom det är ett av ytterst få ställen där ordet kan användas med ett någorlunda väldefinierat sakinnehåll. Plus att kristen teologi, i synnerhet den som utvecklats inom amerikansk väckelsekristendom, är mitt främsta intresse.

Men låt mig först kommentera två andra sätt att använda ordet fundamentalism.

Före 70-talet användes ordet fundamentalism uteslutande om tydligt identifierbara kristna grupper. Man kunde säga Carl McIntire är en fundamentalist. Och McIntire svarade ja, det är jag. Kanske var Ruhollah Khomeini (1902–1989) den förste att bli kallad fundamentalist i en mer allmän betydelse. Med start på 70-talet började i alla fall ordet användas på ett bredare sätt, som inkluderade honom och andra muslimer och som betonade likheterna melland Irans mullor och den nyligen uppkomna religiösa högern, främst exemplifierad av Jerry Falwells organisation Moral Majority.

På slutet av 80-talet började det publiceras ett antal olika vetenskapliga undersökningar utifrån den nya och breddade definitionen av ordet fundamentalism. Mest omfattande av dessa var The Fundamentalism Project, ett femårigt tvärvetenskapligt projekt som leddes av Martin E. Marty och R. Scott Appleby vid universitetet i Chicago. Resultatet publicerades i 5 volymer, men ifrågasätts också för att för många rörelser buntas samman under samma paraplybegrepp.

En god översikt över hur ordet fundamentalism förvandlades finns i ett appendix till boken Fundamentalism and Evangelicals av Harriet A. Harris (Oxford University Press, 1998).

Continue reading

Posted in studium | Tagged , , , , , , , , | 2 Comments

Ett brandtal till dig som tror på Bibeln och gillar Andens kraft

Vi behöver sundhet!

Det finns många viktiga beståndsdelar i en sund kristen tro. Det finns klara fiender till den. Fundamentalism, anti-intellektualism, överandlighet är tre sådana. Ofta överlappar de varandra men inte alltid.

Jag studerar och skriver om den pingst-karismatiska (pentekostala) historien. Det finns en poäng med det. Jag studerar och kommer snart att inleda en serie om fundamentalismen här på bloggen. Det finns en poäng med det.

Fundamentalismen uppstod som identifierbar rörelse runt år 1920. Dess mest kända företrädare under åren 1920 till 1925 (när han dog) var William Jennings Bryan. Bryan var pacifist. Han accepterade den geologiska vetenskapen som sa att jorden är gammal. Han var teologiskt konservativ, men inte så värst intresserad av detaljer i den kristna lärans utformning. Det fanns utrymme för diskussion.

Visst gjorde han bort sig i ”aprättegången” (The Scopes Monkey Trial) i Dayton, men det innebar inte att han var en obildad idiot.

Snabbspola bandet framåt. Fundamentalismen blir allt snävare, allt mer rigid, allt mer dogmatisk, allt mer fördömande, allt mer sekteristisk. Fram tills den helt plötsligt får en ny generation ledare som tar fram den i rampljuset och börjar bygga koalitioner med evangelikaler, katoliker och andra. Och slutar använda ordet ”fundamentalist” om sig själv.

Detta menar jag är det sämsta som hänt den evangelikala rörelsen. Den är idag – åtminstone i omvärldens ögon – så ihopblandad med den nutida fundamentalismen att den riskerar förlora mycket av sin själ. Kasta in en skopa av pentekostal kristendoms sämsta sida, anti-intellektualismen, och problemet förvärras.

Bokomslag. Understanding Fundamentalism and Evangelicalism.

Det är bland annat sånt här jag läser. Jag vill veta vad jag pratar om. Marsden är den kanske främste kännaren av fundamentalismen och evangelikalismen.

Continue reading

Posted in teologi | Tagged , , , , , | 6 Comments

Kunskapens ord, del 2, de dominerande tolkningarna

Varför beskrivs kunskapens ord som förmågan att undervisa utifrån Bibeln av Willow Creek, medan gåvan i karismatiska sammanhang oftast handlar om att hitta sjuka att be för? Willow Creek säger att gåvan är att förmedla djup insikt i bibelordet, men inom New Wine kan det låta så här: Jag har ett kunskapens ord. Någon har en skada i vänster knä.

Hur kan tolkningen av gåvans innebörd vara så spretig?

Eller annorlunda uttryckt. I nutida kristenhet är innebörden av orden gåvan att tala kunskapens ord helt beroende av i vilket sammanhang frasen yttras. Kontexten avgör tolkningen.

För bra länge sedan ställde jag frågan vad mina läsare ville veta om den andliga nådegåva som Paulus kallar kunskaps ord eller ord av kunskap, om grekiskan översätts på ett bokstavligt sätt. Nu är det så att bokstavlig översättning inte alltid är den mest korrekta översättningen. Det finns sällan ett ett-till-ett förhållande mellan grundtext och nutida språk, dessutom påverkas betydelsen alltid av den ursprungliga kontexten. I en framtida artikel (eller mer än en) ska jag försöka reda ut hur gåvorna att tala ord av vishet och ord av kunskap uppfattades av brevets första åhörare. Det är ingen lätt fråga och den saknar ett definitivt svar. I det här inlägget vill jag helt kort berätta om tolkningshistoriken för hur vi ser på gåvorna idag, eller åtminstone två av sätten. Och det börjar med två pacifister under första världskriget.

Grekiska: Allo de logos gnóseos

Grundtextens ord i en interlinjär onlinebibel.

Continue reading

Posted in karismatik | Tagged , , , , , , , , , , , , , , | 1 Comment

Föredrag om den amerikanska väckelserörelsen

Jag var inbjuden till THS för att föreläsa under rubriken den amerikanska väckelserörelsens teologiska etik. Men för att kunna tala om den behöver man först definiera vad som är den amerikanska väckelserörelsen. Inte minst i dessa dagar då begreppet evangelical har fått så utpräglade politiska associationer.

Jag försökte beskriva hur teologin och etiken var intimt förknippade med varandra och hur den rört sig fram och tillbaka mellan två poler, den bevarande och den innovativa. Jag använde Aimee Semple-McPherson som ett exempel på den innovativa kraften.

Det är svårt att göra ett så stort material rättvisa. Det är också svårt att förstå allt bara utifrån mina slides, men här kommer de i alla fall. Ladda gärna ner PowerPointen som helhet för att läsa mina manusanteckningar. Ställ frågor i kommentarsfältet.

Posted in teologi, ths | Tagged , , , , , , , , | 1 Comment