Pröva profetiska budskaps bild av Gud

En prövning av Birger Skoglunds budskap, del 2.

Jesus är han utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen enligt Hebreerbrevet 1:3. Eller som NIV uttrycker det, the exact representation of his being, dvs. sådan som Jesus är, sådan är Gud. Bara genom Jesus får vi en fullkomlig bild av hurdan Gud är. Och det visar Jesus främst genom sin död på korset. Den som läser en god kommentar över 1 Korinthierbrevet ser hur Paulus argumenterar i varje fråga, oavsett om det gäller sexualmoral eller Andens gåvor, utifrån filtret den korsfäste Jesus Kristus. Detta är också det primära filtret vi bör använda när vi prövar profetiska budskap.

The Son is the radiance of God's glory and the exact representation of his being

Jag tänker nu fortsätta min prövning av Birger Skoglunds budskap på Smålandskonferensen, såsom det rapporterats i Världen Idag. Jag har redan sagt vad jag dragit för slutsats, nämligen att Skoglund profeterat utifrån sin egen entusiasm, snarare än inspirerad av Guds Ande. Min prövning av innehållets objektiva fakta visade att de inte höll måttet. I detta inlägg vill jag visa på att budskapets gudsbild är problematisk.

Jag är inte den förste att påpeka detta. Är det en god och kärleksfull Gud som möter oss i Skoglunds profetia, frågar exempelvis Peter Ljunggren. Den vanligaste motinvändningen har, vad jag sett, varit att säga hur kritikernas gudsbild överbetonar förlåtelsen och nåden. I sämsta fall har den motinvändning skett genom etikettering. Det är hyper grace, därför har du fel. Men i min värld (och kommentarfältet på min blogg) är argument genom etikettering enbart uttryck för förbjuden intellektuell lathet. På samma sätt vägrar jag att avfärda Skoglund som falsk profet eller domedagsförkunnare. Etiketter är bra på syltburkar. De behövs ibland i samtal för att skapa intellektuell reda. Men de är inga argument!

Continue reading
Posted in eskatologi, karismatik, teologi | Tagged , , , , , , , , | 1 Comment

En prövning av Birger Skoglunds budskap, del 1

I mitt förra inlägg skrev jag att den verksamma ingrediensen i profetiska budskap är uppenbarelse från Guds Ande, men att denna uppenbarelse alltid kommer att blandas samman med våra egen person och dess begränsningar. Konsekvensen är att nytestamentlig profetia aldrig ska accepteras rakt av och att en prövning av budskapet inte är detsamma som att underkänna den person som framfört budskapet.

Som profeter får två eller tre tala, och de övriga skall pröva vad som sägs. Första Korinthierbrevet 14:29 enligt Bibel 2000.

I detta inlägg tänker jag göra just en sådan prövning av det budskap Birger Skoglund framförde på Smålandskonferensen. Jag har ingen anledning att tro att Skoglund hade annat än ärliga motiv eller att han inte skulle vara brukad av Gud för övrigt.

Nu har det framgått att det inte alls varit ovanligt de senaste veckorna att se också saklig kritik av innehållet i Skoglunds budskap som ett personangrepp. Inte sällan har det kompletterats med just personangrepp åt andra hållet. Vem är du som ifrågasätter en så ödmjuk/överlåten/andesmord Herrens tjänare?

Detta är en extremt farlig väg att slå in på! De kristna ledare som försvarar Skoglunds budskap på det här sättet förväntar sig i praktiken att vi ska ta till oss profetiska budskap rakt upp och ner, utan att bearbeta innehållet. Så skapas inga mogna kristna. I bästa fall formas de som lyssnar till dem på ett ytligt plan hängivna efterföljare, en hängivenhet som ofta förväxlas med sann andlig mognad. I värsta fall leds människor käpprätt åt skogen.

Den som vill tysta prövningen av budskapet utifrån sådana här överväganden diskvalificerar sig från att vara en andlig ledare, i min mening.

Däremot kan vi självklart ha avvikande åsikter om sakinnehållet. Och just genom att utbyta tankar kring profetiska budskap hjälps vi att nå slutmålet för prövningen, att ta vara på det goda. Samtalet gynnar detta slutmål. Det är inte farligt, så länge som det förs med värdighet och respekt.

Uppmaningar att sluta diskutera, som om en saklig diskussion bara förbryllar, är överandliga och kan ignoreras.

Continue reading
Posted in karismatik | Tagged , , , , , , , | 1 Comment

Man blir inte en falsk profet av att ha fel

Denna sommar, 2018, har några tänkbara profetiska budskap spridits och diskuterats av människor i min närhet. De har diskuterats på sociala media, de har resulterat i debattartiklar i såväl Dagen som Världen Idag. De budskap som jag tänker på är främst följande:

  1. Peter Halldorf hade två debattartiklar i tidningen Dagen, Svenska migrationsdebatten närmar sig avgrunden (2018-07-13) och Oansvarig livsstil är en synd (2018-07-20).
  2. Birger Skoglund menade att han hade ett profetiskt ord till ledarna och de kristna i Sverige i sin avslutningspredikan på Smålandskonferensen. Allvarligt budskap till Sverige i profetia, var rubriken i Världen Idag. (2018-07-18)
  3. Joakim Lundqvist tog politisk ställning i predikan under Europakonferensen, bland annat ansåg han att vi behöver en ny regering och att kristna inte bör rösta på Sverigedemokraterna. (Länkarnas datum 2018-07-28)

Peter Halldorf använder inte ordet profetia som benämning för sina artiklar, men flera inlägg jag sett hänvisar till dem som vore de just profetiska ord. Birger Skoglund beskrev tillkomsten av sitt budskap som just profetisk inspiration, en alldeles exceptionell sådan enligt hans egen beskrivning. Några av de som i sociala media var frikostiga med att kalla Halldorfs budskap profetiskt var lika snabba med att kalla Skoglund för en falsk profet.

Birger Skoglund porträttbild
Birger Skoglund (bilden lånad från Pingstkyrkan, Örebro)

Jag tror att såväl det ena som det andra är fel. Jag är överens med Halldorf om innehållet i hans båda artiklar. De är verkligen läsvärda. Det är en skarp samtidsanalys utifrån bibliska kriterier. Men det är inte profetia, så som ordet används i Bibeln. Att benämna dem som profetia är emellertid ett ganska harmlöst misstag. Att kalla Birger Skoglund en falsk profet är däremot ett gigantiskt misstag. Båda grundar sig på samma felkälla, undermåligt eller rent utav helt uteblivet studium av vad Bibeln faktiskt säger om den profetiska gåvan och falska profeter.

Med risk att låta kaxig, men jag har studerat detta i mer detalj än någon annan jag känner, så tänker jag reda ut begreppen. Dessutom tänker jag skriva en serie artiklar inför valet om Sverigedemokraterna, och varför Joakim Lundqvist har rätt om dem.

(Eftersom jag nämnt Sverigedemokraterna vid namn förväntar jag mig en sedvanlig ansamling av kommentarer. Innan du skriver något, läs mina kommentarsregler!)

Continue reading
Posted in karismatik | Tagged , , , | 3 Comments

Lite resurser om att höra Gud

Vill du höra Guds tilltal? Hur går det till? Vill du förstå varför somliga som faktiskt hör Gud ändå hamnar helt fel i sina profetiska budskap? Vill du att Guds tilltal in i ditt liv ska hjälpa dig att mogna och växa som kristen? Kan man söka tilltal på ett sött som känns stimulerande men i längden göder andlig omognad? (Ja, vet du hur?)

Jag har praktiserat och studerat det profetiska i drygt 30 år nu. Jag har gjort min beskärda del av misstag. Jag har fått fantastiskt värdefulla tilltal från Gud. Jag vågar tro att jag brukats till nytta på det här området.

Och jag vågar tro att jag med min bredd på det jag studerat är ganska unik. Jag har studerat dem (oss) som hör från Gud, i nutid och genom kyrkohistorien. Jag har grävt på detaljerad exegetisk nivå ihop och lyssnat till de främsta exegeternas lärdomar i ämnet. Jag har läst allt ifrån små häften och artiklar till tjocka böcker från olika traditioner i ämnet.

Jag tror det här är min uppgift, att vara en som gräver djupt, forskar brett och ger förståelse.

I det här inlägget vill jag dela några resurser i ämnet.

(Detta inlägg kommer att uppdateras fortlöpande.) Continue reading

Posted in karismatik, Övrigt | Tagged , , , , , | Leave a comment

Usla kreationistiska argument, del 4, Tjocka släkten avslutning

När jag inledde min granskning av traktaten Tjocka släkten sa jag att den skulle behandla felaktigheter av rent förfärande art. I del 2 gick jag igenom traktatens mittdel, som var usel, men inte lika dålig som avslutningen. Nu är det dags för den.

Ett ord till den läsare som är kreationist och gillar traktatens övergripande mål, dvs. att utmåla evolutionsteorin som felaktig och den kristna tron som bättre: Även om detta är ett syfte du sympatiserar med, så bör du å det bestämdaste ta avstånd från innehållet i denna traktat. Det som nu följer är så vansinnigt, så löjeväckande och så kontraproduktivt, att just den sak du kämpar för skadas.

Jag som icke-kreationist vädjar också till alla kristna att sluta använda denna traktat. Vi får ett löjets skimmer över oss. Människor hindras från att komma till tro. Den som växer upp i kristna miljöer där den här sortens argument framförs riskerar att tappa hela sin tro så fort hon eller han får den minsta lilla kontakt med äkta forskning.

Det enda sättet att klara av detta, utan att drabbas av tvivel, är att göra som min klasskamrat på gymnasiet, att låta bli att tänka på vad som står och sätta det i relation till vad som sägs på lektionerna i skolan. Att låta sig luras av serieformen, av teckningarna där professorn tvingas vika ner sig och till sist kapitulerar. Att stanna där är inte vägen till en mogen tro.

Traktatens vändning

Efter att till synes ha plattat till sin lärare på alla punkter är det dags för eleven att gå på offensiven. Han gör det med sämsta möjliga God of the Gaps-argument.

Studenten: Magistern, vad är det som binder samman atomerna? Läraren: Det är gluoner. Tänker: Där åkte du dit. Studenten: FEL. Gluoner är någonting påhittat. Ingen har någonsin sett eller mätt upp dem. De är en desperat teori för att bortförklara sanningen. Vi vet att atomens elektroner snurrar runt kärnan flera miljarder gånger varje miljondels sekund. Vi vet också att atomkärnan innehåller partiklar som kallas neutroner och protoner. Neutronerna har ingen elektrisk laddning och är därför neutrala - MEN

 Protonerna har positiv laddning. En lag inom elektriciteten säger att lika laddningar stöter bort varandra. När alla protoner i kärnan är positivt laddade , borde de egentligen stöta bort varandra och skingras ut i rymden. Vad håller dem då samman? Läraren, svettig och uppgiven: Jag vet inte. Studenten: Ursäkta magistern, men jag hörde inte. Läraren: Jag sa - att jag vet inte. Säg det du.

Dessa båda paneler kunde ha undertiteln finn fem fel.

Jag hittar sju fel:

  1. Lärarens svar om vad som binder samman atomerna är fel, eller snarare så inkomplett att det blir missvisande.
  2. Men gluoner finns. De är inte påhittade. De har observerats och deras fysiska egenskaper är uppmätta.
  3. Det finns inget desperat över teorin. Den är inte framtagen för att utgöra en bortförklaring.
  4. Elektroner snurrar inte runt kärnan. Och elektronerna behöver i sammanhanget inte nämnas.
  5. Elevens utläggning är snurrig. Somliga saker vet vi (elevens ord) genom vetenskapen. Andra saker har tydligen vetenskapen ingen aning om.
  6. Läraren viker ner sig för världshistoriens sämsta argument och accepterar i nästa panel obegripligt usel bibelutläggning.
  7. Ordet någonting är felstavat.

Jag tänker gå igenom punkt 1 till 4 utförligt. Dessutom tänker jag göra följande poänger utifrån det som sägs i dessa båda paneler och den följande:

  1. God of the gaps-argument är dåliga. (Hör ihop med punkt 6.)
  2. Detta fungerar inte ens som ett sådant.
  3. Det korrekta svaret på elevens fråga, stark växelverkan, är en viktig beståndsdel i ett av de bästa argumenten som finns för att tro på Gud som skapare, finjusteringsargumentet. Att underkänna vad fysikerna har kommit fram till på denna punkt är ett praktfullt självmål.
  4. Utifrån kreationistisk vetenskapssyn, som Kent Hovind i vanliga fall ansluter sig till, fungerar inte argumentet. Det saknar därför inre logik. Det motsäger vad Hovind säger på annat håll. (Denna punkt hör ihop med punkt 5.)
  5. Jack Chick, Kent Hovind och den som återanvänder denna traktat har förlorat all trovärdighet. I alla frågor.

Sämre än så här kan inte ett försvar av skapelsetro formuleras!

Men innan jag går igenom dessa punkter, låt oss titta på traktatens avslutning. En ytterligare punkt är nämligen en retorisk analys av traktaten. Continue reading

Posted in skapelsen | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment

Usla kreationistiska argument, del 3, Tjocka släkten fortsättning

I mitt förra inlägg inledde jag en granskning av traktaten Tjocka släkten. Det jag visade där var att nästan varenda panel traktaten igenom är galet fel, men detta till trots har de mest häpnadsväckande usla argumenten inte dykt upp ännu. Och de får vänta lite till. Jag tror det är bäst att öka från två till tre inlägg. Så först lite mer av det normalt usla.

Läraren tänker: Milda makter, jag måste ta det lugnt. Läraren: Alla dessa lager i berggrunden har miljoner år mellan sig. Vi kan veta hur gamla de är genom de fossiler som de innehåller. Studenten: Men magistern, hur daterar man då fossilen? Läraren: Det var en bra fråga. Vi kan veta fossilens ålder genom att vi vet vilken ålder avlagringarna har, där de finns. Studenten: Men är inte det en kringgående tankegång?

Av någon märklig anledning har läraren i traktaten alltså accepterat studentens gallimatias och börjar känna sig i underläge. I originalet tänker han: He is killing me. Att det inte finns en enda geolog i världen som resonerar som den tänkta läraren bekommer inte Jack Chick/Kent Hovind.

I denna panel är traktaten dåligt översatt. Det studenten beskyller läraren, och den gängse vetenskapen för, är att använda ett cirkelargument, circular reasoning.

Ett mer troligt scenario finns i parodin:

Student: He is crushing me with logic! Isn't it true that you determine dates of fossils and rock layers to EACH OTHER. Isn't that circular reasoning? Teacher: ENOUGH with the Straw Men! Name ONE reputable scientist that does that! There are far better ways to date rock layers, as well as fossils, where one has nothing to do with the other. Such as radiometric dating.

Utan att här gå in på hur de olika geologiska lagrens datering i detalj, så bör alla, kreationister som evolutionister, vara överens om att det finns en uppsjö av olika argument som geologerna bygger på för att göra denna datering. Radiometrisk datering är ett av flera verktyg. Detta är ett område som kreationister, typ Mats Molén, verkligen brukar gräva ner sig inom. Men också han borde instämma i att traktatens tänkta elev verkligen framför ett uselt argument.

Sedan följer fyra replikskiften där traktaten är på normal kreationistisk nivå, möjligen i den sämre änden av skalan. Continue reading

Posted in skapelsen | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Usla kreationistiska argument, del 2, Tjocka släkten

På den tiden jag var kreationist besvärades jag gång efter annan av somliga meningsfränder. I sin iver att argumentera mot evolutionsläran tog de till nästan vad som helst. En sådan händelse minns jag än idag tydligt. Det var tredje året på gymnasiet (84-85) och en klasskamrat delade frimodigt ut en traktat till alla han mötte på skolan.

Tjocka släkten? Bild på en apa

I denna tecknade traktat gör en troende person en serie påståenden som den påhittade läraren i biologi inte framställs som kapabel att bemöta. Den slutar i triumf för den troende. Troligen var det den känslan min klasskamrat blev entusiastisk av. Men när jag läste igenom traktaten såg jag ett grovt fel som vi i klassen hade behandlat just på lektionen alldeles innan! Ser du inte detta, frågade jag. Min klasskamrat blev först överraskad. Han hade inte gjort kopplingen. Sedan svarade han att det visste ju inte de flesta som får traktaten i sin hand. Menar du att ändamålen helgar medlen, undrade jag. Jag minns inte vad han svarade, men han fortsatte dela ut traktaterna. Jag skämdes för honom.

Hur skulle jag kunna vittna om min tro för mina plugghästvänner, som definitivt såg alla grova sakfel i denna traktat?

På den tiden var jag också kreationist, gammaljordsvarianten. Och då argumenterade jag flitigt mot evolutionsläran, och jag brukade som sagt vinna mina debatter! Men det fanns material jag avstod från att använda. Jag kommer att beröra kreationism i allmänhet i detta inlägg, men notera att jag främst diskuterar hur den kreationistiska saken läggs fram i just denna traktat. Också som kreationist bör du ta avstånd från den, vilket också somliga gör. Continue reading

Posted in skapelsen | Tagged , , , , , , , , , , , , | 2 Comments

Bength Gustafson dåliga kritik av teistisk evolution

Jag tänker bemöta ett riktigt uselt inlägg om skapelsetro och evolution. Jag gör det med viss vånda. Jag brukar försöka hålla mig borta från vulgärdebatt. Det är ingen idé att försöka tro att man kommer att mötas i en fruktbärande diskussion om ena parten utmålas som ett tecken på att vi närmar oss avfallet i den yttersta tiden. Jag gillar dessutom att bemöta argument som får mig att tänka till, studera djupare och utvecklas. Det är inte utmaningen i detta inlägg, även om det är svårskrivet av helt andra skäl.

Men jag tror att ibland behövs också de dåliga argumenten bemötas. De finns och florerar på nätet. De predikas i väckelsemöten. De når människor som tar intryck. De gör skada.

Den vars argument jag bemöter är Bength Gustafson (BG). Vi har bara träffats personligen under första halvan av 80-talet, när han besökte min hemförsamling några gånger. För min del fick dessa besök en god effekt. Jag tog till mig vissa delar av det han hade att dela, och lämnade annat åt sidan. För det jag då fick är jag fortfarande tacksam. Den synnerligen skarpa kritik jag här riktar mot hans åsikter ändrar inte på det.

Skärmdump från BG:s blogg med texten Kan Gud och Darwin vara överens

En djupt problematisk artikel

Sällan har jag stött på en så dåligt efterforskad eller en artikel så fylld av argumentationsfel som BGs artikel Kan Gud och Darwin vara överens på tidningen Inblick. Artikeln saknar innehållslig substans och vederhäftiga argument. I stället har den mycket tom retorik. Detta till trots tillåter sig BG att använda skarpast möjliga ordalag när han fördömer teistisk evolution. Jag får uppfattningen att för BG utgör övertygelsens emotionella intensitet i sig själv ett argument. Jag minns att när han besökte min uppväxtförsamling ofta använde frasen ”jag vet att jag vet att jag vet att jag vet” – att det som han tolkade som av Guds ande ingiven övertygelse aldrig någonsin kunde rubbas. (Jag tror på trons nådegåva, men det här är inte hur den fungerar.)

Oavsett om detta är en korrekt bedömning av BG eller inte är det värt att upprepa att intensiteten i en övertygelse inte på något vis utgör ett argument för dess sanning.

Problemet med artikeln är knappast att BG övertygar någon som funderar ärligt om teistisk evolution. En sådan person får snarare ytterligare anledning att ta avstånd från den kreationism som BG försvarar. Problemet är att det finns en grupp som känner sig lugnade av BG:s ord. Det kan jag känna viss sympati för. Vår värld är krånglig. Vetenskap är komplext. Och när informationsteknologin sprider idéer av olika slag i rasande fart kan det vara tryggt att ha en till synes oföränderlig och orubblig förkunnelse att stödja sig på. Varenda gång det blir diskussion omkring teistisk evolution dyker det upp någon som känner sig oroad av allt tal om texters genre, vetenskaplig evidens, världsbilder och liknande. ”Kan jag inte bara få läsa som det står?” frågar de, och BG försäkrar dem att visst kan de det!

Varför är det ett problem? Jo, det finns andra grupper som stöts bort. För att bevara sinnesfriden hos vissa måste förkunnare och teologer som jag brännmärkas som förvillare. Sökare som i sin ärliga undersökning finner att de inte kan ignorera argumenten för evolutionen stöts bort från den tro de skulle kunna finna. Kreationismen blir en onödig stötesten på vägen fram till den enda äkta stötesten vi borde lägga i folks väg, korset. Och kristna går igenom troskriser alldeles i onödan när de kommer i kontakt med vetenskapen. Jag har mött flera och undersökningar visar att detta är ett av de viktigaste skälen till att människor lämnar kyrkan eller tappar sin tro helt.

Ett glödande kors

Trons stora och enda egentliga stötesten är och ska vara korset

Därför kommer jag nu analysera och bemöta BG:s artikel. Det är inte helt lätt. Hur bemöter man retorik utan substans, utan att bli en nedlåtande besserwisser? Jag tror ju att BG har ett ärligt och gott syfte bakom sina ord, men orden i sig är så ovederhäftiga att diskussionen blir svår att ta. Jag påminns om frasen, not even wrong.

OK, detta är en stark kritik. Men jag tror den är helt korrekt. Jag kommer att analysera såväl artikelns sakinnehåll som dess retorik. Problemet är nämligen både att den har sakfel och att den skapar låsningar genom det sätt på vilket dessa framförs. Continue reading

Posted in apologetik | Tagged , , , , , , | 1 Comment

Att behålla det goda enligt Lewi Pethrus och John Wimber

Pingstkarismatiska sammanhang blir lätt yviga, och i denna yvighet finns både de impulser som gör dem framgångsrika och de som kan få dem att spåra ur.
I mitt förra inlägg så började jag titta på Lewi Pethrus ledarskap utifrån Joel Halldorfs nya bok om honom. Fanns det hos Lewi Pethrus det karismatiska geni som krävs för att ta vara på det goda och samtidigt undvika det dåliga? Vad kan vi lära av hans sätt att hantera förnyelserörelser, hans ambition att låta dem befrukta den egna gemenskapen, utan att svälja allt de stod för med hull och hår?

Detta är och förblir pentekostalismens stora dilemma att hantera. Så många röster ropar på att förnyelserörelser ska accepteras utan minsta kritik, alternativt att de ska förkastas i sin helhet. Det är svårt att hitta balansen mellan god entusiasm och fanatisk naivitet, mellan saklig prövning och ängsligt avståndstagande. Men det måste gå att hissa segel som fångar Andens vind utan att drabbas av de vindkast som får skutan att kapsejsa.

I det bibelsammanhang som handlar om att låta apostlar, profeter, evangelister, herdar och lärare utrusta oss troende till tjänst, med dess implicita uppmaning att ta emot dem som de gåvor de är från Kristus, så sägs det också att målet för detta är den mognad då vi inte längre [är] barn som kastas hit och dit och dras med av varje vindkast i läran. (Ef 4:14)

Ett segelfartyg i en storm

Vindstöten. Målning av Willem van de Velde II, 1707.

Continue reading

Posted in karismatik | Tagged , , , , , , , , , | Leave a comment

Lewi Pethrus som karismatisk ledare

Joel Halldorf har kommit ut med en biografi om Lewi Pethrus. Boken är välskriven, samtidigt akademiskt välunderbyggd och lättläst för den som inte har kyrkohistoria som specialintresse. Joel Halldorf besitter välanvända dubbla kompetenser, han behärskar det historievetenskapliga hantverket och förstår samtidigt pingströrelsens koder inifrån så väl att han kan se det andra historiker missar. För mig som ivrig student av pingst-karismatiska rörelser är boken både intressant och utmanande, och jag läser den kanske med lite andra glasögon än de flesta andra.

Jag kommer därför skriva några inlägg om Lewi Pethrus utifrån boken, med speciellt fokus på vad vi som karismatiker kan lära av hans historia. Jag börjar här med frågan om det karismatiska ledarskapet.

En av mina käpphästar är att vi karismatiker saknar ett kollektivt minne och att vi därför ofta upprepar misstag från föregående generationer och tar inte vara på deras dyrköpta lärdomar. Joels bok handlar till stor del om Pethrus och pingströrelsens plats i samhället, och den väcker välförtjänt uppmärksamhet när den sätter frikyrkan på kartan i samhället, där den alltid funnits men ignorerats av en historieskrivning som utgått från ett föråldrat sekulariseringsparadigm. Men det är inte mitt specialintresse och till min glädje finns det mycket i boken som också berör frågan om karismatik och hur ledarskap kan och bör bedrivas inom karismatiska sammanhang.

Bokomslag Biskop Lewi Pethrus

För att få sammanhang kan du som inte läst boken börja med att läsa en allmänt hållen recension av boken. Jag rekommenderar dessa:

Continue reading

Posted in karismatik | Tagged , , , , , , , | 1 Comment